Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Jag har hatat och fruktat den orten"

Mats Jonsson berättar för Gunilla Brodrej om varför han slutade vara hånfull mot sin hembygd. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

När den stora automatiseringen av sågverken skedde upphörde den ångermanländska guldåldern. Det behövdes inte längre arméer av arbetare. Bygden började avfolkas. Han liksom många andra flyttade till storstan.

– Jag växte upp i slutet av en gyllene parentes, säger Mats Jonsson, som numera bor i Hägersten.

Att livet i Bollstabruk var tufft skildrar Jonsson i sin nya serieroman "Nya Norrland". Dit han nu återvänder och känner ånger.

– Jag känner skuldkänslor för hur jag såg och pratade om min hembygd. Jag kunde vara ganska nedlåtande och hånfull. Jag har i perioder hatat och fruktat den orten för att jag kände mig utanför och fel, säger Jonsson.


LÄS MER: Gunilla Brodrej – Bladvändare av en norrländsk hemvändare


Men när han kom upp i medelåldern och fick barn började det förändras. 

– Det är som relationen man har till sina gamla föräldrar. När de blir äldre så kanske ilskan man kände förvandlas till ömhet, säger Jonsson.

På 80-talet var orten uppbyggd kring tung industri, så allt blev väldigt manligt definierat. Mats Jonsson menar också att den framgångsrika arbetarrörelsen gjorde att man kände att man måste sätta sig upp mot överheten.

– Att man var duktig i skolan räckte för att bli definierad som överhet. Nu fanns ingen kaxighet kvar, säger Mats Jonsson.


SE FLER INTERVJUER - Här är länken till Expressen Kultur på Bokmässan.