Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Upproriskt om rasism, klass och lesbisk kärlek

Valentina Cuevas.Foto: Ekström & Garay
Lizette Romero Nimnami.Foto: PRIVAT
”Det smakar orten och kärlek”.

Valentina Cuevas debutdiktsamling ”Det smakar orten och kärlek” handlar om hur vardagen är utsatt för våld.

Lizette Romero Niknami lyfter en viktig protest mot en avpolitiserad offentlighet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. I sin debutdiktsamling ”Det smakar orten och kärlek” diktar Valentina Cuevas upproriskt om det svenska klassamhället, en fascistisk poliskår, rasism och våld, men också romantiskt om lesbisk kärlek, ögonfransar och bristningar. 

Det hela börjar i köket med jagets mamma, som profeterar över den generation som jaget tillhör. Det är en generation som ”blivit behandlade utefter vem era föräldrar är”, som är ”kameleonter”, men vars erfarenheter av förtryck också är en styrka: ”till slut kommer ingen kunna komma och tro att dom ska utbilda/ er i hur man blir svensk”. Dikten är samlingens urscen, och det är ur denna såriga position som de efterföljande dikterna genereras.

Formen är prosalyrisk, men Cuevas diamanter till dikter rytmiseras också med hjälp av upprepningar och inrim, vilket gör dem särskilt lämpade att läsas högt. Bildspråket, där den älskade liknas vid landskap och täcken doftar vårstorm, är skört och koncentrerat. Samtidigt inrymmer bilderna ofta också mycket känsla och passion, vilket ibland påminner om Karin Boyes sena diktning.

I 'Det smakar orten och kärlek' handlar detta om att vardagen är utsatt för ett våld som går att härleda till samhälleliga strukturer.

Men trots att språket är vackert och ömt, tillåts jag sällan vila i dessa adjektiv, då den intimitet och ömhet som Cuevas skriver fram ofta är i fara. Den queera kärleken attackeras av homofoba män och av rasism. Gemenskapen i orten invaderas av våldsamma poliser och ansätts av sorgen över unga som mördas. 

I ”Det smakar orten och kärlek” handlar detta om att vardagen är utsatt för ett våld som går att härleda till samhälleliga strukturer. Det får mig att tänka på den amerikanska poeten Audre Lorde, och hennes resonemang om poesin som en form för motstånd i ett förtryckande samhälle, då Cuevas dikter framstår som just detta: motståndshandlingar, stöpta i poesins form. 

”Det smakar orten och kärlek” blir därför en viktig protest mot en offentlighet som länge försökt avpolitisera rasismen, homofobin och arbetarklassens dåliga livsvillkor, och dikternas kraftfullhet blir kvar hos mig länge länge. 

 

POESI

VALENTINA CUEVAS

Det smakar orten och kärlek

Ekström & Garay, 124 s.

 

Av Lizette Romero Niknami

Lizette Romero Niknami är poet och medarbetare på Expressens kultursida.