Michael Wolffs bok "Fire and fury" säljer just nu i massupplagor. Foto: DOULIERY OLIVIER/ABACA / DOULIERY OLIVIER/ABACA STELLA PICTURESMichael Wolffs bok "Fire and fury" säljer just nu i massupplagor. Foto: DOULIERY OLIVIER/ABACA / DOULIERY OLIVIER/ABACA STELLA PICTURES
Michael Wolffs bok "Fire and fury" säljer just nu i massupplagor. Foto: DOULIERY OLIVIER/ABACA / DOULIERY OLIVIER/ABACA STELLA PICTURES

Trumpboken – en orgie i skvaller och politisk onani

Publicerad

Michael Wolffs avslöjande bok om Vita huset under Donald Trump är rolig, omskakande och upprörande läsning.

Jens Liljestrand letar efter nödutgången i världshistoriens mest beroendeframkallande politiska dokusåpa.

SAKPROSA | RECENSION. "Jag är inte Steve Bannon. Jag försöker inte suga min egen kuk."

Det finns förstås många citat att välja bland, men få slår Anthony Scaramuccis legendariska uttalande från sin korta sejour som Vita husets kommunikationschef i juli 2017. Om 50 år – förutsatt att mänskligheten överlever så länge – kommer yttrandet troligen tillhöra allmänbildningen.

Inte bara för att det så perfekt speglar en politisk epok där de polerade, tillknäppta statsmännen på kort tid sopades undan och ersattes av vulgära men färgstarka gaphalsar (en Beppe Grillo, en Boris Johnson, en Hanif Bali). Utan också för att det, som så mycket av det gaphalsarna säger, innehåller ett korn av sanning. Vita huset, under Donald Trumps kaotiska regim, är en plats för narcissister. En masturbatorisk cirkus, där alla desperat försöker slå knut på sig själva för att tillfredsställa sina egna behov.

Åtminstone är det intrycket man får av Michael Wolffs "Fire and fury", den kontroversiella bok som under de senaste dygnen har gett bränsle till spekulationer om att USA:s president på allvar har börjat förlora sitt förstånd.

Steve Bannon.Foto: PAUL HENNESSY / POLARIS/IBL POLARIS

Ingen i den närmsta kretsen kring Trump – förutom generalerna – tycks ha en molekyl av medborgaranda eller pliktkänsla. Allt handlar om att främja den egna agendan, plånboken och varumärket. Det gäller dottern Ivanka och hennes man Jared Kushner (i boken titulerade "Jarvanka"), det gäller den olycksalige stabschefen Reince Priebus, den förnedrade presstalesmannen Sean Spicer, den rovdjurslika taleskvinnan Kellyanne Conway, kommunikationschefen Hope Hicks och alla andra i bokens digra och bitvis långrandiga porträttgalleri.

 

LÄS MER: Johan Anderberg om Hillary Clintons nya bok 

Kriget mot Jarvanka

Och det gäller alldeles särskilt Steve Bannon, bokens egentliga huvudperson, ultranationalisten och högerextremisten som ledde Trump till valseger och under det första halvåret i Vita huset var hans närmsta rådgivare. För den överviktige och sjavige 64-åringen är allt en kamp för dominans. Det första han gör när han anländer till Vita huset är att slänga ut alla möbler ur sitt tjänsterum:

"Poängen var att det inte skulle finnas någonstans att sitta. Det skulle inte hållas några möten, åtminstone inga möten där folk kunde slappna av. Begränsa diskussionen. Begränsa debatten. Det här var ett krig. Det här var ett krigsrum."

Det var Bannon som dominerade Trumps första, dramatiska tid i Vita huset, bland annat med det hafsigt införda inreseförbudet för personer från Mellanöstern (som Trump själv kallade "muslimförbudet"). När förvirrade medarbetare frågade varför förbudet nödvändigtvis måste införas på en fredag, då det skulle orsaka som mest kaos på flygplatser och generera maximalt med missnöje, ilska och protester, svarade Bannon att det var just därför.

Paret Ivanka Trump och Jared Kushner med familj.Foto: EVAN VUCCI / AP TT NYHETSBYRÅN

Bokens röda tråd är Bannons gerillakrig i Vita huset, ett blodigt och i längden fruktlöst försök att isolera "kosmopoliterna", främst "Jarvanka", från presidenten. Trump själv framstår i jämförelse som rätt ointressant, en nyckfull, uttråkad och halvdement åldring utan agenda. Han läser inte, han lyssnar inte, han kan inte fokusera på ett möte i mer än några minuter, de få politiska åsikter han har grundas på lösa antaganden, han pendlar mellan grymhet och en barnslig iver att bli älskad av alla.

 

LÄS MER: Isobel Hadley Kamptz om Hanif Bali och Donald Trump

En produkt av Murdoch och Breitbart

Beslutsordningen omkring honom är en virvelvind av fjäskare och hycklare. När han inte golfar eller genomlider ett möte sitter han i sin säng och twittrar, tittar på tv och talar i telefon, ofta samtidigt. Den mest inflytelserika personen i Vita huset? Vem som helst som talade med Trump senast.

"Fire and fury" är rolig läsning, där skarpsynta iakttagelser sömlöst varvas med skvaller, överdrifter och rena påhitt. Det är en studie av presidentskapet som en monarki, där Trump framställs som en modern Ludvig XIV eller Henrik VIII, eller kanske en galen Erik XIV, en studie där fursten är långt mindre underhållande än huggsexan mellan mer eller mindre sluga ämbetsmän, dynastiska arvingar (både Jared och Ivanka sägs själva ha siktet inställt på Vita huset) och panikslagna undersåtar.

Författaren Michael Wolff.Foto: BRENDAN MCDERMID / REUTERS X90143

Den sista, inte helt oviktiga gruppen brukar historikerna dock vara rätt dåliga på att gestalta, och samma problem har Michael Wolff. Han ägnar mängder av utrymme åt den högerpopulistiska mediefabrik – Breitbart, Fox, Rupert Murdoch – som är grunden för den missnöjesvåg som svepte in Trump i Vita huset, men mycket lite åt de ekonomiska och sociala förhållanden som fick miljontals amerikaner att lägga sin röst på en sexistisk, auktoritär pajas. Och ännu mindre åt att diskutera vilka faktiska effekter ett år med Trump som president har haft på USA och världen.

Och det är det stora problemet, inte bara med denna superhajpade och bästsäljande bok, utan med hela mediebevakningen av Trumpcirkusen. Det är politiken som smågodis, politiken som skärmberoende, politiken som ett slags tvångsmässig intellektuell onani, ett flimmer av små kickar, belöningar, irritationer och chocker där skandalerna dränker varandra i ett accelererande vansinnestempo. Men inget av det är egentligen relevant.

Oprah Winfrey – nästa president?Foto: LUCY NICHOLSON / REUTERS X90050

Det som är relevant är att USA 2017 inte bara drabbades av Trump, utan också av naturkatastrofer – torka, orkaner, bränder – som kostade drygt 300 miljarder dollar och dödade 362 personer. Inget av det nämns i boken. Stora delar av Puerto Rico har fortfarande ingen elektricitet och folk fortsätter dö där, till stor del tack vare presidentens bisarra blandning av sadism och nonchalans. Inget av det nämns i boken. När Wolff skildrar hur Trump lämnar Parisavtalet beskriver han det som Bannons seger över Ivanka, nationalistens örfil mot liberalen ("Subban är död", ska Bannon ha sagt).

Resten av mänskligheten? Vem bryr sig. Politiken som dokusåpa, Vita huset som Robinson-ö. Medan världen brinner stirrar vi som förhäxat på maktmänniskor som suger sin egen kuk. Och hoppas på Oprah 2020.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen. Läs fler av hans texter här.

 

SAKPROSA

MICHAEL WOLFF

Fire and fury. Inside the Trump White house

Little, Brown, 336 s.

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag