Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sökandet efter nya tankar liknar det erotiska begäret

Anne Carson finns med bland de Nobelpristippade författarna.Foto: Beowulf Sheehan.
Isobel Hadley-KamptzFoto: OLLE SPORRONG
Den kanadensiska poeten Anne Carson.Foto: Pontus Lundahl/TT / TT NYHETSBYRÅN

Nobelpristippade Anne Carsons debut handlar om poesins förhållande till begäret.

Isobel Hadley-Kamptz kastar sig ut med essäboken som kommit ut på svenska i år.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. På biblioteket i Alexandria sammanställde man vid 200 före Kristus Sapfos samlade verk. De fick ihop nio volymer, papyrusrullar, eller omkring 10 000 versrader. I dag finns bevarat 250 fragment av hennes diktning, och av dem är det mindre än 70 som innehåller hela rader. Många är bara enstaka ord. 

Tänk om allt vi hade haft att läsa av Homeros hade varit 100 rader var av ”Iliaden” och ”Odyssén”, uppstyckade i några längre dikter, men i huvudsak fristående ord. En gudinna här, en Akilles där. När jag tänker på detta drabbas jag av outsäglig sorg och ofattbar längtan. Det är därför en passande väg in i den kanadensiska poeten, antikvetaren och översättaren Anne Carsons debutverk, ”Eros den bitterljuva”, som nu 34 år efter att det först publicerades kommer ut på svenska. 

Jag vet inte vad det här är för en slags bok. En essäsamling, en märklig lång prosadikt med lärda utvikningar, fritt tänkande och extremt precisa formuleringar utifrån framför allt den antikt arkaiska tidens poesi om vad begäret egentligen är. Som hos Sapfo:

”Han förefaller mig jämlik gudar den mannen 

som mitt emot dig

sitter och lyssnar tätt inpå

till ditt ljuva talande”

Jag tycker själv bättre om Jesper Svenbros översättning av ”Fragment 31” än den som Niklas Haga gör här i boken, tydligt inspirerad av Carsons översättning till engelskan, men det är en smaksak. Carsons analys har dock sedan 1986 blivit klassisk, utifrån den franske filosofen Girard menar hon att diktens triangeldrama, med den älskande, den älskade och den eller det som står emellan dem, är Eros själva utgångspunkt. 

För begäret är brist. Begäret är avståndet mellan den älskande och den älskade, begäret är att sträcka sig efter det som finns bortom det egna jagets kanter och i processen sudda ut de kanterna när man åtminstone delvis sammansmälter med föremålet för begäret och blir en ny. 

Det jag känner via henne påminner om, nej, det ÄR förälskelse.

Carson skriver om hur sökandet efter ny kunskap, nya tankar, liknar det erotiska begäret i sin utsträckning ut i det nya. Tänkandet ställer sig vid kanten av sig själv och vill vidare. När jag läser henne skapar hon och jag tillsammans exakt den processen. Det jag känner via henne påminner om, nej, det ÄR förälskelse, mina tankar kastar sig ut i det tidigare okända och på vägen blir jag en annan. Inne i mig finns nu stoft av Anne Carson. 

Hon skriver om hur ordvitsar i sin lek med språket precis som Eros inte heller tar någon hänsyn till skarpa åtskillnader och jag drar mig till minnes en text jag läst om någon föreställning där hon vägrade svara på frågor utan i stället drog dåliga ordvitsar. ”Where do otters come from? Otter space.” Mitt hjärta sprängs. 

 

Essä

ANNE CARSON

Eros den bitterljuva

Översättning Niklas Haga

Albert Bonniers (Panache), 212 s.

 

Isobel Hadley-Kamptz är författare och skribent på Expressen Kultur.

 

 

Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=73816&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.