Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Texten om BDSM är bara en pose

Chris Kraus Foto: Johan Sandberg.
Foto: MATILDA RAHM / ATLAS

Chris Kraus skildrar klasskillnader i sin andra roman efter ”I love Dick”. 

Elin Grelsson Almestad blir fundersam över romanen om en konstkritiker som blir ihop med en obildad före detta fängelsekund.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. När blir det autofiktiva textjaget en pose? Frågan följer mig de första hundra sidorna in i Chris Kraus ”Summer of Hate”. Huvudpersonen Catt är, precis som Kraus, konstkritiker, författare och intellektuell men tjänar sina pengar genom fastighetsaffärer. 

Hon reser till New Mexico efter en BDSM-relation som spårat ur och jag antar att jag ska känna något eller åtminstone roas av den analytiska textrösten som berättar om BDSM-forum, men rösten känns aldrig innerlig utan just som en pose. 

Det är inte förrän Catt möter den nyss frigivna fången Paul och de inleder en relation som någonting händer. Maktasymmetrin mellan dem kastar ett annat ljus på huvudpersonen. Hon blir, kort sagt, outhärdlig. Hon upplever – enligt egen utsago – allt de gör mer njutbart eftersom hon ”inte kan föreställa sig ett nu som inte är associativt” vilket innebär att deras åkturer i New Mexico vidhäftas med referenser till André Breton, medan Paul ”upplever allt innehåll på ytan, ingenting relaterar till någonting utanför sig själv”. 

Hon lär honom använda begreppet ”prekariatet” för att kunna analysera sin egen och sina klassfränders situation

När han sitter häktad tröstar hon sig med chokladkakor och Rilke och måste senare analysera de där dagarna i sin ständigt pågående psykoanalys. Hon lär honom använda begreppet ”prekariatet” för att kunna analysera sin egen och sina klassfränders situation och ger honom en prenumeration på New York Times. 

Med en till synes uppriktig förvåning slås hon av hur systemet motarbetar Pauls återgång till ett hederligt liv och försök till psykologisstudier. Den amerikanska byråkratin slår till gång på gång, i allt från att betala av gamla kreditkortsräntor till att få läsa på universitetet, och Catt får insikten att ”om man bestraffar de fattiga genom att göra dem ännu fattigare så har cykeln inget slut” och konstaterar att ”systemet är riggat för misslyckande”. 

Insikten om deras skillnader och om den egna privilegierade positionen verkar aldrig riktigt nå Catt

Själv glider hon gång på gång igenom systemet, trots trassel med skatteinbetalningar och en hel del tvivelaktiga fastighetsaffärer, eftersom hon redan befinner sig i en klassposition där hon lyckats. Insikten om deras skillnader och om den egna privilegierade positionen verkar aldrig riktigt nå Catt, vilket gör mig fundersam kring hur mycket författaren förstår och vet. 

Hur medveten är Kraus om hur det autofiktiva textjaget framstår? Ska läsaren känna antipati eller förväntas hen vara lika häpen inför de amerikanska institutionernas behandling av fattiga som huvudpersonen? Ofta önskar jag att få läsa om Paul och hans kamp mot systemet utan Catts blick, malande röst och litterära referenser. Ibland behöver det inte relateras till något utanför självet. Det är snarare en styrka som både Catt och Chris Kraus skulle kunna lära sig något av.

Roman

CHRIS KRAUS

Summer of hate

Översättning Jenny Högström

Modernista, 256 s.

Elin Grelsson Almestad är kritiker på Expressen Kultur

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen där Cissi Wallin intervjuas om ”Gardet”. Programledare: Karin Olsson.