Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vi har mycket att tacka Katarina Wennstam för

Katarina Wennstam. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
”Kvinnor som vill ... Om sexet, lusten och kroppen.”

Anna Andersson gästrecenserar Katarina Wennstams antologi ”Kvinnor som vill ...”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. När jag får den lilla knallrosa pocketboken i handen och läser titeln så tänker jag att jag förstår. Katarina Wennstam har i 20 år, som journalist och skönlitterär författare, skrivit om kvinnor som offer – kvinnor som blir misshandlade, kvinnor som blir våldtagna och kvinnor som dessutom fått bära skammen för det de utsatts för. Med ”Flickan och skulden” (2002) visade hon hur den ”slutshaming” man ville tro hörde skolgården till fanns i hela samhället, inklusive i de rättssalar där våldtäktsmål avgjordes – ”Hur kort kjol hade du på dig?”. Wennstam är en av dem vi har att tacka för att det sällan låter så i dag.

Så jag tänkte att jag förstod, unnade henne att skriva om allt det ljuvliga kvinnans kropp förmår: dansa, byggas till smidighet och styrka, all möjlig sexuell njutning … Kanske erotiska noveller (gulp, det svåraste recensionsuppdraget)? 

Den mest intressanta texten handlar om mediers överintresse för den mördade kvinnokroppen.

Men jag blev blåst på den konfekten, ”Kvinnor som vill…” är en krönikesamling. Det är elva texter Wennstam skrivit för olika tidningar under de senaste tio åren, samt för- och efterord.

Den röda tråden ska alltså vara kvinnans kropp och i flera texter tar den plats på ett högst konkret sätt, det handlar om själva köttet och vad vi utsätter den för. Jag säger vi, för förutom våld från män så skriver hon också om kvinnors komplicerade förhållande till den egna kroppen. Det ständiga missnöjet som kostar så mycket energi utan att någonsin ge något tillbaka.

Vidare är det hämndporr, själva fittan – för männen skällsord och mysterium i ett – och skolans sexualundervisning. Den mest intressanta texten handlar om mediers överintresse för den mördade kvinnokroppen, hur mycket mer detaljerat det rapporteras när (unga) kvinnor blir mördade än när män blir det. 

Men även om jag sympatiserar mycket med det Wennstam skriver blir jag inte riktigt klok på tanken med samlingen. Hos förlaget läser jag att hon ”vill påminna kvinnor om vilken fantastisk gåva sexualiteten är och hur mycket roligt man kan ha med lusten genom livet”, och det är ju också vad som signaleras av titel och form. Men snarare upprörs jag över hur hämndporr har drivit kvinnor till självmord, förvånas när hon skriver att skolans sexualundervisning i så hög grad fortfarande betonar fortplantning och suckar lite över det här med manspreading – kanske handlar det inte om de vill visa upp paketet, kanske har de bara långa ben.

Man kommer ganska långt också med träget reformarbete.

Det är synd att texterna inte är daterade (någon ska vara nyskriven, men det framgår inte vilken). Nu tycker man att de går i rätt upptrampade stigar, men kanske gick de före när de en gång publicerades – det går inte att bedöma.

I efterordet skriver Wennstam om metoo-rörelsen, och kallar den som så många andra för en revolution. Själv tror jag att det är för tidigt att säga om det är en sådan som skett. Men Katarina Wennstams eget arbete visar ju att det går att förändra också de mest djupgående strukturer medelst granskning som skapar opinion, som påverkar lagen, som förändrar attityder. Man kommer ganska långt också med träget reformarbete.

KRÖNIKESAMLING

KATARINA WENNSTAM

Kvinnor som vill… Om sexet, lusten och kroppen

Katarina Wennstam

Månpocket, 115 s

Av Anna Andersson

Katarina Wennstam är medarbetare på Expressens kultursida. Därför recenseras hon av Aftonbladets Anna Andersson.

Patetiska • Kränkta • Fattiga?

Elis Monteverde Burrau och Jack Hildén.

Författarna Elis Monteverde Burrau och Jack Hildén diskuterar frånvaron av unga författarmän i Sverige med Daniel Sjölin. Se det senaste avsnittet av veckomagasinet Kultur-Expressen.