Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Strindberg käbblade med förlaget om bokomslagen

Nina Ulmaja och Alexandra Borg.Foto: Sofia Runarsdotter / Atlantis
Strindbergs lilla röda.
Sven Olov Karlsson. Foto: YLWA YNGVESSON

Böckers formgivning och sättning är en avgörande del av läsupplevelsen. 

Sven Olov Karlsson fascineras av en Augustprisnominerad genomlysning av bokmakarkonstens historia. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Varför överger jag vissa böcker halvlästa, eller måste kämpa mig igenom dem med svidande ögon och skavande huvudvärk? Varför har en del texter liksom själva läsningen mot sig? Orsaken är inte alltid en lat eller obegåvad läsare eller en trälig författare. Utan halvt osynliga, till synes triviala praktikaliteter. Det visar Alexandra Borgs och Nina Ulmajas färgglada och Augustprisnominerade bumling om bokens och typografins historia. De tar det ända från Gutenberg till Steve Jobs, från smetiga träsnitt till perfekta pixlar.

Läsningen kan bromsas av alla möjliga missar. För hårt bunden rygg så boken alltid vill sluta sig, trång sättning så bokstäverna snavar på varandra eller för små marginaler så tummarna hamnar över texten, eller klen kontrast i trycksvärtan eller poröst papper. Tänk flygplatspocket. Och tänk motsatsen – arkivbeständiga kvalitetshantverk, där gyllene snittet lyser.

En stor del av mitt skrivande handlar om att öka textens läsbarhet.

Alexandra Borg är litteraturvetare och forskare, specialiserad på det tidiga svenska 1900-talets litteratur och bokmediets digitalisering. Nina Ulmaja har arbetat med bokdesign i 25 år och dessförinnan som lektor i grafisk design på Konstfack. Genom att skärskåda de många utgåvorna av August Strindbergs genombrottsroman ”Röda rummet” från 1879 åskådliggör de astronomiska mängder kunskap om bokbindandets och tryckets historia och utveckling. 

August Strindberg. Foto: PRESSENS BILD / SCANPIX SWEDEN

En stor del av mitt skrivande handlar om att öka textens läsbarhet. Försöka tukta och trimma prosan. Men sedan släpper jag taget. Det är det vanliga, att ett litterärt verk är bortom författarens räckvidd när det har blivit ett trycksatt korrektur. Men det går att ta plats också då.

Just Strindberg lade sig i alla detaljer. Då hans pjäs ”Mäster Olof” skulle sättas irriterades han av att tryckeriet inte förstod vikten av satsytans och ordbildens utseende. När ”Svenska öden och äfventyr” skulle ges ut i ny upplaga kom han i tvist med förläggaren och ironiserade i ett brev över omslagen: ”som boulevard-pissoarer med annonser utanpå”. Det var inte bara kontrollbehov eller strävan att slå kommersiellt. Han hade också ett starkt intresse för bokformgivning.

I huvudsak handlar 'Strindbergs lilla röda' om de upphöjda mästarna. Men verkstadsgolvets arbetsmyror får också vara med på ett hörn.

Genom sin verkshöjd och ambition att spänna över så många aspekter som möjligt blir ”Strindbergs lilla röda” som ett multiverktyg, en schweizisk armékniv, med manicker till yrkeshögskolornas tryckerielever, eller universitetens litteraturstudenter – eller den växande andel författare som köper sin publicering, på hybrid- eller print on demandförlag: utan att kasta någon skugga över sådana inrättningar så skadar det nog inte att kunna lite pappersterminologi för att få valuta för pengarna.

I huvudsak handlar ”Strindbergs lilla röda” om de upphöjda mästarna. Men verkstadsgolvets arbetsmyror får också vara med på ett hörn. Tusenden som med oändligt tålamod avkodade manusens snirkliga kråkfötter, som stod i pappersbrukets fuktiga stanker eller hostade av blyets dödliga partiklar. Typisterna, avläggarna, kvinnor och män, precis som fabriksarbetarna i Susanna Alakoskis roman ”Bomullsängeln” fångade i intrikata tekniska arbeten som kunde vara fascinerande, men framför allt var utmanande, farliga och enformiga. Egentligen är det dem som vi har att tacka för alla fina böcker.

Sakprosa

ALEXANDRA BORG OCH NINA ULMAJA

Strindbergs lilla röda. Boken om boken och typerna

Atlantis, 450 s.

Sven Olov Karlsson är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Brandvakten”.

Är litteraturmannen utrotningshotad?

Ensamma, patetiska, kränkta, fattiga, bittra.

De unga författarna Elis Monteverde Burrau och Jack Hildén diskuterar frånvaron av unga författarmän i Sverige med Daniel Sjölin. Se det senaste avsnittet av veckomagasinet Kultur-Expressen.