Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ulf Lundell borde ägna sig mer åt damerna

Ulf Lundell.Foto: J Davis / W&W
”Vardagar 3”.
Nina Lekander.Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN / NORSTEDTS

I ”Vardagar 3” fortsätter Ulf Lundell att skriva om allt som faller honom in. 

Nina Lekander låter sig roas av gubbigheten men har några förslag.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Linda Skugge vill intervjua Ulf Lundell om sex, kärlek, skam och död (AB 5/5). Jag om fåglar, litteratur, politik och det fosterland som han alltid längtar ifrån men jämt stannar i, hatar och älskar. Vi är många som vill lyssna på Ulf Lundell. Han må stundom vilja ”ha ihjäl den där figuren”. Inte vi. Men kanske ändå inte läsa varteviga dugg om hans dagar under 2019.

Under läsningen av ”Vardagar 3” saknar jag som ibland förr en redaktör som törs stryka i textsjoken. Plus en sträng korrekturläsare med känsla för konsekvens. Läsande blickar som ändå inte vingklipper hans ordfantasi, romantik, sur- och gogubbighet samt ornitologiska nerv.

Men var vänlig eliminera: försöken till politiska analyser, det limklibbiga tjatet om ”nyliberalism” och ojandet över kapitalism och kapitalister som orsaken till allt ont. Inklusive klimathysterin med den även av Lundell helgonförklarade Greta Thunberg. I övrigt är ju inte Lundell någon vän av helgon och gudsförklaringar. Här råder högst relevant religionsilska, framför allt riktad mot islam.

Greta Thunberg uppskattas av Ulf Lundell.Foto: ALAIN ROLLAND/ IMAGEBUZZ/ BESTIMAGE / BEST IMAGE TT NYHETSBYRÅN

Annars imponerar: att ha en sådan aptit och receptionsförmåga hur gammal, trött och trind vår kamrat på Österlen än tycks känna sig! Somligt har vi hört förut, som alla dessa rockhjältar. Ja ja Bob Dylan, Bruce Springsteen, Neil Young … Okej för nostalgi, om än den samtidigt förnekas: ”den där dammen högt ovanför vår naiva / romantiska dal där drömmar om en bättre Vattumansvärld / odlades, den damm som brast. Yuppiesar, avregleringar / Wall Street, Reagan, Thatcher, muren som föll / en annan dammbristning, skilsmässa”.

Fast jag gillar verkligen vår hjältes iglufsande av allsköns litteratur.

Stokastiskt bruk av radbrytningar och skiljetecken, skiftande stavning (”bizniz”, ”biznizz” …). Åter ålrajt, då författarens harpaltsliknande jabbar och skutt mellan ämnena kan vara nog så charmiga. Från läkares snålhet med att skriva ut sömnmedel över gaffatejpens upphovsman ”Ross Lowell, död. 92” till grönkålsrecept – och så häpp till Ulrika Milles biografi om Stig Ahlgren, ”Ensamvargarna”. Av vilken vargungen Ulf Lundell kunde lära sig något om stilistisk förtätning av färgglada förolämpningar. Men denna ”kluns” till bok är ack je inte korrekt inbunden och tillräckligt fint formgiven för vår kräsna läsare.

Fast jag gillar verkligen vår hjältes iglufsande av allsköns litteratur. Skulle vilja prata med honom med om varför han inte gillar Kafka och ställer honom i motsättning till Beckett. Hurrar över att han upptäcker Arne Häggqvist: wow, jag måste också läsa om ”Obehagliga författare” … och kanske sluka mer om eller av Heidegger och Arendt, liksom Schopenhauer.

Franz Kafka är inte populär hos Ulf Lundell.Foto: OKÄND

Sedan har vi den måttlösa konsumtionen av medier. Man tackar för att han ännu köper såväl SvD, DN, Expressen som Aftonbladet i papper (kanske på grund av en förbluffande, kul beskriven elektronisk inkompetens). Och för att han piskar oss arma tjänare inom dessa nyhetsblad. Vi nämns med namn lite huller om buller. Ömsom ros, ömsom och mest ris. Och P1 förstås, liksom SVT och reklammakande artister. Det kan bli nog så nöjsam läsning. Men igen, strunt i de halvvänsterpopulistiska utbrotten. Kan bli ”lamt och tröttigt”. Inte alltid så ”as-smart”.

Det finns flera spår att följa. Sport och bantning struntar jag i, men alls ej i längtan efter en kvinna. Den sista eller senaste frun S svävar över hela volymen. Duktig gallerist och fortfarande vän (utan så många egna karaktärsdrag, fast hon skyddas kanske), men å så gräsligt det är när hon far i väg med pojkvännen till Hardangervidda. En svartsjuka och sexlängtan som Lundell bannar sig för. Och hur tänker och talar egentligen heterosexuella kvinnor om manslemmen: ”kuken är dramatik, ständigt”? Här skymtar stor potens.

Kära Ulf Lundell.

En annan linje är rattfyllan. Längtan efter bilen eller bilarna. Jakten på villkorat körkort och kanske alkolås. Problemen också med vanligt legg och pass, någon sorts moment 22 eller ”Anderz Harning moment”. Gyckla hellre folkhemmet än nyliberalismen.

Kära Ulf Lundell. Ta alltså reda på mera om ”damerna”. Fly inte landet. Låt en eller två av oss göra en ”seriös intervju” någon gång. Rock och write on, stryk och ställ och kom igen. Bråka med råkor och kajor, kvittra med rödstjärthanen.

 

 

DAGBOK

ULF LUNDELL

Vardagar 3

Wahlström & Widstrand, 872 s.

 

 

Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är ”Trosbekännelser”.

 

 

 

”Min vision är att alla ska ta plats”

”After utan work” är Expressen Kulturs spontana program från coronakarantänen.

I det här avsnittet samtalar Daniel Sjölin med författaren Joel Halldorf – om samhället efter corona och om att vara den som liberalerna vill sätta dit. Och hur effektiv är förresten Halldorf som magnet på krogen? 

Förra veckan möttes Daniel Sjölin och poeten UKON. Se det avsnittet nedan.