Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Bokslukarna är borta – nu kommer Iphone-barnen

Läsningen blir lidande.Foto: JESSICA HILL / AP TT NYHETSBYRÅN

Karin Olsson om läskrisen, föräldraskapet och framtidens medier.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Min 10-årige son skickar sura notifikationer till mig om eftermiddagarna: ”Begäran om mer skärmtid”. Att värna barns läsning i dag innebär att bli som Stasi i sin egen familj. Jag ägnar mig åt digital övervakning. På minuten har jag ställt in hur länge appar som Youtube och Tiktok får användas i hans telefon.

Klockan 19.45 släcks det mesta, utom Spotify och e-boksappen.

Detta har tyvärr visat sig vara det enda sättet att freda tid för läsning, läxor och samtal. Eller för att koncentrerat se på film, nyheterna eller bara lägga sig i tid.

Min son kom till världen samtidigt som Iphone gjorde entré i Sverige. Det är också exakt i denna generation som läsningen störtdyker, enligt Medierådets senaste rapport. I 9-årsåldern sker raset, just den ålder när man som förälder lägger ner högläsningen och förväntar sig att barnets egen läslust ska ta vid. Men bokslukarsåldern är utrotningshotad. Och inte bara den.

År 2012 uppgav runt 20 procent av 13-18-åringarna att de läste böcker eller tidningar på sin fritid varje dag. Den siffran har nu nästan halverats. 

Hur många föräldrar orkar se till att särskilt pojkarna blir fullt ut kompetenta läsare?

Medieanalytikern Mattias Fyrenius skrev i veckan på kultursidan att vi borde ”få panik” över rapporten. Det var en anspelning på Gretas önskan om att klimathotet ska utlösa panik. Analogin är inte orimlig.

Precis som i klimatkrisen räcker inte de privata initiativen. Hur många föräldrar orkar se till att särskilt pojkarna blir kompetenta läsare, och får alla de positiva följdeffekterna i form av ett utvecklat språk, intellektuell mognad och ren glädje?

Också dagens lärare och skolan är barn av sin tid. Ledarkolumnisten Karin Pihl beskrev häromdagen i GP att hon tillhör en ”dum” millenniegeneration, som gått i en skola där fakta och bildning nedvärderats till förmån för ett abstrakt ”kritiskt tänkande”. Att även begåvade och framgångsrika vuxna i dag har gigantiska bildningsluckor och gärna undviker mer avancerad text är längre inget konstigt. 

I slutet av nästa vecka drar Bokmässan i Göteborg i gång. Ett av årets teman är ”medievetenhet”. Jag hoppas att den läskris som blottats av Medierådet letar sig in i även dessa seminarier. För ämnena är besläktade. Den populism och polarisering som river och sliter i västvärlden, och som tätt hänger samman med sociala medier, desinformation och auktoritetsförakt, kommer svårligen kunna tryckas tillbaka i en civilisation där läsningen ständigt tappar mark.

Expressens tidigare chefredaktör Thomas Mattsson sa nyligen i Dagens Media att ”audio är en helt nödvändig berättarform för framtidens mediehus, ser du några unga som läser i dag?” Han har rätt i att rörlig bild och ljud måste vara lika självklart för en modern tidning som det skrivna ordet. Men den mer långsiktiga iakttagelsen, som tyder på att videokratin närmar sig, är inte enbart upplyftande.

Kommer tillräckligt många i framtiden att vilja eller ens kunna ta till sig den skrivna premiumjournalistik som nu blomstrar bakom betalväggar och som dessutom ska rädda dagspressens finansiering?

Frågan är drastisk, men statistiken visar att den är högst befogad.

 

Karin Olsson är kulturchef och stf utgivare på Expressen

Eva Beckman och Daniel Sandström om ”Gokväll”-stormen.