Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sven Olov Karlsson / Amerikahuset

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

SVEN OLOV KARLSSON | Amerikahuset | Natur & Kultur

En mognadsfråga. Så har förre statsministern Göran Persson förklarat sin nyväckta lidelse för den sörmländska landsbygden; för mjölkkorna och virkesbeståndet kring sjön Båven.
Om Göran Persson gestaltar berättelsen om det moderna Sverige är hans retur till landsbygden kanske symptomatisk.
Efterkrigstidens folkhem var ett urbant idealsamhälle. Det var i stan som den sociala frigörelsen hägrade. Det hävdas ibland att svensk litteratur är glesbygdsromantisk – en generalisering; i all ung litteratur jag läst de senaste åren har landsbygden bara glidit förbi som en dimma. Odefinierad, eftersom så få unga människor ens har det språk som krävs för att gestalta miljön. Själv kan jag rabbla fler handväskmodeller än träslag, trots att skogen spelar en mer central roll för vår ekonomi, kultur och självförståelse än vad den franska väsktillverkaren Hermès gör.

Lika representativ som Göran Perssons retur till Torp är Sven Olov Karlssons roman om byn Eriksfors i Västmanland, hans andra efter debuten Italienaren från 2003.
Sven Olov Karlsson arbetar som journalist på tidningen Land Lantbruk, som ingår i den växande tidningskoncernen LRF Media, vars vilda bestånd – från Härliga hund till Gods och gårdar – säger en del om landsbygdens attraktionskraft.

Eriksfors är inte på dekis. Byns uppåtsträvande jordarrendator Sigvard Nilsson vet nog liksom Göran Persson att berätta om rekordhöga spannmåls- och virkespriser. Författaren Sven Olof Karlsson kan dessutom skriva så man hör spannmålen rassla inuti tröskans plåtburk, som mynt i en spargris, och doften av mandel stiger ur djurfodret som varm kanel i ett kök där det bakas bullar.
Karlssons västmanländska idiom är så äkta att det lyckas levandegöra ett samhälle som sedan länge är officiellt dödförklarat. Så suggestivt har ingen skrivit om lantbruksvardag sedan Nässlorna blomma.

Det är sant att landsbygden avbefolkas och att bruket i Eriksfors aldrig kommer återuppstå – men ekonomin och den sociala strukturen består, i mindre skala men med skärpta konfliktpunkter. ”Herrgården var fortfarande Herrgården” och det är fortfarande familjen Rytters med sin prenumeration på Svenska Dagbladet som bor kvar.
Sven Olov Karlsson har blick för det veritabla kammarspel som hela tiden pågått i modernitetsprojektets skugga, och han levandegör det med ett minimum av spekulativ regi. Nog pratat, här är kulturarvet. Vi är mogna nu.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!