Bokens tid varade i 500 år - men är över nu

EN FIN TID. Det var då det. Jean-Honoré Fragonard, "Läsaren". Olja på duk. (Något beskuren).
Samma målning i obeskuret format.
Inte en skärm i sikte.

Joel Halldorf sörjer den klassiska litteraturens förlorade position.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

I gymnasiet vandrade jag genom korridorerna med en bok av Joseph Conrad i fickan, oftast "Mörkrets hjärta".

Det var väl inte ett jättevanligt beteende, ens på den tiden, men om det skett i dag hade jag varit fullständigt apart. För litterära klassiker är ovanliga i händerna på unga. Trenden iakttas över hela Europa. Den brittiske utbildningsministern Nicky Morgan har under hösten slagit larm och lanserat satsningar för att få unga att läsa klassiker.

I Sverige syns samma mönster. Olle Nordberg jämför i avhandlingen "Nöjesläsare och analytiska texttolkare" (2014) hur 18-åriga gymnasieelever beskriver sitt läsande år 2000 respektive 2012. Bland annat vilka böcker de listar som stora läsupplevelser.

År 2000 var klassiker den största kategorin. Tonåringarna hade läst böcker som "Kallocain" och "1984". Tolv år senare har den kategorin utplånats, samtidigt som en annan skjutit i höjden. Nu hämtar över hälften av ungdomarna sin stora läsupplevelse från genrerna sci-fi och fantasy.


1900-talet är över

Alla läser "Harry Potter", med andra ord. Förutom dem som läser "Hungerspelen".

Samtidigt går bokläsandet bland ungdomar stadigt nedåt. Ska man då klaga på dem som fortfarande slukar böcker, bara för att de läser om trollkarlar? Vore inte ett sådant moraliserande ett säkert sätt att döda den sista läsglädje som finns kvar?

Vi måste kanske försonas med att 1900-talet är över. Bokens tid varade i 500 år, och kulminerade i ett århundrade då utbredd läskunnighet, billiga böcker och begränsade arbetsdagar ledde till något historiskt unikt: en utbredd, personlig läsning. Tack vare de starka bildningsideal som präglade folkrörelserna lästes klassiker i breda lager.

Det var en fin tid. Men den är över nu.


Från Gutenberg till Gates

Den epok som inleddes med Gutenbergs tryckpress tog slut med Gates persondator. Nu lever vi i skärmens tid. Skärmen är vår främsta källa till information och underhållning.

Och det är inte det sämsta, ens ur bildningssynpunkt. Man kan läsa tidningar från världens alla hörn, nära nischade intressen via diverse communities eller fångas av fantastiska berättelser i tv-serier.

Den hågade kan givetvis också läsa böcker på sin skärm. Men risken är stor att man, i dessa distraktionernas tidevarv, börjar med Kafka och slutar på Facebook.

Två tankar i huvudet

Förändring är historiens enda konstant. Att det var bättre förr får man väl inte säga på en kultursida i det här landet, men låt oss i alla fall enas om att det var annorlunda. Och kan man inte få försöka hålla två tankar i huvudet samtidigt: både hälsa den nya världens ankomst, och sörja det som gått förlorat.

För även om jag inte vill ge upp min nätuppkoppling, så har ändå en del bra saker gått förlorade genom skärmens segertåg.

Som att tonåringar läste klassiker.


Joel Halldorf

kulturen@expressen.se


Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.