Stig Larsson. Foto: Ulla MontanStig Larsson. Foto: Ulla Montan
Stig Larsson. Foto: Ulla Montan
Lilla Essingen, sett från Reimersholme. Foto: Mats HalldinLilla Essingen, sett från Reimersholme. Foto: Mats Halldin
Lilla Essingen, sett från Reimersholme. Foto: Mats Halldin
Bokomslaget till "Folk på ön".Bokomslaget till "Folk på ön".
Bokomslaget till "Folk på ön".

Utflykt till Stig Larssons örike på Lilla Essingen

Publicerad

Sedan mer än ett kvartssekel är författaren Stig Larsson bosatt på Lilla Essingen i sydvästra Stockholm.

Per Svensson följer med på en avväpnande vänlig utflykt till en gemenskap i marginalen.

SAKPROSA | RECENSION. Ön är Lilla Essingen i sydvästra Stockholm. Förr var det en stadsdel känd för sina fabriker (Primus och Lux) och sin bensinångande genomfartsled. Numera är Lilla Essingen också ett litterärt landskap, ett imaginärt universum.

Det beror till dels på Klas Östergren. Han är uppvuxen på Lilla Essingen och har skrivit in kvarteren i sin folkhemsmytologi, senast i årets roman ”I en skog av Sumak”. Den unge Östergrenlike berättaren kommer från ”en av Stockholms mest barnrika stadsdelar, befolkad av arbetare, skötsamma och trångbodda, med inslag av andra, mindre skötsamma män, som gjorde desto mera väsen av sig och som hade en betydande inverkan på stadsdelens rykte.”

De mindre skötsamma männen har med tiden blivit lite av Stig Larssons avdelning. Han är Lilla Essinges poet in residence, bosatt på Essinge brogata sedan ett kvartssekel tillbaka.

”Och det är ju så att jag älskar den här lilla ön alldeles i utkanten av Stockholms city”, konstaterar han i sin nya boks första kapitel, ägnat en inventering av trädbeståndet på Lilla Essingen.

Det är en avväpnande öppning och ”Folk på ön” visar sig också vara en i långa stycken avväpnande bok. Stig Larsson berättar med värme om vänner och bekanta. Ulla Montan, känd för sina författarfotografier, kompletterar med respektfyllda porträttbilder. 

 

LÄS MER: Stig Larsson om Tommy Berggrens memoarer

Charles Bukowski och Hasse Tellemar

Den höga hygglighetsfaktorn i Larssons intervjuer och kortbiografier kan framstå som en smula överraskande. Det var ändå Stig Larsson som med romaner som ”Autisterna” och ”Nyår” en gång i tiden gav den senmoderna människans förmodade alienation och känslokyla ett litterärt ansikte.

Men fascinationen för den vänliga vanligheten har alltid varit närvarande i författarskapet, kanske tydligast i ”Nyår”. Filmer och romaner beskrivs ofta med i termer av ”hotet” och i ”kylan” som ”anas” bakom den ”idylliska” fasaden. I Larssons åttiotalstexter är det tvärtom: man anar en idyll bakom den blanka hotfulla fasaden.

Och nu rämnar fasaden definitivt. Stig Larsson träder fram som en blandning av Charles Bukowski och Hasse Tellemar; regelbundna barvanor (en sexa sambuca), fallenhet för att snacka med folk.

Dock gör han i praktiken skillnad på folk som bara bor på ön och ”folk på ön”. Dagens motsvarighet till folkhemmets skötsamma arbetare, den stockholmska medelklass som flyttat in i de nybyggda lägenheterna med sjöläge, intresserar honom måttligt. Istället söker sig Stig Larsson till näringsidkarna (krögarna, tobakisten, frisören) och de lätt luggslitna personligheterna i skötsamhetens marginaler; människor för vilka kvarterskrogen Rosa Drömmar spelar en större roll än drömbostäder.

 

LÄS MER: Victor Malm hyllar Stig Larsson på 60-årsdagen

Bellman på Rosa Drömmar

Larsson och Östergren är inte de första författarna på Essingen. Som Stig Larsson själv nämner bör också Bellman ha varit i trakterna. Ulla Winblad avseglar från ”Hessingen” (Stora eller Lilla? Vi väljer Lilla) i Fredmans epistel nummer 48, ”Solen glimmar blank och trind”. Det finns också något bellmanskt över Larssons persongalleri; Bosse, Lärar-Tommy, Jeanette, Kari, Tina, Ronny. I ett av kapitlen berättar Larsson om en grillfest på ön. Fredman, Ulla, Norström och Mollberg hade kunnat dyka upp med var sin låda rött.

Bellman gjorde poesi av rännstensmisär. Larsson skulle kunna anklagas för att göra idyll av utanförskap. Titeln ”Folk på ön” kan läsas både bokstavligt och bildligt; det kan tolkas inte bara geografiskt utan också socialt eller kulturellt.

Men också på visst avstånd från skötsamhetens fastland kan gemenskapen och hemkänslan frodas. Det är denna trygghet Stig Larsson vill föreviga. Han säger det själv i bokens allra sista stycke: ”… jag tänker gå ner till Rosa Drömmar innan de stänger vid midnatt, nej, jag vill inte att allt det här ska gröpas ur, erodera. Jag vill att det ska vara kvar. Det är därför jag har skrivit det här.”

Det är ganska fint. Får en nästan, men bara nästan, att glömma att Stig Larsson också, i synnerhet i den långa avslutande ”essän”, säger precis sådana saker som män i hans och min gemensamma ålder alltför gärna säger.

 

Per Svensson

 

SAKPROSA

STIG LARSSON

Folk på ön

Foto Ulla Montan

Albert Bonniers, 247 s.

 

Stig Larsson är medarbetare i Expressen. Därför recenseras boken av Per Svensson, kritiker i Sydsvenskan.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag