Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Whitehead tar sig an den systematiska rasismen

”The Nickel Boys”.
Colson Whitehead.Foto: Vilhelm Stokstad/TT / TT NYHETSBYRÅN
Ulf Olsson.Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET

Colson Whitehead gjorde internationell succé med ”Den underjordiska järnvägen”. 

Ulf Olsson läser hans nya, uppfordrande roman ”The Nickel Boys”. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är i Vita huset våldet exploderar, det är där personalen misshandlar och mördar unga pojkar. Vita huset: ett litet hus i centrum av ett till synes normalt college, en klunga hus omgivna av välskötta gräsmattor. Men inuti är husen skamfilade, de begagnade läroböckerna, ärvda från en vit skola, fyllda med rasistiska glåpord. En ungdomsvårdsskola som den svenska, förskönande beteckningen skulle lyda för det som kallas The Nickel Academy.

Colson Whiteheads nya roman, ”The Nickel Boys”, efter den gigantiska succén med ”Den underjordiska järnvägen”, är liksom denna baserad på verkliga händelser. Men denna gång kanske än mer verkliga: den nya romanen saknar den fantastik som präglat Whiteheads tidigare romaner, i stället är den en exakt balanserad blandning av realism och ironi.

Den välartade svarte ynglingen Elwood – ”as good as anyone” – lyssnar på Martin Luther Kings tal på en lp-skiva, han går med i en antirasistisk demonstration och känner sig närmre sig själv än någonsin tidigare. Han läser, extrajobbar, han drömmer om college.

Men ett enda slumpartat felsteg förändrar för alltid hans liv. 

Studie i rasism

Elwoods dröm om bildning och college, om ett värdigt liv i Kings anda, förbyts i mardrömmen, ungdomsvårdsskolan The Nickel Academy. Han lär sig den hårda vägen vad han kan och inte kan göra eller säga, men han lär sig inte tillräckligt snabbt eller grundligt. Hans gatsmarte vän Turner har en annan inställning, skrattar åt Elwoods tankar om det civila motståndet. 

Romanen är en studie i systematisk rasism och klassamhället som maskineri för utnyttjande – och en diskussion om individens roll i motståndet. Från The Nickel Academy undkommer man genom att härda ut, bli för gammal, genom att fly – eller genom att dö. Verklighetens skola visade sig gömma gruvliga hemligheter, arkeologer kunde för några år sedan gräva upp grav efter grav: ryktena om ondskans härjningar visade sig sanna, de överlevandes berättelser blev äntligen lyssnade till.

Besk bildningsroman

Men raspolitiken fortsätter också i dag. Vita poliser dödar unga svarta män – utan påföljd. Den formella segregationen är avskaffad, men i verklighetens Vita hus står en fascistoid president och sprider rasistiska uttalanden, samtidigt som han med sårad oskuld påstår sig inte alls vara rasist.

Situationen är på många sätt outhärdlig. Satir och ironi till sist de enda möjliga försvarsformerna. ”The Nickel Boys” lånar drag av den klassiska bildningsromanen – och som så ofta ändar den i svartaste desillusion. Godheten förlorar, som alltid – och ”The Nickel Boys” slutar i besk melankoli.

Whiteheads roman, skriven i den svarta amerikanska romantraditionen efter James Baldwin och Ralph Ellison, tillhör den sortens roman som får läsaren att vilja ingripa, sätta stopp för våldet, varna de oskyldiga. Men det går inte, i stället fortsätta läsa, med öppna ögon möta nattsidan av det samhälle också vi är medborgare i.

ROMAN

COLSON WHITEHEAD

The Nickel Boys

Doubleday, 210 sidor

Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.