Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ursinnigt och poetiskt om koloniserad urbefolkning

Sven Olov Karlsson. Foto: YLWA YNGVESSON
Tommy Orange. Foto: Pressbild.

Tommy Orange, med rötter i USA:s urbefolkning, har hyllats för debutromanen ”Pow wow”.

Sven Olov Karlsson läser en både obarmhärtig och tragikomisk skildring inifrån livet längst ner i hackordningen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | ROMAN. En urgammal sorg, ärvd om och om igen, som kan få en att gå ner sig, ta livet av sig, skämmas för vad man är, skämmas för att man skäms. Det tycks förena all världens koloniserade urbefolkningar, om så århundraden gått.

Detta tillstånd driver också karaktärerna i ”Pow wow”. Vartåt? För det mesta åt helvete: de snavar som i filmer av Ken Loach eller Peter Grönlund.

Inledningens exposé av massmord, assimilering och historieförvanskning – indianhuvuden avhuggna och inlagda i whiskykrus, sedan präglade på mynt, slutligen skimrande på tv:ns testbild – är obarmhärtig som i Philipp Meyers blodiga westernepos ”Sonen”. Men Meyers ofta omtalade research i all ära, Orange är infödd i stammarna Cheyenne och Arapahoe och gräver alltså där han står. Det går djupare.

Han skriver om urban ursprungsbefolkning långt ner i hackordningen i ett slummigt USA. Smäckigt gips och gropig asfalt, internetberoende, långtidsarbetslöshet och fetalt alkoholsyndrom.

Tragikomisk storytelling

Ett mångröstat, brokigt persongalleri siktar på Pow wow, en knackig festival för ursprungsbefolkning. Där ska pynt, fjädrar, sång och dans skänka stolthet åt de som annars bara brukar lida av sina konstiga namn och kantiga kindben: frånvarande, självbelåtna fäder, småkriminella slynglar och abstinensskakiga kvinnor på rymmen från ännu en misshandlande karlusling. Och lita på att döden lurpassar i kulisserna.

Eva Åsefeldts översättning är en bragd. Att både lyckas knyta ihop alla trådar av associationer och betydelseskiftande detaljer, och dessutom återge Oranges växlingar mellan poetisk, ursinnig medvetandeström och rättframt tragikomisk storytelling, kan inte kallas mindre. 

”Pow wow” har ett drag som brukar kunna anas i bara ett fåtal debutböcker: att den är skriven som vore det författarens enda, sista chans. Som om allt därför måste täckas in, eller tömmas ut. Men jag hoppas inte det. Låt trumman dundra igen!

 

ROMAN

TOMMY ORANGE

Pow wow

Översättning Eva Åsefeldt

Polaris, 280 s.

 

Sven Olov Karlsson är författare och medarbetare på Expressens kultursida.