Tänk om Inka-kungen hade fått slå tillbaka

Laurent Binet har fått flera prestigefulla priser.
Foto: JF Paga - Grasset
Nina Lekander.
Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN / NORSTEDTS

Fornnordiska äventyr och koloniala misslyckanden i Laurent Binets kontrafaktiska roman.

Nina Lekander får fullt upp med att kolla vad som stämmer.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Laurent Binet Goncourtprisades för sin roman ”HHhH” om mordet på SS-mannen Reinhard Heydrich. Hans andra roman ”Språkets sjunde funktion” fiktionaliserade Roland Barthes död. För 2019 års ”Civilisationer” fick han Grand Prix du roman de l'Académie française, något som jag efter läsningen har svårt att bedöma rättvisan i.

Först fröjdas jag med ”Civilisationers” frejdiga Freydís, dotter till Eirík den röde och hans maka Tjodhild. Om jag nu har förstått släktskapet rätt, då bara första sidan i Laurent Binets kontrafaktiska roman ”Civilisationer” innehåller hela tolv fornnordiska namn som jag har dålig koll på. (Slå upp!)

Den oförskräckta, havande och lynniga Freydis Eiriksdottir och hennes mannar landstiger i Nordamerika. I mötet med ”skrälingarna”, det vill säga kontinentens ursprungsbefolkning, konstaterar hon att dessa liknar ”småväxta troll” och tycker om röda tyger. Som våra isländska grönlänningar byter mot djurhudar. Handeln övergår i strid, Freydis leder sina mannar med nakna bröst och skarpa svärd. Gänget anlöper även Kuba och Panama, där byteshandeln växlar till mer strid och dråpliga scener.

Det är hart när som om regnbågsflaggan hissas över devot religionsutövande.

Efter de fornnordiska äventyren får vi en fantasifull story om hur Inkarikets sista härskare Atahualpa (1502–1533) inte bara överlever utan till och med invaderar den gamla världen Europa – här kolonialt benämnd ”Nya världen”. Vilken nu förändras på oanade sätt. Det är hart när som om regnbågsflaggan hissas över devot religionsutövande, strider mellan katoliker och protestanter liksom konflikter stater och furstendömen emellan. Handel, jordbruk, guld, gudstro och vapen om vartannat.

Torrare är del två med Christofer Columbus loggboksanteckningar som efter misslyckade kolonisationsförsök slutar med hans död på vägen hem över havet. Han hinner dock möta den (fiktiva) kubanska prinsessan Higuenamota som spelar en stor roll i resten av boken.

Den tredje delen är längst, brokigast, mest spännande men också krävande och överlastad. Den skildrar hur Atahualpa, hans mannar av Quitofolket och Higuenamota på Columbos reparerade skepp tar sig ända till Lissabon där jordbävningen 1531 har ödelagt staden.

Stilistiken och tilltalen samt de historiska gestalterna vimlar och vimsar till läsarens både irritation och förtjusning.

Därifrån inleds Atahualpas erövring av Europa, såväl religiöst som politiskt. Han finner glädje i den svarta drycken (rödvin) och etablerar med sina ditförda lamor, marsvin, potatis- och kokaplantor erkännande hos européerna. Förbättrar bönders villkor. Stilistiken och tilltalen samt de historiska gestalterna vimlar och vimsar till läsarens både irritation och förtjusning. Koncentrationen störs av att hela tiden tvingas nätsöka kända namn som Erasmus, Luther, El Greco, Michelangelo, Karl V, Thomas More med flera. Vad fakta, vad fejk?

Charmig är dock Atahualpas ”Inkaden”, insprängda travestiverser à la Iliaden som infogas här och där, lite som Tolkiens verser i ”Sagan om ringen”. Att inte tala om de inkadiska 95 teser som är långt liberalare än Luthers. Under solgudens välde får det finnas nakenhet och förnekas jungfrudomens nödvändighet. Treenigheten omförhandlas.

Religionskonflikterna kittlar, men berättandet blir ibland för mekaniskt och dialogfritt, att inte säga tjatigt. Jag hade gärna sett mer dialog, hårdare redigering och en mer frekvent förekommande humor. Ett bättre bruk av Cervantes. Mer Tintin och Asterix. Kristenhetens treenighet kan uppenbarligen splittras av tvedräkt i ett evinnerligt kalejdoskop.


ROMAN

LAURENT BINET

Civilisationer

Översättning Sara Gordon

Albert Bonniers, 304 s.


Nina Lekander är kritiker på Expressens kultursida.


Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=81636&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.