Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Wetterberg ser inte skogen för alla träd

Gunnar Wetterberg. Foto: NILLE LEANDER / ALBERT BONNIER
"Träd. En vandring i den svenska skogen".
Göran Greider. Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

Gunnar Wetterbergs nya bok präglas av hans bisyssla som skogsägare.

Göran Greider läser en bok som borde hetat "Virke" snarare än "Träd".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. "Träd" heter Gunnar Wetterbergs ambitiösa bok om skogen, men under läsningen tänker jag ofta att den nog borde ha hetat "Virke". Det är inte hoten mot biologisk mångfald i de svenska produktionsskogarna som intresserar honom utan den nytta skogen haft för människor och samhällsekonomi sedan isen smälte på de landmassor vi bebor. ”Sverige skapades ur skogen. Välfärden är byggd av trä”, slår han fast i den prolog där han också berättar ett avgörande faktum: att han för tjugo år sedan blev skogsägare.

Att äga skog har nämligen en tendens att verkligen förändra människor, på gott och ont. Det betyder att kontakten med statlig byråkrati ökar liksom rätt ofta också gnölet över miljömuppar som kallar in minsta skalbagge för att stoppa lönsamma avverkningar och utmana den heliga äganderätten. 

Skogsägandets goda sida är känslan för de långa tidsförloppen: Du planterar för dina efterkommande och hela din varelse lever med i svår torka eller en förödande storm. Även den mest girige skogsägare blir någon gång ett med de träd han eller hon äger och kan ibland bli mer av naturmystiker än den mest hängivne gröne aktivist. I somras såg jag sorgsna skogsägare knäböja inför förtorkade tallplantor.

 

LÄS MER – Helena Granström: Kerstin Ekmans känsla för liv är smittande

Skidor från Västerbotten

"Träd. En vandring i den svenska skogen" har ett mäktigt anslag när den börjar i hedenhös: Isen smälte och över tundran kom gräset och sedan renen och hack i häl på den varg och människa, ja människan anlände före träden till våra breddgrader. Men med tiden vandrade björk, asp och tall in söderifrån och några tusen år senare bredde granen ut sig från öster. 

De långa tidsperspektiven sköljer över läsaren och Wetterberg beundrar stenålderns materialmästare: de som gjorde pilbågar av idegran och skidor av tjurved från tall; i en myr i Västerbotten återfanns på tjugotalet en sådan femtusen år gammal skida. Wetterberg spekulerar över det kluriga stenåldersfolket – kanske var det inte slarv att skidan blev kvar i en myr, kanske stacks den ner där för att behålla spänsten över sommarn.

Nytta och tid är de bärande bjälkarna i Wetterbergs skogsepos. Men någon stark epiker är han inte och boken blir ofta träaktigt läroboksmässig. Eftersom det är virkesproduktionen han starkast ömmar för saknar han blick för den enorma dramatik som det innebar när urskogen skövlades under förrförra seklets snabbt framvällande timmerfront: Det vi i dag kallar skog är egentligen ett helt annat ekosystem än det våra förfäder kallade skog. 

Motorsåg och skördare

Jodå, Wetterberg har med foton av de fällda jättar som en gång reste sig i skogsmarkerna (sådana jättar brukar ibland ligga utställda på hembygdsgårdar för att visa vilka varelser som en gång levde i skogarna). Han skriver om flottningen när våra älvar kallades in i produktionens tjänst men inte en rad om den enorma ekologiska förödelse flottningslederna orsakade. 

Bristen på episk gestaltningskraft gör att hans skildring av mekaniseringen av skogsbruket – från motorsåg till monstruösa skördare – missar detta avgörande: Skogens förvandling till en sorts gröna industrihallar. Fältbiologerna, Skydda skogen, Greenpeace eller Naturskyddsföreningen lär nog inte åberopa Wetterbergs skogsbok särskilt ofta. Tolkiens enter lär gråta om de läser den.

Nej, det stora värdet i hans bok finns i de detaljerade skildringarna av sågverkens, massafabrikernas och skogsföreningarnas framväxt. Och i de inblickar han ger i kemisternas jakt på de molekyler i träet som kan ersätta plast och olja. 

En skogsägare har skrivit en mycket läsvärd bok om skogsbruket, men inte om trädens liv.

 

 

LÄS MER – Helena Granström: Det må låta löjligt, men i naturen är man mitt i livet

 

 

SAKPROSA

GUNNAR WETTERBERG

Träd. En vandring i den svenska skogen

Albert Bonniers, 250 s.

 

 

Av Göran Greider

Gunnar Wetterberg är kolumnist på Expressens ledarsida. Därför recenseras hans bok av Göran Greider, författare, debattör och chefredaktör för Dala-Demokraten.

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!