Vad har klimatförnekelse och fascism gemensamt?

Andreas Malm är författare, forskare och aktivist. Han har skrivit boken tillsammans med the Zetkin collective.
Foto: LUNDS UNIVERSITET
Valerie Kyeyune Backström.
Foto: OLLE SPORRONG

I ”White skin, black fuel” försöker ett tjugotal forskare och aktivister koppla samman två växande rörelser: högerpopulism och klimatförnekelse.

Valerie Kyeyune Backström läser en trögflytande men nödvändig skrift om vår tids stora frågor.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är knappast kul läsning. ”White skin, black fuel” är en tegelsten, skriven på vad jag skulle kategorisera som akademisk bruksprosa, om miljön. Om olja. Om kapitalism. Om rasism.

Men än mer om vad Andreas Malm och the Zetkin collective (bestående av ett tjugotal forskare, studenter och aktivister), som tillsammans skrivit boken, lanserar som fossil fascism – hur fossila bränslen är tätt sammanbundet med fascism – och hur detta hänger samman med den extremhöger som överallt i det globala nord vunnit framgång på framgång.

Anslaget är brett. Vi får både lära oss om dagspolitiska aktioner, om allt ifrån hur kapitalismen möjliggjordes av kol och olja och kolonialism, hur teknologiska framsteg kom att förknippas med vithet, och inom fascismen med rätten till att förgöra; till hur dagens populistiska högerpartier växlar mellan att förneka den globala uppvärmningen och att skylla den på invandrare, eller myten om överbefolkning som dess orsak.

Ibland tar boken kulturhistoriska omvägar, som när den tecknar berättelsen om bilens historia och koppling till vit överhöghet, hur den i USA blev ett medel för att öka segregation och de vitas flykt från innerstad till förort. Hur oljekris och krigsransonering åter förde vita och svarta samman i kollektivtrafiken, hur det ledde till våld och upplopp. Hur bilen dyrkades av italienska fascister. Det är väldigt intressant, även om man säkert kan invända mot viss övertolkning.

Ibland liknar boken mer politisk nyhetsrapportering, där den nedtecknar olika högerflankpartier i Europas utfall mot invandring, dag för dag, månad för månad. Det är många spår och spridda ämnen som ska täckas, och ibland undrar man om den inte hade tjänat på att delas upp och blivit till flera böcker. Ibland saknar man en tydligare linje. 

Författarna vill både diskutera det verkningslösa i dagens klimathantering, klimatförnekelsens historia, kapitalismens intresse i att bevara rådande ordning då den är beroende av fossila bränslen, och fascismen som fenomen. Lägg där till synen på ras: hur rasism ligger till grunden, både för västvärldens syn på dess icke-vita befolkning och asylsökande, som den likgiltighet inför de som runtom i världen drabbas hårdast och först av jordens stigande temperatur.

Och där ligger en av bokens stora poänger: om icke-vita konstant räknas som mindre värda, spelar det ingen roll att de går under av miljöförstöring. Om miljöförstöringen ska kunna fortgå, kräver det att vi låter en del av världens befolkning räknas som mindre värda. Och när väst, och de rika i dessa länder, väl själva drabbas av de stigande temperaturerna är det redan för sent.

Det är många sidor, mycket information att plöja, flertalet sidospår att framhärda igenom. Men så händer något. Det som händer är att jag lever och verkar. Och överallt leds mina tankar till boken: Jag läser litteraturkritik som okritiskt reproducerar den rasistiska konspirationsteorin om folkutbyte, jag läser om skogsbränder, jag läser om Bidens senaste klimatförhandling.

Varje gång utbrister jag aha! Varje gång kommer jag på mig själv med att dra kopplingar, se samband eller politiska underströmmar jag tidigare varit oförmögen till. Jag inser vad som har hänt. Jag har läst en bok som lärt mig något. 


SAKPROSA

ANDRES MALM OCH THE ZETKIN COLLECTIVE

White skin, black fuel

Verso, 558 s.


Valerie Kyeyune Backström är vik. redaktör på Expressens kultursida.



Lunch med Montelius - ”Musiker är det vackraste yrket”

https://embed.radioplay.io?id=86866&country_iso=se

Så blir kultur en studie i meningslöshet, därför läser man Knausgård och därför är musiker det vackraste yrket. Dessutom: Kristina Lugns hemliga last.

Expressens matiga omtalade kulturpodd med Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och redaktör Gunilla Brodrej.