Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tommy Berggren får mig att börja gråta

Tommy Berggren har en lång skådespelarkarriär bakom sig och är också regissör. Foto: HANS JANSSON
Tommy Berggren.Foto: HENRIK MONTGOMERY

Tommy Berggren lyckas återge euforin av att befinna sig i denna fantastiska värld.

Stig Larsson läser en maffig memoar som tar ett våldsamt grepp om honom.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Thommy Berggren har nu ändrat stavningen av sitt namn till Tommy Berggren. Så även om det tar emot lite grand att skriva så – jag tänker mig ju honom som Thommy – får jag helt enkelt skriva Tommy.

När jag börjar läsa hans självbiografi dras jag in i den. Det är som att den tar ett våldsamt grepp om mig. Och jag kan inte sluta läsa.

En vanlig dag i mitt liv. Jag ligger och läser. Lunchen får bli hård-brödmackor och mjölk. Jag har levt över mina tillgångar. Igen. Nu måste jag hålla i pengarna. Men så där vid tretiden tycker jag att jag ändå förtjänar en öl.

Kan hända att jag börjar gråta

Så jag går ner med den tjocka boken till min kvarterskrog. Men innan jag kommer in fattar jag att det finns ett problem. Jag får inte bete mig hursomhelst offentligt. Så jag förklarar för personalen, jag tror att det var Johannes och Bilan, och för mina vänner Thomas och Terttu som sitter i hörnet:

”Nu får ni inte bli rädda. För det kan hända att jag plötsligt börjar skratta hysteriskt. Ja, det kan till och med hända att jag börjar gråta.”

Terttu: ”Men vad är det för en bok? Den är så tjock.”

Jag: ”Det är han, Tommy Berggren. Det är hans självbiografi.”

Terttu: ”Skådespelaren?”

Jag: ”Jag känner honom lite grand. Och jag vet ju att han är för jävlig på att berätta historier. Men sen när han nu ska berätta om sitt liv. Du vet, han har varit med om så helt jävla sjuka saker. Man blir alldeles matt när man läser det. Alltså för det första, karln är ju inte riktigt klok. Han har som inga spärrar. Så det blir ju väldigt, hur ska jag säga, dramatiska situationer.”

Tommy Berggrens, tidigare Thommy Berggren, kärleksförklaring till exfrun Ulla Langstedt i självbiografin.

Thomas: ”Det låter ju intressant.”

 

LÄS MER: 11 citat ur Tommy Berggrens episka självbiografi

 

Lite grand som Zlatan-boken

Jag: ”Jo, men ni kommer att gilla det. Det här är egentligen mer en bok för svenska folket. Lite grand som Zlatan-boken. Man får en inblick i hur det är att vara fotbollsspelare i världsklass. Eller som här att vara skådespelare eller regissör, han är ju regissör också. Och hur det är. Vad som krävs. Du vet, det är ingen barnlek. Men jag är lite orolig för hur den kommer att tas emot. För mina kolleger i kulturvärlden, dom är ju, ja…”

Terttu: ”Du menar att dom blir avundsjuka.”

Jag: ”Alltså, jag tror att det här… Nej, jag är säker på att det här är den mest skrytsamma bok som har kommit ut i Sverige. Men vad är det egentligen för problem? Han har täckning för sitt skryt. Det har ju hänt.”

Alla kulturintresserade borde läsa

Efter att ha druckit lite öl och börjat läsa vid baren, tänker jag att det är nog bäst att jag recenserar det här. För det är synd om inte dagens skådespelare och regissörer, ja överhuvudtaget människor som är intresserade av kultur, läser det här.

Det är inte så att jag håller med honom i allt. Men jag menar nog att han har en poäng i sin vredgade, närmast hatiska vidräkning av dagens film och teater. Det är som att det inte längre är på allvar. Klassikerna grävs ner, blir osynliggjorda av regissörernas egon. Och tolkningar. Ständigt dessa jävla tolkningar.

 

LÄS MER: Stig Larsson läser Michel Houellebecqes "Underkastelse" 

 

Ja, ni får tänka er att de bokstavligt talat blir nedgrävda, som kistor av tung, lite fuktig jord.

Tommy beskriver teaterarbetet i en annan tid. Det känns väldigt tydligt när man läser det här.

Ingen annan är lika elak som Tommy

Och för att förstå varför det inte längre är möjligt att gå tillbaka till den tiden, måste jag komma in på något som det är lite obehagligt att ta upp. 

Tommy Berggrens elakhet.

Jag var regiassistent på tv-serien "Strindberg. Ett liv" (1983–84) med Tommy som Strindberg. Jag har faktiskt aldrig varit med om att någon har betett sig så illa mot sina medmänniskor. Så utstuderat elakt. Vissa motspelare, regissörer, assistenter. Aldrig mot mig. Tvärtom, mot mig var han idel solsken. Och som regiassistent, vad kan du göra? Du blir ju sparkad om du lägger dig i. Och så måste det vara. Filminspelningar är, lika lite som teater, eller för den delen krig, något som har med demokrati att göra.

 

LÄS MER: Stig Larsson anklagar Horace Engdahl för kvinnohat 

 

Nåväl, jag har ju funderat över det där. Vad kommer Tommys elakhet ifrån? Eller Ingmar Bergmans? Den ende som kan göra Tommy rangen stridig i Sverige när det kommer an till att vrida om kniven i människor är, mig veterligen, Bergman. 

Beredskap inför naket våld

De växte upp i en hårdare tid. De var tvingade att själva bli hårda. Och till slut blir det en andra natur. De är omedvetna om att de gör andra illa. Därför är det också orättvist att döma dem för detta.

Göteborg, tidigt 1950-tal. Tommy går på stan med kusinen Jimmy, Skräcken som han kallas. Jimmy har nämligen vunnit en fajt mot Blondie, som i sin tur har slagit ner Ingemar Johansson, vår ende tungviktsmästare i boxning. Respekten och beredskapen inför det nakna våldet.

 

 

LYSSNA: Podcasten Lunch med Montelius pratar bara om "Tommy" i senaste avsnittet 

 

Porträttet av Jimmy och hans syster Marianne, som avslutas på sidan 66, är första gången som jag börjar gråta under läsningen. På sidan 65 läser jag:

”Jimmy missbrukade sprit och andra droger ända tills den där natten, när han mitt i sin fest gick en trappa upp. Han gick en trappa upp, precis som han gjort så många gånger i sitt barndomshem när han blivit misshandlad av sin far. Han gick en trappa upp, och den här natten tog han sitt liv.”

När texten övergår i riktig litteratur

Rytmen i det här stycket. Allvaret. Det här är ju riktig litteratur.

Men det händer sällan. Eller jag skulle säga sparsamt. Att texten övergår i litteratur. I högre mening. (Ja, det låter tokigt, men ni fattar vad jag menar.) För det skulle ha skämt den vardagliga berättartonen.

 

LÄS MER: Stig Larsson hyllar Malin Persson Giolito 

 

Det sker ytterligare några gånger, särskilt mot slutet, när Tommy lyckas återge euforin av att befinna sig i denna vansinnigt fantastiska värld.

Och då är det som om den också rycker tag i mig där jag ligger på sängen. Jag får inte gå omkring och vara så här osäker, sjabbig och nervös inför framtiden. Jag får lov att skärpa mig, inte vara så här jävla sjåpig.

 

SJÄLVBIOGRAFI

TOMMY BERGGREN

Tommy

Albert Bonniers, 584 s.

 

Stig Larsson är författare och medarbetare på Expressens kultursida.