Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Som läsare tackar jag för förtroendet

Niklas Rådström.
Foto: Håkan Elofsson / Albert Bonniers
”Som har inget redan hänt”.
Ulrika Kärnborg.
Foto: OLLE SPORRONG

Ulrika Kärnborg är tacksam över Niklas Rådströms nya, självbiografiska bok. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. I en älskad dikt skriver Tomas Tranströmer om hur döden ibland utan förvarning kommer och tar mått på människan. Medan livet sedan går vidare sömmas dödskostymen i det tysta.

Om ett sådant existentiellt snabbesök handlar Niklas Rådströms självbiografiska essä ”Som har inget redan hänt”. 

Till sin karaktär är den en fördjupning av temat i den färska diktsamlingen ”Då, när jag var poet”, tillkommen efter ett cancerbesked som författaren mottog någon tid innan pandemin bröt ut. I samband med ett besök på akuten i Kalmar för en helt annan åkomma, får Rådström veta att hans blodvärden är extremt låga och immunförsvaret i princip på väg att bryta ihop. Han läggs in på ett ensamrum med en skylt om infektionsrisk på dörren. Vid morgonronden nästa dag kommer den unge läkaren tillsammans med avdelningens överläkare och berättar att de misstänker att han drabbats av akut leukemi.

Som läsare tackar jag för förtroendet.

Diagnosen visar sig korrekt. Det som följer är ett år fullt av fysiskt och psykiskt smärtsamma behandlingar – men också av vidöppen reflexion och stärkta känslomässiga band till familj och vänner. Och, kanske lite förvånande, av kreativ växt. Ingen författare, påpekar Rådström, står egentligen ut med smärtan i att påbörja den bok som han eller hon vet kan bli den allra sista; samtidigt är det få som kan låta bli att skriva när tillfället äntligen ges. 

Som läsare tackar jag för förtroendet.

Dödsbok eller hyllning till livet? Som ung författare fick Rådström ofta höra att han var för dyster. Han ger i efterhand sina kritiker rätt, men försvarar sig stillsamt: ”Jag har alltid tänkt mig att en av konstens viktigaste uppgifter är just att rycka det levande ut ur dödens skugga för att låta det bestå ännu en stund i ljuset.” 

Jag läser den som en hyllningsdikt till livet.

När han själv står där med ena foten i de sjukas och den andra i de friskas republik, är det de livsbejakande ögonblicken han minns bäst. Alldeles oavsett om de inträffar strax efter katastrofer som att en svekfull pappa, närmare bestämt författaren Pär Rådström, har stuckit från fru och son för att förverkliga sig själv på en resa genom Europa. Eller när modern, journalisten och teatermänniskan Anne Marie Rådström, plötsligt läggs in på sjukhus för gulsot och pojken lämnas ensam igen.

”Överallt ljuder en elegisk grundton” skrev Pär Wästberg om det rika och varierade författarskapet när Rådström för ett par år sedan tilldelades Övralidspriset. 

Det gäller också ”Som har inget hänt”; jag läser den som en hyllningsdikt till livet skriven på den allra vackraste prosa.




ESSÄ/SJÄLVBIOGRAFI

NIKLAS RÅDSTRÖM

Som har inget redan hänt

Albert Bonniers, 272 s.




Ulrika Kärnborg är författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=77629&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.