Vi behandlar naturen som en rättslös resurs

ESSÄ. Dånet hörs på flera kilometers avstånd. Smältvatten från fjällen Áhkká och Gállaktjåhkkå fyller de sju sjöarna innan det med enorm kraft kastar sig utför branten vid Stora Sjöfallet, Stuormuorkkegårttje. Vattnet faller 75 meter ner innan det fortsätter sin färd som Lule älv.

Fallet kallades Nordens Niagara av de första turisterna som kom i slutet av 1800-talet, samerna hade då levt i området i över 6 000 år. För att skydda värdefulla naturområden beslutade Sveriges riksdag 1909 att bilda nio nationalparker, Europas första, och Stora Sjöfallet var en av dem. Samma år bildades det statliga elbolaget Vattenfall, Sveriges industrier behövde el. Ett kraftverk började byggas i Lule älv, och tio år efter att Stora Sjöfallet blivit nationalpark påbörjades ett anläggningsarbete av episka proportioner. Den väldiga Suorvadammen kom att hejda vattnet och den nybildade nationalparken fick krympas för att ge plats åt industrins behov. Fornlämningar, renbetesmarker, flyttleder och de sju sjöarna lades under vatten i Sveriges största vattenmagasin, Áhkájávrre. Älven gick under jorden. 

Och Europas mäktigaste vattenfall tystnade.

*

Varje tidsålder präglas av ett myller av händelser och idéer. De flesta av dem kommer försvinna i glömska utan att ha påverkat världen i någon större omfattning. Andra slår rot och gör ett påtagligt avtryck. 

Ett fåtal betyder ännu mer. De skapar avgörande skiften och ändrar historiens lopp.

Ingen vet med säkerhet vilka idéer som kommer vara systemförändrande, men vi som skriver den här boken tror starkt på att naturens rättigheter kan vara en sådan transformativ idé. I en kultur som växt fram ur föreställningen att människan i grunden är annorlunda än allt annat levande, med självklar rätt att använda världen för sin egen nytta, utmanar idén om naturens rättigheter gamla föreställningar om hur världen ser ut, vilka vi människor är och vad utveckling innebär. Inte förrän vi får syn på dessa föreställningar kan vi göra oss andra. 

Naturens rättigheter speglar en förståelse av världen som redan finns hos många kulturer – att världen är levande och sammanhängande och att människan är en del av denna helhet. Samtidigt är idén begriplig för de institutioner som upprätthåller det moderna västerländska samhället. Lagar och domstolar kan mycket väl förstå och arbeta med naturen som juridiskt subjekt. 

Vi hoppas att idén ska fungera som en bro mellan det samhällssystem vi lever med i dag, och en annan världsbild.

I boken beskriver vi hur idén om naturens rättigheter får konsekvenser på alla nivåer av samhället: i de juridiska och ekonomiska systemen, för demokratin och för upplevelsen av mening i en kultur som håller på att tappa greppet. Utvecklingen som beskrivs här har vi själva varit en del av. Vi har arrangerat internationella konferenser om naturens rättigheter, hållit föredrag och kurser, grundat organisationer för en ekologisk rättsfilosofi (Lodyn, End Ecocide Sverige och Naturens rättigheter i Sverige), deltagit i internationella nätverk och processer för naturens rättigheter, haft möten med företrädare för stat, kyrka, näringsliv och akademi samt deltagit i radio- och tv-program. Vi hoppas att idén ska fungera som en bro mellan det samhällssystem vi lever med i dag, och en annan världsbild.

Sedan vi skrev de första texterna till denna bok har besluten om juridiska rättigheter för naturen duggat tätt världen över. När vi började hade inga domstolar utsett floder till rättssubjekt. Inga stater hade föreslagit att miljöförstöring skulle kunna vara ett internationellt brott. Inga motioner i riksdagen hade föreslagit att naturens rättigheter borde vara en del av regeringsformen. Den ekologiska rättsfilosofi som vi beskriver här var då snarare en möjlighet än ett framväxande fenomen. 

Den här boken ges ut ett halvt sekel efter den så kallade Stockholmskonferensen – den första internationella konferensen om miljöfrågor som hölls 1972. Samma frågor står på dagordningen nu som för 50 år sedan, men situationen har i allt väsentligt förvärrats och fortsätter göra så i rask takt. Vi kommer här behandla den stundande ekologiska krisen som en existentiell kris som ger oss möjlighet att skapa en ny vision för mänsklighetens och civilisationens utveckling. Vi vill visa hur en annan relation till naturen kan manifesteras i lagen, och därmed komma till uttryck i samhället. Hur den redan i dag utvecklas världen över, och hur den kan visa vägen till ett paradigmskifte för en värdig mänsklig närvaro på planeten. 

Utdrag ur kapitel 1: ”Lagens transformativa kraft”

Man kan säga att lagen representerar samhällets idé om sig själv. Den speglar, uttrycker och formar samhällets världsbild, normer och värderingar. Lagen förmedlar vad som är acceptabelt och oacceptabelt beteende, vilka som har rättigheter och vilka som inte har det. Den sydafrikanske juristen Cormac Cullinan har kallat lagen för samhällets DNA – en kraft som aktivt formar och institutionaliserar verklighetsuppfattningar kring vad som ses som normalt, rätt och naturligt. Samhällets lagar påverkar hur vi uppfattar världen och oss själva. De har därmed en stor transformativ potential.

[…]

Det juridiska systemet är inte ett neutralt verktyg. Det bygger på vissa antaganden och föreställningar som tas för givna och utgör själva grunden för vårt ohållbara samhälle. Ett sådant fundamentalt antagande i den västerländska lagstiftningen är att människan kan och bör dominera och kontrollera naturen. Detta kan kallas ett antropocentriskt, det vill säga människocentrerat, antagande. Det har rötter tillbaka till antiken och bildar en utgångspunkt för hela den västerländska rättstraditionen. Naturen ses som ett rättslöst objekt, en ägodel för människan att nyttja för egna intressen. Genom att denna ordning finns instiftad i våra juridiska system är det följaktligen så vi behandlar naturen. Så länge vi är kvar i detta synsätt kommer vi fortsätta förvandla naturen till teknomassa och kalla det utveckling. Gruvor på havsbotten och månen är redan på agendan.

Många ekofilosofer menar att det är just denna hierarkiska relation som är själva roten till den ekologiska kris vi befinner oss i nu.

Dagens miljölagar hindrar inte ekologisk förstörelse, de saktar bara ned den. Miljölagstiftning kan ur det perspektivet faktiskt till och med ses som en del av problemet. Det är en del av en logik som förutsätter exploatering. Genom att behandla naturen som en rättslös resurs befäster den människans dominansrelation till andra varelser. Många ekofilosofer menar att det är just denna hierarkiska relation som är själva roten till den ekologiska kris vi befinner oss i nu. 

I dag spirar emellertid frön till djupgående förändring i olika delar av världen. Den mekanistiska och antropocentriska rätten utmanas. I land efter land ifrågasätts idén om naturen som ett rättslöst objekt och den globala rörelsen för naturens rättigheter blir alltmer spridd och erkänd. Rörelsen vill inte bara justera eller tillföra några lagar till det befintliga rättssystemet, den utgår från en helt annorlunda rättsfilosofi – en ekologisk. Genom att utmana grundläggande dogmer om lag och natur som varit förhärskande i tusentals år, är det en rörelse som arbetar för ett paradigmskifte. 

[…]

En ekologisk rättsfilosofi utgår från en kritisk granskning av rättssystemets mekanistiska och antropocentriska grund. Det innebär ett ifrågasättande av hur vi vanligtvis förstår idéer om förändring och makt, till skillnad från ett mekanistiskt synsätt där vi förväntas ändra världen i enlighet med våra i förväg uppsatta idéer. Ofta agerar vi på ett mekanistiskt sätt i relation till naturen: när samhället uppfattar ett problem sätter vi upp mål för att åtgärda problemet och försöker sedan åstadkomma förändring i riktning mot dessa mål. Detta kan tyckas som ett rimligt tillvägagångssätt, men utgår från samma sorts tänkande som skapade våra problem från första början. Utmärkande för moderniteten är att den lider av en kronisk missnöjdhet med det givna och ständigt strävar efter förbättring och framsteg. Detta kan ses som en grundorsak till att vi ständigt omformar jorden, med ekologisk förödelse som följd. Naturen ses som en resurs och ett instrument i vår rastlösa strävan efter förändring och förnyelse.

Kan lagen i stället ses som en dynamisk kraft som binder samman allt levande i ömsesidiga relationer?

Den möjliga geologiska eran ekozoikum blir i detta ljus en paradox, det är ett skifte till ett nytt tillstånd. Men hur frambringar vi ett sådant tillstånd utan att låsa fast oss i den idé om förändring som kan ses som själva grundorsaken till problemen? Blir det inte bara ytterligare ett sätt att manipulera tillvaron att använda lagstiftning i detta sammanhang?

Frågor som dessa gör det motiverat att undersöka vad makt, lag och rätt innebär och vilka alternativa innebörder dessa begrepp kan innehålla. Kan lagen vara något annat än ett manipulativt instrument för att uppifrån och ned pådyvla våra idéer på världen? Kan lagen i stället ses som en dynamisk kraft som binder samman allt levande i ömsesidiga relationer? Kan lag och makt ses som något vidare och djupare än vi vanligen föreställer oss, som makt tillsammans (ömsesidighet, samspel) snarare än enbart makt över (dominans, härskande)?

Av Pella Thiel och Henrik Hallgren

Pella Thiel är författare, ekolog, föreläsare och aktivist. Henrik Hallgren är författare, utbildare i ekopsykologi, naturpedagog, föreläsare och sagoberättare. Texten är ett utdrag ur deras bok ”Naturlagen” – dels ur dess inledning ”När Europas mäktigaste vattenfall tystnade” och ur första kapitlet ”Lagens transformativa kraft”.  ”Naturlagen” kommer mer ut på Volante den 10 augusti 2022. 

Månens sällskap: Att vilja det stora

PODCAST. Eric Schüldt och Natalie Lantz samtalar om sommarens melankoli, och om att stå i baren och längta efter att bli åtrådd.