Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Svinskållningen slutar i alpfurstens vansinne

Hanna Nordenhök. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Thomas Bernhard. Foto: PRESSENS BILD / TT NYHETSBYRÅN
Foto: TRANAN PRESSBILD

Få tycks ha hatat sitt hemland så produktivt som Thomas Bernhard (1931–1989).

Hanna Nordenhök läser en tidig roman som har alla ingredienser.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Det går att bli proppmätt på Thomas Bernhards språk- och civilisationskritik, framskriven i en lång räcka romaner som var och en är en sorts oförsonliga prosamaskiner. Men det finns en oöverträffad skärpa i hans skildringar av människor oförmögna att vara i världen utan att skyddslöst genomströmmas och till sist, själsligen eller kroppsligen, utplånas av den. 

En sådan människa är den unge man som till en början för ordet i den tidiga romanen ”Verstörung” från 1967, som den eminente översättaren Jan Erik Bornlid nu ger den svenska titeln ”Anstöt”. Under en dag får han följa med sin far landsbygdsläkaren på hans patientbesök hos traktens sjuka, krymplingar och galningar. 

Typiskt Bernhardland

Berättelsen börjar med ett gruvarbetarbarn döende av brännskador efter att ha tappats i ett kar för svinskållning, och slutar i en alpfurstes misantropiska vansinnesmonolog. Däremellan skildras en läkarrond tillika vandring neråt genom en österrikisk landsbygds olika helveteskretsar, där varje individ oavsett klasstillhörighet tycks infekterad av ett osunt samhällstillstånd, liksom ”ruttnande under huden” medan de gula lärkträden står oanfrätta i alpsluttningarna. 

Vi befinner oss i igenkännbart Bernhardland, en ”i sig själv förintande värld” där ett tillstånd av urartning tycks emanera ur landskapet självt. Ett rep hänger från taket vid ett av läkarbesöken, som en påminnelse om självmordets möjlighet – ett annat bekant motiv i författarskapet. 

En bok för fansen

Här kan ingenting födas utan de ”olycksaliga anlag” trakten i sig själv genererar. Och när fadern tar den känslige sonen med sig som vittne till förfallet är det som om han fullbordar ett redan utstakat öde. 

”Anstöt” är inte Bernhards starkaste roman, men för hans inbitna fans finns alla ingredienser: de förrädiska berättarperspektiven, spegelsalen av utbytbara gestalter, de upphettade kursiverna, desillusionen. Allt detta som han i sina senare romaner, inte minst de självbiografiska, utvecklar till fulländning.    

ROMAN

THOMAS BERNHARD

Anstöt

Översättning Jan Erik Bornlid

Tranan förlag, 232 s.

Hanna Nordenhök är författare och kritiker på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är ”Asparna”. 

I tv-spelaren högst upp i artikeln visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Danska Akademiens Marianne Stidsen och Jens Liljestrand, Expressen, diskuterar metoo och rättssäkerheten. Programmet finns också som podcast.

Pollenspecial: Nysningar i litteraturen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!