Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Våra städer kan få ett bättre öde än såhär

Foto: Modernista

Lars Raattamaa finner spåren av en arkitetonisk revolution i Angered.

Dan Hallemar läser om storvulna drömmar och övergivna visioner.

Kommentera artikeln! När du läst texten får du gärna dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet längst ner.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. I den franska filmen ”Gagarine”, som hade svensk premiär på Göteborgs filmfestival, klättrar de två ungdomarna Youri och Diana upp i en lyftkran mitt i natten. Där uppifrån kan de se sitt kvarter Gagarine invigt på 1960-talet och döpt efter kosmonauten. Kvarteret ska rivas, hälsomyndigheten har dömt ut husen. Youri vägrar flytta ut och bygger en sorts kapsel inuti huset, där han odlar mat och lever sitt liv likt en övergiven astronaut. Uppe i lyftkranen säger han till Diana: ”Visste du att det finns förorter i himlen? I rymden finns det förorter runt stjärnorna, precis som runt solen. De lyser mindre men stjärnorna överlever inte utan dem.”

I poeten och arkitekten Lars Raattamaas bok ”Den fjärde urbana revolutionen” ser han staden som Youri, som en stad av ojämlika men uppenbara relationer.

När vi betraktar en stad som relationer får vi syn på makten, fördelningen, exploateringen. Det här är lättare att se i historiska tider, i ett Jeriko eller ett Manchester, men finns alltjämt. Och gör man det kan man, menar Raattama, ställa sig frågan: Vågar människan föreslå en stad, en arkitektur som förändrar, som fördelar makt och som skapar relationer som är mer jämlika?

”Den fjärde urbana revolutionen” är ett resultat av att Lars Raattamaa var artist-in-residence på Kulturhuset Blå Stället i Angered under 2019. Angered är en stadsdel i nordöstra Göteborg som förutom Angereds centrum rymmer till exempel Gårdsten, Hjällbo, Hammarkullen, Rannebergen och Lövgärdet. En stor del av utbyggnaden av den här delen av staden skedde efter 1960. Under det som Raattamaa kallar den fjärde urbana revolutionen och som vi i någon mening fortfarande befinner oss i.    

Raattamaa hittar spåren av denna revolution i Angered.

De tidigare tre är historiska fenomen. Tvåflodslandets Jeriko, murarna i Kairo, industrierna i Manchester.

Den fjärde urbana revolutionen börjar, i Raattamaas beskrivning, 1925 i Frankfurt med att arkitekten Ernst May kontaktar den 27-åriga Margarete Schütte-Lihotsky. De bygger 12 000 bostäder på fem år, men framför allt uppfinner Schütte-Lihotsky det moderna köket. Nu skulle staden inte byggas runt templet eller fabriken utan runt människan, ”människan som varelse i ett sammanhang”.

Det var en revolution i tanken, en idé om att arkitekturen kunde förändra samhället, ”skapa en jämlik värld utan exploatering”. Raattamaa hittar spåren av denna revolution i Angered. Här har man – som till exempel i Hjällbos långa pelarförsedda gångväg, i dess parker och landskap, på balkongerna och i de skulpterade garagenedgångarna – ”förvaltat viljan att skapa arkitektur av vardagen”.

Det här är stadsdelarna som ligger i utkanten av den starkt lysande stjärnan, samtidens stad, en ödesbestämd stad som bara får växa på ett sätt – styrd av en marknads fastighetsvärden. Som vore det dess oundvikliga öde.

Förstäderna i Angered och på andra platser har betraktats som ett modernismens misslyckanden, men bär nu sedan länge på sina medborgares historier, det som så vackert skildras i Gagarine, och på ledtrådar för framtiden, en arkitektur som reser väggar kring alla.

Staden kan fördela makten över hela sin yta.

Jag går igenom den här boken som genom den labyrint som är Raattamaas språk. Här trängs postmoderna idéer, kritiska läsningar och nyfikna vandringar med plötsliga hätska utfall, storvulna drömmar om en annan stad och knivskarpa analyser av brister i hur staden betraktas och byggs.

Vi lever i en stad nu, skriver Raattamaa, där det allmänna inte har någon arkitektur.

Och i slutändan står jag med en mängd frågor: Vad kan staden göra? Vad kan ett hus göra? Hus läggs till hus och blir en stad, gator läggs ut och gathörn blir till, men vart är staden på väg, vad vill man med den?

Staden kan vara dörrar till nya världar, gemensamma platser och en föreställning om jämlikhet. Staden kan fördela makten över hela sin yta. En stjärnhimmel av ömsesidiga beroenden.

Det måste gå att drömma större.


SAKPROSA

Den fjärde urbana revolutionen.

Lars Raattamaa

Modernista

172s


Dan Hallemar är kritiker på Expressens kultursida. Han driver också podcasten ”Staden”.


Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=79948&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.


Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=79573&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.

KOMMENTERA ARTIKELN

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Expressen möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till expressen.se. Expressen granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Läs mer om kommentering här.