Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Texten sitter kvar i nervsystemet

Jona Elings Knutsson.Foto: Sara Mac Key.
Jona Elings Knutsson.Foto: Sara Mac Key
Martina Montelius.Foto: Niklas Hellgren

Jona Elings Knutssons roman handlar bland annat om kosmonauten som blev sambo med krokodiler.

Martina Montelius läser en debut som lever på sin höga angelägenhetsgrad.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Malin Pettersson Carlsson jobbar på kafé och sörjer sin tänkta dotter Åsa, som aldrig blev mer än en tidig graviditet, utan att fadern, Malins oerhört tråkige make Peter, var invigd i barnalstringsplanerna. 

Det är inte mycket han är invigd i, eftersom han ändå inte lyssnar när Malin pratar med honom. Hon är bensinen i läkaren och tyngdlyftaren Jona Elings Knutssons debutroman ”Krokodilens vändkrets” – trots att den parallella historien om kosmonauthustrun Yonova Shatalova i alla fall på ytan låter mer spännande. 

En inlevelseförmåga och berättarlust som aldrig vilar.

Malins vanlighet, hennes skissartade tillvaro och typiska sorg, blir den neutrala bakgrund mot vilken hon projicerar sin, och bokens, största tillgång: en inlevelseförmåga och berättarlust som aldrig vilar. Malin har författardrömmar, men orkar inte pressa sig så hårt som förverkligandet av sådana drömmar kräver. 

I stället växer berättelserna inom henne tills hon är på väg att krevera av oförlöst skaparlängtan. Via en utställning i Rättvik om Rysslands rymdprojekt blir hon besatt av det verkliga fallet med Fidel Castros två nykläckta krokodiler som skänktes till en rysk kosmonaut, senare hamnade på Moskvas Zoo och numera bor på Skansen i Stockholm. 

Malin grubblar över hur livet kan ha gestaltat sig för just Yonova Shatalova, kvinnan som ofrivilligt blev sambo med krokodilerna. Hon gör allt för att ta reda på svaret och fantiserar om krokodiler i sitt eget badkar. Varvat med Malins berättelse får vi följa Elings Knutssons fantasi om samma märkliga historia. 

En drömbild av Shatalova tecknas, inte lika övertygande som den fullständigt självklara Malin, men ambitiös och fantasifull. Yonova kämpar med sitt eget äktenskap, onanerar med en Lenin-prydd medalj och vårdar sina blessyrer efter att ha blivit biten av den ena krokodilen. 

Men riktigt nära författaren får vi aldrig komma.

Boken är välskriven på samma sätt som exempelvis Bengt Ohlssons bästa romaner; att tappa intresset är omöjligt, och under berättelsen anas ett vinddrag av erfarenheter som känns självupplevda, men riktigt nära författaren får vi aldrig komma. Det är ingen invändning. 

Känslan av att jaga vad som kan vara en fantombild av författarens liv är betydligt mer intressant än att läsa det rakt av biografiska – för vad vet jag, egentligen? 

”Krokodilens vändkrets” lever på sin höga angelägenhetsgrad, och på den närmast pedantiska noggrannhet med vilken den är skriven. Det är en arbetsseger till debut, och en text som sitter kvar i nervsystemet efter avslutad läsning. 

Malins vilja att förstå, att gå till botten med krokodiltillvaron, och hennes dova längtan efter att lösgöra sig från jordskorpan och försvinna ut i rymdens mörka materia, berättar något skrämmande och störande om våra försök att andas liv i vår bisarra existens som meningstörstande mikrober i universum. 

Roman

JONA ELINGS KNUTSSON

Krokodilens vändkrets

Bonniers, 337 s. 

Martina Montelius är medarbetare på Expressens kultursida, författare och teaterdirektör på Brunnsgatan 4. Hennes senaste roman är ”Stackars Birger”.