Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Släktkrönika om den europeiska paradoxen

Ian Buruma.Foto: Herman Dreyer.

Författaren Ian Burumas morföräldrar bar på ett utanförskap som brittiska judar i medelklassen.

Ulrika Knutson läser en familjehistoria som speglar den enskilda individens resa genom ett brokigt och bräckligt Europa.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

- Vad gör väl namnet? undrar Julia upprört i Shakespeares klassiska kärleksdrama "Romeo och Julia". En ros skulle väl dofta lika underbart om den hette något helt annat?

Men namn spelar roll. I sin nya bok "Det förlovade landet" berättar Ian Buruma om sin mormor och morfar. Namnet är det tyskjudiskt klingande Schlesinger, som skorrade obrittiskt i medelklassens Hampstead i London i början av 1900-talet.

Winnie och Bernard är barn till assimilerade brittiska judar. Religion betyder inte mycket i deras liv, och inte etniciteten heller. Den avspeglar sig mest som en dov skugga, något att ruska av sig.

Morfar Bernard, som slåss för England i två världskrig, anar vagt att han hindras i läkarkarriären på grund av Namnet. Men klaga? Aldrig. Stiff upper lip. Mormor Win, en intelligent och mycket musikalisk kvinna, vädrar en vibrerande social osäkerhet som dottersonen Buruma kopplar till det judiska sociala arvet. Win reagerar på judiska grannars "uppkomlingsfasoner", en advokat verkar "typisk för sin ras", och har det "orientaliska" föraktet för kvinnors intellekt. Hon oroar sig för dottern Wendys näsa – är den för stor? 

 

LÄS MER: Ulrika Knutson recenserar Ian Burumas "År noll"

"Midnight cowboy"

Det är tragiskt att läsa, och oron går att översätta till andra fält. Ian Buruma drar paralleller till klass, kön, hudfärg och sexuell läggning. Han noterar att flera av morföräldrarnas bästa vänner tillhör den brittiska marginalen, de är skottar, walesare, ungkarlar eller bögar.

Hans egen morbror John, senare berömd filmregissör i Hollywood, bearbetar familjens dubbla arv av ambivalent judiskhet och homosexualitet. Arvet som blomstrar i två klassiska sjuttiotalsfilmer: "Sunday, bloody Sunday" och "Midnight cowboy". Att vi får scener ur John Schlesingers ungdom är en extra bonus i den här spännande boken.

Är det en paradox att Win och Bernard älskar klassamhället England så passionerat, trots inneboende rasism och utstötningsmekanismer? Kanske det, men Ian Buruma vore inte den intressanta författare han är, om han inte kunde skriva fascinerande om just paradoxerna.

 

LÄS MER: Per Wirtén recenserar Ian Burumas "Att tämja gudarna"

Churchill och Wagner

Win och Bernard förkroppsligar sitt mångfacetterade arv, och de väljer sitt liv, och sina favoriter. Här finns både Churchill, Peter Pan och Alice i Underlandet, gröna kullar och dignande julgranar. Men också Wagners (!) Valhall och valkyrior. När kriget är över är Winnie först med att lösa biljett på parketten till Wagnerfestspelen i Bayreuth. Men redan 1933 såg hon klart vad som väntade i Tyskland, och räddar tolv judiska barn undan Förintelsen.

Vari består Ian Burumas storhet? Jag skulle svara: hans varsamhet med den enskilda människan. Som historiker är han spränglärd, men saknar all akademisk snobbighet. Han kan ta steget från strukturell till individuell nivå utan skarvar. Och han är en smittande pedagog – en unikt viktig röst i vår tid. Hans bok om mormor och morfar ger oss fler nyanser av vårt brokiga och bräckliga Europa. 

 

SAKPROSA

IAN BURUMA

Deras förlovade land. Mina morföräldrar i krig och kärlek.

Översättning Emeli André

Natur & Kultur, 317 s.

 

 

Ulrika Knutson är kritiker på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är "Kvinnor på gränsen till genombrott - Grupporträtt av tidevarvets kvinnor".