Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Världskriget pågår – utan att vi märker det

Don DeLillo.
Foto: Justin Williams/REX / TT NYHETSBYRÅN
Rumaan Alam
Foto: David A. Land

Framtiden är redan här, fruktansvärd, beroendeframkallande och omstörtande. 

Ulf Olsson läser två nya amerikanska romaner som fångar vårt oroliga tillstånd.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Vilken är egentligen vår nuvarande situation? Vad händer i det USA där jag bor? Jag läser svenska tidningar och häpnar över mängden påstådda USA-experter som finns. Reaktionära tänkare som sverigedemokraten Mattias Karlsson eller SvD:s kolumnist Lena Andersson må ha skådat ljuset i form av den bortröstade presidenten eller akademisk konservatism. Men vill jag veta något om både nuet och framtiden verkar den amerikanska romanen mer klarsynt.

Framtiden? Den är redan här, den breder på en gång omärkligt och påtagligt ut sig i vår vardag, i våra sätt att vara och bemöta varandra. Framtiden så som den nu utspelar sig är trivial och samtidigt beroendeskapande – och just därför så omstörtande.

Någon följer intensivt flygplanets färd på skärmen framför sig. En annan följer, lika intensivt, på sin tv förberedelserna för ”Super Bowl”, finalen i amerikansk fotboll. En familj åker till det fina hus de hyrt för några dagars semester. Men allas världar ska skakas om: flygplanet börjar hoppa okontrollerat, tv-skärmen slocknar, telefonerna dör, nätet slutar fungera…

”The silence” av Don DeLillo

Så ser framtiden ut i nutiden, så som den skrivs i två amerikanska romaner: världen inte bara förändras som av en naturlag, den ordnas om.

Jim och Tessa är på väg hem från Paris i Don DeLillos ”The silence”. I New York väntar Max och Diane med middag och fotbollsmatch, och där finns Martin, som läser och imiterar Albert Einstein. Och vi finner oss i en värld där relativiteten får nya innebörder. Medierna fungerar inte, gästerna kommer inte, Diane undrar om detta är civilisationens slut – men hennes nervösa skratt möter bara tystnad.

I Rumaan Alams ”Leave the world behind” knackar det sent på kvällen på dörren till villan Clay och Amanda har hyrt, och där de och deras två ljushyllta barn skulle koppla av från vardagen. En knackning på dörren – det är ett klassiskt skräckfilmsmotiv. Och för Amanda är det verkligen som en skräckfilm: utanför står ett svart par som påstår sig äga huset den vita familjen hyrt. De har åkt från New York eftersom elektriciteten försvunnit, liksom nätet, och de vill söka skydd i sitt uthyrda hus – ett hus som för Amanda är ”ett hus där svarta inte bor”.

Varför är himlen så underligt blek?

I ingen av de två romanerna får personerna kontakt med världen utanför, de är utlämnade åt sig själva. Åt sina fördomar, som Amanda som inte kan dölja sina rasistiska instinkter, trots att hon vill vara en god människa. Åt sin sviktande moral, som Clay, som när han lämnar villan möter en hjälplös, spansktalande kvinna, som han ignorerar. När framtiden kommer, prövar den oss – och vi kan vara förvissade om att vi kommer att svikta.

”Leave the world behind”

Alams roman börjar som en lätt komisk, lätt satirisk studie i amerikanskt familjeliv, ett mycket exakt genomfört kammarspel i övre medelklassmiljö. Men sakta bryts komiken, tecknen hopas: varför är himlen så underligt blek? Varför ser dottern hundratals rådjur driva förbi huset? Varför landar en grupp flamingos vid swimmingpoolen? Himlen är tyst, oroande tyst – men en fruktansvärd, nästan ohörbar smäll får fönstren att spricka och tänder att lossna.  

Alam spelar skickligt med sina uttrycksmedel. Han fogar lika gärna in sagomotiv – två barn som går ut i skogen – som blinkar till Jordan Peeles skräckfilmer, eller Stanley Kramers ”Gissa vem som kommer på middag”. 

Om Alams roman är en sedeskildring av hur sederna dukar under när framtiden berövar dem deras rutiner, så utvecklar sig DeLillos roman om tystnaden till en extremt sparsmakad studie i hur identiteter kommer i gungning. Hans roman utspelar sig i exakt samma typ av samhällsskikt, men nu fastlåsta i ett New York där ingenting längre tycks fungera. Martin undrar om de lever i en tillfällig, provisorisk verklighet, ”en framtid som inte skulle ha tagit form riktigt än?”.

Medan den politiska kampen om makten rasar, etablerar sig framtiden bland oss, mitt i våra liv.

Känslan av overklighet är påtaglig. När Martin tittar sig i spegeln vet han inte vem han ser. Och som en sjukhusreceptionist säger, vilka är vi när våra övervakningssystem fallerar, när biometrin inte längre läser av våra ansikten? Och hennes fråga gäller för båda romanerna: ”Vilken är den nuvarande situationen?”

Som en av DeLillos gestalter säger: ”Jag har väntat på detta hela mitt liv utan att veta om det”. Framtiden är här, och den är inte vacker. Rasande bränder i USA och Australien, orkaner runtom, smältande polarisar, döende korallrev…

Och en politik som bara bryr sig om makten. Den fascistiska statskuppen sker inte bara genom vrålande våldsverkare på gatorna, den sker i domstolar, ifrågasatta rösträkningsprocedurer, ryktesspridning, mediekritik, en långsam underminering av etablerade institutioner, av vetenskapen, ett övertagande av den rättsliga apparaten. Medan den politiska kampen om makten rasar, etablerar sig framtiden bland oss, mitt i våra liv – och om den tillåts ödelägga världen kommer det att vara för sent att fråga om vilken den nuvarande situationen är. I DeLillos roman om hur tystnaden sprider sig i samhällskroppen, talar Tessa: ”Tänk om vi inte är de vi tror vi är? Tänk om världen som vi känner den ordnas om helt medan vi står och ser på, eller sitter och pratar?”

När man läser dessa två romaner måste man fråga sig om inte framtiden redan tagit formen av det tredje världskrig som Einstein förutspår i mottot till DeLillos roman: ett krig som tyst utspelar sig, mellan fattiga och rika, svarta och vita, men utan att vi riktigt märker det.


ROMAN

DON DELILLO

The silence

Charles Scribner's Sons, 128 s.

ROMAN

RUMAAN ALAM

Leave the world behind

Ecco, 256 s.


Ulf Olsson är professor emeritus i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.