Stängda rum och öppna platser

Jag ska vara ärlig: efter de första 100 sidornas essäer och recensioner av litterära verk stod jag beredd med boken vid balkongräcket. Den Teju Cole vars prosa jag lärt mig älska genom romaner och artiklar, den oändligt bildade och generösa flanören, konstvetaren, fotografen, författaren, krymper här sina annars så luftiga världar till små stängda rum som bara (kanske) de verkligt invigda vill röra sig i. 

Mailar med Aleksandar Hemon

Det är högtravande och snårigt, pretentiöst på det allra mest frånvända viset – och en aldrig sinande hyllningskader till män, män, män. Det hela når något slags ofrivilligt komiskt klimax när författarkollegan Aleksandar Hemon i en publicerad mejlväxling dubbar Teju Cole till "en av vår tids främsta twittrare".

Men sen blir det bättre.

"Kända och underliga ting" är en slags trestegsraket, indelad i avsnitten "Läst", "Sett" och "På plats". Hela tiden är författaren i rörelse, än på stipendievistelse i Schweiz, än på förlagsmiddag i en exklusiv New Yorkvåning. Teju Coles liv är lika delar fascinerande som avundsvärt: en spränglärd mångkonstnär lika hemma i Saõ Paolo eller Lagos som på den brittiska landsbygden. 

LÄS MER – Anna Hellgren om Teju Coles "Öppen stad": Ett mäktigt allkonstverk 

"Läst" innehåller som sagt texter om litteratur, "Sett" behandlar film, konst men mest av allt fotografi. Också den delen lider en del av hyllningstexter till kända manliga genier – men de gånger kvinnor nämns, med enstaka undantag endast som bifigurer, blir det genast intressantare. För till skillnad från de redan kanoniserade männen är kvinnorna mer okända, och inför deras verk blir också Cole en bättre iakttagare. Friare, skarpare. 

Instagram har förändrat fotokonsten

Detsamma gäller texterna om konst skapad av Googles bild- och kartfunktioner, eller analyserna av hur medier som Instagram kanske för alltid förändrat fotokonsten. 

Som allra bäst, och när Teju Cole är riktigt bra är han bättre än nästan alla andra, är bokens avslutande del. Litteraturen och konsten är med här också men texterna får slå ut i hela kroppen på läsaren, inte bara huvudet, och bli till öppna platser snarare än stängda rum. 

LÄS MER: Nils Schwartz om Teju Coles "Every day is for the thief" 

Hans texter om Robben Island, Palestina, Rom och Barack Obamas första valseger skildrar till exempel samtliga saker jag läst om hundratals gånger tidigare – apartheid, den orättfärdiga ockupationens vardagliga våld, migration och klassicism och raspolitik i USA – men gör det på ett sätt att både berättelserna och insikterna blir nya. Som läsare slits man mellan impulsen att kasta sig över nästa text om nästa plats – eller att störta ut på internet och leta efter ännu mer läsning av andra om samma sak; hitta fler fotografier av den där fantastiska konstnären.

Det är värt ganska många sidors initial plåga.

Anna Hellgren är litteraturredaktör för Expressens kultursida.