Johannes Anyuru, ”Ni kommer att drunkna i era mödrars tårar”
Förra årets Augustvinnare till reapris redan nu, det går fort i förlagsbranschen. Johannes Anyurus terrordystopi lämnar ingen oberörd när den oavbrutet drar åt tumskruvarna om vår tids smärtpunkter. Om möjligt än mer aktuell under ett batongvalår som det här.
LÄS MER – Per Wirtén: Jag golvas av "Ni kommer att drunkna i era mödrars tårar"
Sara Ask och Lisa Bjärbo, ”Mera vego – mat för hela familjen”
Både jorden och du mår bättre utan kött, och med den här boken kan till och med en stressad småbarnsförälder släppa falukorven över sargen. Enkla, snabba och goda recept – alla vinner.
Emma Cline, ”Flickorna”
Den här omsusade sektromanen, boken lånar Charles Manson och hans kader av unga kvinnor, når inte riktigt hela vägen fram. Men skildringen av huvudpersonens metodiska ansträngningar för att bli en riktig kvinna, och hennes vilja att underkasta sig vad som helst bara för att få vara nära den kvinna som är hennes egentliga förälskelse, är utförd med perfekt gehör.
LÄS MER – Martina Montelius hyllar "Flickorna"
Alejandro Leiva Wenger, ”Till vår ära”
”Till vår ära” slog ner som en bomb 2001, en tid när mellanförskap och rasism fortfarande fanns någon annanstans än på storförlagens boksidor. Leiva Wenger är ett språkgeni och bokens fyra korta texter står sig fortfarande som 2000-talets kanske allra starkaste debut.
Bodil Malmsten, ”Loggböcker 2005–2013”
Ingen skrev så tungt med sådan lätthet som Bodil Malmsten. De dagboksliknande loggböckerna från Finistère, Stockholm, Universum är inget undantag. Malmsten dog 2016, men hennes böcker finns kvar. Läs dem.
LÄS MER – Annina Rabes åtta skäl att älska Bodil Malmsten
Maggie Nelson, ”Argonauterna”
Från inledningens hårdhänt lesbiska sex till de avslutande sidornas heteromallade kärnfamiljsliv – Maggie Nelson är en särskild sorts essäist. Den spränglärda "Argonauterna" tar sig an begär, moderskap och (köns)normer på ett minst sagt personligt vis. En bok att hålla i handen eller kasta ut genom fönstret, allt beroende på läggning.
LÄS MER – Victor Malm: "Argonauterna" är en obegripligt rik bok"
Leo Tolstoj, ”Ivan Iljitj död”
På dödsbädden inser Ivan Iljitj till sin fasa att det goda liv han levt var falskt. Den djupt religiösa Tolstoj avsåg så klart att plädera för en asketisk och gudfruktig tillvaro – men satiren över det sena 1800-talets inredningsfixerade och flockflåsande borgerskap hade lika gärna kunnat skrivas i dag.
Ljudmila Ulitskaja, ”Det gröna tältet”
Trött på den stora amerikanska romanen? Välj en ryss nästa gång. Ljudmila Ulitskajas ”Jakobs stege” var en av förra årets allra bästa böcker, och ”Det gröna tältet” står inte långt efter. Här skildras det sovjetiska 1970-talets dissidenter (dit Ulitskaja själv hörde) genom en grupp ungdomsvänner som blir vuxna i censurens skugga. Som alltid med Ulitskaja är det både en historielektion och stor litteratur.
LÄS MER – Ulrika Knutson: Ulitskajas "Jakobs stege" är ett mästervärk
Anna Hellgren är litteraturredaktör på Expressens kultursida.