Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Till slut är den dödas röst mekanisk och förstörd

Erik Lindman Mata.Foto: Carla Lomakka / Nirstedts.
Sven Olov Karlsson.Foto: YLWA YNGVESSON

Hur trasig man får blir när ens älskade rycks bort?

Sven Olof Karlsson drabbas av ett lyriskt känslosvall.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Traumat att ens älskade rycks bort kan få en att vilja skriva. Som läkning. Men den som är borta förblir ju borta. Och därför nödvändig att skriva om. Som ett bevarande. Naturligtvis också det fåfängt. Men lika omöjligt att låta bli: särskilt i dag när nästan alla lämnar mängder med material efter sig, fysiskt, digitalt.

Poesisamlingen och debutverket ”PUR” kombinerar dessa strävanden. En precis, avskalad elegi om en död, ett mord delar två unga älskade itu. Dikterna berättar om relationen, den vackra, och det infernaliska kaoset när hon till slut hittas, och den ihåliga, irrande ändlösheten efteråt, bland kvarlämnade fragment och tafatta fraser.

Mycket kretsar kring det där fruktlösa men maniska virret att försöka bevara minnena av den försvunna: anteckningar att transkribera, eller på USB-stickor och i flöden. I en video svallar ett skratt utanför bild, han trycker repeat tills den dödas röst klingar mekaniskt och förstört.

Ovisshetens oro övergår i visshetens illamående och mosaikartade uppbrutenhet.

Författaren, Erik Lindman Mata, född 1992, har gått Biskops Arnö författarskola och arbetar som översättare. Att något fruktansvärt hänt anas direkt: ”w ringer från wien & frågar efter dig säger att du inte hämtat hennes son”. Han skriver om hur ovisshetens oro övergår i visshetens illamående och mosaikartade uppbrutenhet – pur rädsla, pur panik.

Vad som skett, hur, skrivs knappt ut. Men det gör att en dörr måste brytas upp, det vållar artiklar han vägrar läsa, det gör att platsen hålls avspärrad i månader efteråt, tills maten möglat och det är ”små lappar med nummer på allt porslin”.

Ibland har hon haft svall. Men inte nu. Vem har inte känslosvall ibland? För mig blir läsningen ett konstant sådant, skickligt förstärkt av genomstrukna ord och hela uppslag utan text och bild. Dikterna ger mig föreställningar om andra format av ”PUR”: romanen, teveserien, dokumentären, independentfilmen, thrillern. Så drabbande är det, inget mindre.

LYRIK

ERIK LINDMAN MATA
Pur

Nirstedts, 144 s. 

Sven Olov Karlsson är författare och kritiker på Expressens kultursida.