Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Böckerna du måste läsa för att hantera corona

Torgny Lindgren.Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Margaret Atwood.Foto: DANIEL OCHOA DE OLZA / AP
Philip Roth.Foto: AP / AP TT NYHETSBYRÅN

I spåren av coronasmittan har Albert Camus ”Pesten” blivit populär igen. Den säljer mycket och lånas slut.

Victor Malm och Anna Hellgren tipsar om fler farsotsklassiker. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LÄSGUIDE. Vad gör man när pesten drar in? Eller koleran, polion, blindheten, spanska sjukan? Historiens epidemiska farsoter är många, och om inte annat visar litteraturens historia att den existentiella fasan de väcker är densamma alltid, överallt. 

Vi på Expressens kultursida hjälper dig som vill gå ett steg längre än Albert Camus ”Pesten”, och läsguidar till några av de mästerligaste epidemiskildringarna litteraturen har att erbjuda. Perfekta för den i karantän försatta, men också för alla som vill tvingas föreställa sig hur illa det faktiskt kan gå – och vikten av att också i rädslan hålla hårt om det mänskliga.

 

Daniel Defoe ”Pestens år”, 1722

1655 drog pesten in över London. Den här bara delvis fiktiva dagboken skildrar hur en man såg staden först förändras, sedan sakta söndras. Kyrkogårdsvaktmästare som faller ihop och dör på väg till massgravar med kärror av lik, människor som står mitt i gatan och vrålar ut sina synder – knappast läsning för den känsliga. Men desto mer instruktiv för alla som vill veta vad som händer när epidemins galenskap tar överhanden. 

 

José Saramago ”Blindheten”, 1995

Någon gång, oklart när, börjar människor i ett halvstort samhälle bli blinda, oklart varför. Men det smittar. De blinda blir fler och fler. Och de isoleras. En kamp om maten tar vid, våldet blir värre. Och ingen utväg verkar finnas. Förutom för några. Här finns en moral, som kanske är alla epidemiers moral. 

Hon vandrar mitt i döden utan mål, kanske med förhoppningen om att själv dras med och gå under.

Mary Shelley ”Den sista människan”, 1826

Frankenstein har gjort succé men romantiken är på upphällningen och Mary Shelley ensam efter att både män och barn dött runtomkring henne. ”Den sista människan” är en storslagen roman om undergången. Berättaren, en Lionel Verney, minns sitt liv medan människorna runt honom faller offer för pesten. Till slut är han ensam kvar, på vandring genom Roms ruiner.

 

Giovanni Boccaccio ”Decamerone”, 1353

Vad gör de rika när sjukan drar in? Jo, de sätter sig i frivillig karantän, på behörigt avstånd från de smutsigt fattiga som inte vet att sköta sig väl nog för att slippa basiluskerna. Det här är festen när pesten pågår. Boccaccio kallas, kanske för ofta, novellens pappa, och är det inte lite fint att en viktig del av berättarkonstens kommer från rövarhistorier som rika italienska ynglingar drar för varandra för att slippa tänka på döden? 

 

Elin Boardy ”Tiden är inte än”, 2017

Genom ett pestskövlat Europa vandrar en ensam kvinna utklädd till man. Hennes familj är död. Hon har ingenstans att ta vägen. Hon vandrar mitt i döden utan mål, kanske med förhoppningen om att själv dras med och gå under. 

 

Philip Roth ”Nemesis”, 2010

En sommar under brinnande världskrig sätter polion det lilla och judiskt präglade samhället Newark i skräck. Jakten på ansvariga tar genast vid. Är det italienarna några kvarter bort? De utvecklingsstörda? Korvgubbarnas kassa hygien? Hjälten Bucky står dock emot skräckxenofobin, men börjar så småningom inbilla sig att det är han som är patient noll, den som trots välvilja bringar små barn om livet. 

Det är år 25 och lika länge sedan större delen av mänskligheten utplånades i en okänd pandemi.

Torgny Lindgren ”Ljuset”, 1987

Den stora svenska farsotsromanen! Och en av Lindgrens minst lästa. Allegorisk, säger somliga, men den kan lika gärna läsas som en hemsk skildring av en liten by, någonstans i norr, där smittan dragit in, dödat nästan alla och tagit allt vad moral och rättrådighet heter med sig bort. Kan det gå så långt att den mest grundläggande mänskliga ordningen måste uppfinnas på nytt? 

 

Thomas Mann ”Döden i Venedig”, 1912

Den store tyskens skildring av pedofilt begär och smygande smitta är en omistlig epidemiklassiker. Gustav von Aschenbach går under. Av kärlek eller kolera. Kanske båda. 

 

Margret Atwood Syndaflodens år”, 2010

Det är år 25 och lika länge sedan större delen av mänskligheten utplånades i en okänd pandemi. Atwoods tre kvinnliga hjältar navigerar genom en våldsam patriarkal dystopi där drömmen om ständigt nya bättre, starkare och genmodifierade människor, djur och födoämnen är drivkraften – vid sidan om det alltför bekanta sexuella våldet.  Kanske finns frälsningen hos ”Guds trädgårdsmästare”, den sektiga grupp miljöaktivister som hoppas överleva den slutgiltiga apokalypsen genom ekologisk renlevnad?

 

Tony Kushner ”Angels in America”, 1991

Få har lyckats levandegöra hiv-epidemins skräck, skam och fruktansvärda utsatthet – men också solidariteten – bättre än den amerikanska dramatikern Tony Kushner. Hans pjäs ”Angels in America” (egentligen två: ”Millenium” och ”Perestrojka”) finns inte bara tillgänglig som magnifik HBO-serie utan förtjänar att läsas i egen rätt. I all sin skönhet pekar slutscenen ut riktningen för den gryende hbtq-rörelsen: 

”You are fabulous creatures, each and every one. / And I bless you: More Life. / The Great Work Begins.”

 

Victor Malm och Anna Hellgren är redaktörer på Expressens kultursida

 

 

Så blev konservatismen het

Nu är ”Kulturkriget” här!

I Expressens nya tv-program möts Johan Norberg, Stina Oscarson och Malcom Kyeyune – för en debatt om konservatismen.

Dessutom berättar författaren Stig Larsson om sitt möte med Salman Rushdie: ”Min spontana impuls är att dränka honom, strypa honom.” Programledare: Daniel Sjölin.