Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sverige behöver inte fler kängor till muslimer

Lionel Shriver. Foto: ANDREAS LÜBECK / ORDFRONT
Pelle Andersson, förlagschef på Ordfront. Foto: JAN-ÅKE ERIKSSON

Ordfront får kritik för beslutet att inte ge ut Lionel Shrivers nya bok, med hänvisning till dess syn på muslimer.

Här svarar förlagschefen Pelle Andersson.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | REPLIK. Hynek Pallas tycker om en bok som jag valt att refuseraLionel Shrivers "The Mandibles: A family, 2029-2047" - och tycker att jag borde gett ut den. Det är helt i sin ordning. Dock är det så att yttrandefriheten bygger på en grundprincip, alla får skriva, säga och uttrycka vilken åsikt de vill och varje förlag, tidningsredaktion eller annan publicist har full frihet att välja vad de vill publicera.

Varje författare har också full frihet att gå vidare med sitt manus till vilket annat förlag som helst och pröva möjligheterna där – även Shriver. Jag tackade inte nej till hennes författarskap, vilket vissa påstår, utan bara till just denna bok. Dessutom har jag tackat nej till Shriver förut. Utan att någon uppmärksammade det. Och jag läser just nu hennes nyutgivna novellsamling, "Property", för att se om vi ska ge ut.

Kritik av muslimer

Det fanns flera trådar i boken som jag var kritisk till – den negativa synen på välfärdssystem, skatter, det lite lama familjedramat – men det var inte avgörande. Hade jag bara angett olika konstnärliga skäl (slappt språk, story som brister, obegripliga karaktärer) eller ekonomiska (så som vikande försäljningssiffror, svårt att sälja tjocka romaner), så hade ingen brytt sig.

Men det var den slentrianmässiga kritiken av muslimer som till slut gjorde att jag inte vill ge ut boken – att känga till muslimer är ju vardagsmat i den dumma svenska debatten, jag behöver inte vidareförmedla mer av det. Nollie, som jag tolkar som Shrivers alter ego, har en allmänt förutsägbar kritisk hållning till muslimer och säger bland annat att Tyskland tagits över av turkar, det är ingen idé att prata tyska där. Hade Nollie varit lika slappt och allmänt kritisk mot judar så hade fler förstått mitt beslut.

Jag har gett ut många böcker av Shriver och har haft en fin relation med Shriver – därför var jag ärlig när jag, på hennes egen begäran, förklarade mina avgörande grunder till beslutet. Jag hade inte då och har inte heller nu några planer på att strida med henne – jag respekterar henne stort, liksom hennes vilja att göra en sådan bok och hon får ge ut vilka böcker hon vill. Det lägger inte jag mig i.

Yttrandefrihet är inte att ge ut allt

Det är nämligen yttrandefrihet – det är själva grejen med yttrandefrihet. Att man får ge ut och tycka vad man vill – inte att något enskilt förlag eller tidning måste ge ut allt som skickas till dem. Eller att staten, medier, twitterdrev, eller annan makt ska kunna tvinga eller med bidrag locka mig eller andra förläggare att ge ut något vi inte vill. 

Det är just det jag tycker är obehagligt med tendensen inom kulturpolitiken. Jag säger också tidigare i en intervju i Svenska Dagbladet att just Ordfront har klarat sig bra med kulturstödet för vi verkar ligga i linje med kulturministerns åsikter. Det har jag kritiserat.

Jag menar att yttrandefriheten är något av det viktigaste vi har – men för att den ska fungera måste ju alla utgivare just få göra sina fria val. Timbro ger ut vad de vill, Bonniers vad de vill och Ordfront vad vi vill – det är enkelt.

Vår nisch är att vara ett anti-rasistiskt, feministiskt, radikalt, folkbildande förlag – som står upp för yttrandefrihet och demokrati. Det är det vi gör – också när jag väljer bort eller väljer in en bok av Shriver. Om jag skulle publicera alla manus som kommer till Ordfront så skulle jag få publicera ett par tusen böcker om året – det är omöjligt.

En förläggares jobb är i första hand att säga nej – och motivera varför. Det har jag nu gjort. Och jag kommer att fortsätta slåss hårt för allas rätt att publicera vad de vill – om det inte är ärekränkande eller hets mot folkgrupp. Jag är mycket lugn med mitt beslut – det enda som gör mig ledsen är att Shriver blivit besviken – det kanske försvårar vårt framtida samarbete.

Maktkoncentration i bokbranschen

Förutom denna ledsenhet, känner jag en stor oro för maktkoncentrationen i bokbranschen.

Vi har nu två stora bokhandelskedjor Akademibokhandeln och Ugglan – inte tusentals fria boklådor. Bonniers är fortfarande en oerhörd dominant som utgivare – och kontrollerar den största internetbokhandeln Adlibris. Storytel, som också äger Norstedts, har uppskattningsvis 90 procent av den streamade ljudboksmarknaden.

Det är det verkliga yttrandefrihetsbekymret, men det verkar ingen bry sig om – för vem vill bråka med den egentliga makten? Men med det sagt, välkomnar jag ändå att folk är på mig om mina beslut. Det råder faktiskt ändå yttrandefrihet i det här jävla landet.

 

Av Pelle Andersson

Pelle Andersson är förläggare och vd på Ordfront Förlag.

 

LÄS MER – Hynek Pallas: Slarviga anklagelser om islamkritik gynnar ingen 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!