Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Bondesons idé är bisarr och olaglig

Daniel Stattin.Foto: Daniel Stattin.
Uppsala universitet.Foto: JORMA VALKONEN / IBL

När Bogdan Szybers doktorsavhandling blev underkänd tyckte bihandledaren Nina Bondeson att det svenska systemet borde reformeras.

Professor Daniel Stattin föreslår en kompromiss.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Nina Bondeson diskuterar svenska disputationer i Expressen 20 juli 2020. Utgångspunkten för diskussionen är Bogdan Szybers underkända avhandling i konstnärliga praktiker, men Bondesons kritik träffar alla disputationer. Bondesons menar att det strider mot akademisk kutym att underkänna en doktorsavhandling som blivit förhandsgodkänd. Betygsnämnden har i Szybers fall brutit mot ”rekommendationerna de fått för sitt uppdrag”.

Det är vanligt att försöka kvalitetssäkra avhandlingar. En löpande kvalitetssäkring företas av handledaren. Ofta förekommer slutseminerier. Kvalitetssäkringen kan leda till att en doktorand omarbetar sin avhandling, men det slutliga ansvaret är alltid doktorandens. Det är däremot inte kutym att lämna förhandsgodkännande eller rekommendationer till betygsnämndens beslut i förväg. Det skulle ta bort idén med en självständig betygsnämnd. Min erfarenhet är inte heller att det förekommer i andra länder.

Jag kan inte beskriva Bondesons idé om hur en akademisk examination borde gå till som annat än bisarr och förmodligen direkt olaglig.

Betygsnämnderna skall därför inte ”avväpnas”. Det innebär inte att det svenska systemet är ofelbart. Vi kan lära oss av andra akademiska traditioner. Vid Sorbonne får betygsnämndens ledamöter i förväg motivera skriftligt om avhandlingen borde läggas fram till granskning. Ett ökat inslag av skriftlighet skulle göra betygsnämndens beslut tydligare för doktoranden.

Möjligen rymmer diskussionen om examinationsformer en annan diskussion. Jag uppfattar Szybers avhandling som en diskurskritik av de akademiserade fria konsterna. Bondeson tycks vara inne på samma tankar. Kanske forskning och utbildning i de fria konsterna inte passar särskilt bra tillsammans med till exempel teologi, juridik och medicin, utan borde bedömas på egna meriter.

Daniel Stattin är professor i civilrätt, Uppsala universitet.