Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Uppfriskande om sex, grymhet och möhippor

Kirsten Roupenian. Foto: Elisa Roupenian Toha
Foto: OLLE SPORRONG

Kristen Roupenian följer upp succénovellen ”Cat person” med en egensinnig debut.

Jens Liljestrand läser lekfulla men kontrollerade historier om besatthet, grymhet och vuxenblivande.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | NOVELLER. När #metoo-erans revolutionära anda en dag ska sammanfattas, borde Kristen Roupenians novell ”Cat person” ägnas en egen analys. Publicerad i New Yorker i december 2017 landade den mitt i debatten om det luddiga och kanske just därför högst användbara begreppet patriarkal pleasing.

Den på ytan prosaiska historien om kvinnan som håglöst dejtar en man och lika håglöst genomför ett samlag så uselt och äcklande att hon upplever det – så tolkar jag berättelsen – som en förnedring, blev något så ovanligt som ett viralt stycke litteratur och en katalysator i diskussionen om gränsdragningarna kring övergrepp.

Roupenian, som är 38 år gammal och har doktorerat vid Harvard, debuterar nu med novellsamlingen ”You know you want this”, som omedelbart har blivit en sensation som sålts till en rad länder (den utkommer om några veckor på svenska). Samlingen, där ”Cat person” ingår, är en läsvärd men knappast fantastisk uppvisning i den postmoderna, hyperintellektuella tradition vars poetik verkar närmast institutionaliserad vid amerikanska lärosäten; jag kommer genast att tänka på författare som David Foster Wallace och George Saunders. Men tanken går också till fjolårets svenska debutant Maria Maunsbach och den av Malte Persson initierade debatten om den ”posterotiska” rösten i en rad yngre kvinnliga författarskap.

 

LÄS MER – Malte Persson: Därför är det så svårt att skriva om bra sex 

Lekfullt och kontrollerat

Det är en novellsamling som på ett lekfullt och samtidigt hårt kontrollerat maner granskar sexualitetens och åtråns marginaler. Här samsas en djupt obehaglig studie i hur paret i en samborelation – berättelsens anonyma och könlösa ”vi” – successivt gör en manlig bekant till sin sexslav, med en makaber konstsaga om den narcissistiska drottningen som bara kan åtrå sig själv. Här finns den alldagliga berättelsen om en möhippa som spårar ur i jakten på att fullborda en pubertal fantasi om en manlig b-skådis. Som följs av den magiskt realistiska historien om kvinnan som med svartkonst lyckas trolla fram sina drömmars man – och genast börjar utsätta honom för diverse grymheter!

Just grymheten, och besattheten som är dess granne, är det stora temat i ”You know you want this”. Den lånar sig inte till tvärsäkra feministiska tolkningar, snarare kretsar den kring vuxenblivandets själväckel och sexuella ambivalens. Och här finns även en befriande, grimaserande humor, som i den avslutande ”Biter” om kvinnan som aldrig lyckats lägga ifrån sig barndomens bitreflexer och som vuxen söker sig nya offer bland kontorslandskapets alfahannar.

Här är hon till slut, kattmänniskan, rovdjuret som hellre visar huggtänderna än jamar och spinner. Det skulle förvåna mig om inte den svenska kultureliten slukar ”You know you want this” med hull och hår.

 

NOVELLER

KRISTEN ROUPENIAN

You know you want this

Jonathan Cape, 227 s.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.