KÖPENHAMN. Så stjäl man en svensk bok.
Jag har kommit oanmäld till Filmbyen, det legendariska filmbolaget Zentropas högkvarter i en gammal militärbas strax utanför Köpenhamn.
Just när receptionisten för tredje gången tänker förtydliga att grundaren och stjärnproducenten Peter Aalbæk Jensen inte är tillgänglig för en intervju - uppenbarar han sig i på kontorsgolvet i röd rysk träningsoverallsjacka. Han betraktar mig med roat löje, och ber mig återkomma under eftermiddagen. Intervjun kan genomföras i köket där Aalbæk Jensen för egen hand ska hacka lök. De danska bioägarna, "biografkungarna", ska bjudas på hummerpasta till kvällen.
På kortväggen i Zentropa-hangaren hänger krigsskatter i överflöd från Aalbæk Jensen och Lars von Triers rövarstråt genom den internationella filmindustrin; statyetter, tidningsrubriker, memorabilia. "Det där är Charlotte Gainsbourgs fitta", säger Jensen på artikulerad svenska och pekar på en docka från filmen Antichrist. En Leninbyst, en megafon (det första stycke teknik som Zentropa köpte 1992), och så Guldpalm och en undanställd Oscar som vittnar om senare triumfer.
Men där hänger också en yxa; och det är på sätt och vis den jag har kommit för.
Aalbæk Jensen har sitt kontor i en enkel brun soffgrupp i ena hörnet för att kunna hålla uppsikt över alla som passerar ut och in. Bredvid honom står en liten instrumentsamling: Zentropa spelar jazz med sina jurister.
Förmodligen har man haft anledning att repetera under året som gått.
Storyn är följande: i fredags hade det Zentropa-producerade kostymdramat A royal affair i regi av Nikolaj Arcel premiär på svenska biografer. Filmen berättar historien om den tyska livläkaren Johann Friedrich Struensees besök vid det danska hovet på 1760-talet. Kungen var sinnessjuk, vilket upplysningsivraren Struensee utnyttjar för att gripa makten i maskopi med drottningen Caroline Mathilde. Under de fyra år som Struensee infiltrerar hovet - och delar säng med drottningen - genomförs genomgripande liberala reformer. En eggande historisk parentes: sex, storpolitik och beröm från Voltaire i bondelandet Danmark.
Inga dåliga byggstenar för Zentropas första stora kostymfilm.
Dock var denna historiska händelse på sätt och vis redan upptagen. Av P O Enquist.
Hans roman Livläkarens besök från 1999 - som berättar exakt denna historia - är inte vilken bok som helst. Spridd i 1,4 miljoner exemplar på 34 språk i 40 länder är det kanske den mest sålda svenska romanen någonsin utanför kriminalgenren. Enquist äger för den skull inte Struensee, men det är svensken som blåst liv i Caroline Mathilde och livläkaren. Hans uttolkning av historien har på flera sätt blivit den vedertagna, inte minst i Danmark.
- Skitbra bok! säger Peter Aalbæk Jensen. Och populär!
Dock som sagt upptagen. Filmrättigheterna till Livläkarens besök sålde Enquist snabbt efter utgivningsdatum till ett konsortium av tyska ZDF och Nordisk Film. Som dock ännu inte lyckats ragga tillräckligt med rörelsekapital för att sjösätta filmen.
Därför skaffade sig Zentropa ett alibi. På papperet hävdar man att filmen A royal affair är baserad på författaren Bodil Steensen-Leths i partier mjukpornografiska kioskroman Prinsesse af blodet, ej översatt till svenska och inte tillgänglig i handeln.
Och ändå bär Zentropas film uppenbara spår av Enquists idévärld och hantverk.
- Kör, bara kör!
Peter Aalbæk Jensens försvar är det väntade: visst hade han föredragit att göra film på Livläkarens besök. Men rättigheterna var köpta av ett gäng som inte fått fingrarna ur. Och ingen kan ju ta patent på en historisk händelse.
Enligt upphovsrätten får man inte stjäla ett verks språkliga dräkt eller lägga sig för nära kompositionen eller karaktärsteckningen. Extra svårbedömt i detta fall: vad i romanen Livläkarens besök är Enquists berättarkonst och vad är återgiven verifierbar verklighet?
Det har skickats mejl till Enquist där man ombett författaren att skilja sanning från lögn. Men historisk fiktion är nu inte alltid så uppenbar. Tvärtom är Enquists dokumentärprosa ett suggestivt koncentrat av sträng reseach och dramatisk komposition.
Men Zentropa-chefen hävdar att han vidtog de försiktighetsåtgärder som fanns till hands.
- Vi har haft en person anställd, en kvinnlig journalist väl insatt i källkritik, som suttit med Livläkarens besök och vårt manus och tittat: ok, finns det för stora likheter?
Två längre scener skrevs om på granskarens inrådan.
- Vi ville undvika konflikt. Och visa respekt för en fantastisk bok. Och gör man en film för 46 miljoner [danska kronor] riskerar man inte en situation där någon står efteråt och säger: det där var min historia. Så dumma är vi trots allt inte.
Aalbæk Jensen sväljer den fjärde lunchsmörgåsen och lassar in rucola med näven.
En av filmens två manusförfattare, Rasmus Heisterberg, delar producentens beundran för Livläkarens besök. Manusprocessen, berättar Heisterberg på ett kafé i Köpenhamn, började med läsning av just Enquist. När den visade sig upptagen sökte man vidare bland de 50-talet böcker som berör händelsen, fastnade för några perspektiv hos Bodil Steensen-Leth (greppet att berätta genom drottningen). Men visst, bekräftar Heisterberg, har P O Enquists Struenseebild varit den "tongivande" i Danmark. När den svenska huvudrollsinnehavaren Alicia Vikander intervjuades i Dagens Nyheter sade hon med hänvisning till Livläkarens besök: "Eftersom den är en av mina absoluta favoritböcker så var det förstås fantastiskt att få ge sig in i den världen". Jag frågar Peter Aalbæk Jensen - vänligt självsäker på den nivå att han tycks mer road än besvärad av situationen - om hans film hade blivit bättre om man kunde ha botaniserat fritt hos Enquist.
- Det är hypotetiskt, svarar han.
När romanen Livläkarens besök först anmäldes i Danmark skrev kritikern och den danska akademiledamoten Torben Brostrøm i Information att "Fabeln tillhör Danmarkshistorien, Enquist står för arrangemanget."
Det gäller nog fortfarande.
De teman som Zentropa-filmen elaborerar är Enquist-specialiteter: idealiseringen av Struensee som yttrandefrihetsikon, den storslagna sammansmältningen av sexualitet och politik ("Jag har avlat revolutionens barn med dig", som drottningen säger till Struensee i romanen), den romantiska synen på monarkin som ett ironiskt maskspel, medvetandegörandet av drottningen och hennes roll som revolutionär partner-in-crime.
Det är Enquists motivvärld.
Det är inte Bodil Steensen-Leths.
Hon, ingift i den danska godsägarklassen, svarar med en charmant hostning i telefon. Hennes syn på dramat är såpaförfattarens.
- Det är ju en fantastisk trekant: kungen blir galen, drottningen är väldigt ung och Struensee en mycket intelligent doktor.
Det politiska patoset i powerparet Caroline-Mathilde/Struensee ser hon närmast som ett hot mot kärlekslyckan.
- Det är orsaken till Struensees fall, om han inte varit så politisk hade det ju bara fortsatt.
Den moraliska knäckfrågan är kanske om filmen A royal affair överhuvudtaget hade blivit av utan Enquists roman.
Är det svensken som bearbetat det historiska materialet till användbarhet?
- Filmens tolkning av Struensee påminner om den i Livläkarens besök, säger den danska filmkritikern Morten Piil. Primärt heroiseringen av Struensee: att man gör honom till en moralisk och politisk hjälte. I danska historieböcker framställs han som maktperson. Hos Enquist, och i filmen, blir han idealist.
Jag frågar manusförfattaren Rasmus Heisterberg vad hos Enquist man fann mest inspirerande.
- Frihetstemat var det viktigaste för oss. Parallellen mellan kärleken och det politiska; att båda handlar om frihet. Det arbetade vi länge med: att låta kärlek och politik samspela. Det är samma kamp, samma drama.
Samtidigt i Filmbyen har Peter Albæk Jensen börjat få mersmak på historiskt drama. Nu gör han film om en "dansk-norsk skönhet som heter Tordenskjold", sjömilitär som blev adlad efter framgångar mot svenskarna på 1600-talet. Är det nyväckta historieintresset politiskt? Är det en slump att man återuppväcker Voltaire just när filosofen används som slagträ i den samtida religionsdebatten? Är det ett utslag av dansk patriotism? Producenten svarar med en av sina mediemasker, den tomma entreprenören.
- Jag har inte gått i skolan, så jag har ingen aning om vem Voltaire är.
Det är inte troligt att de bolag som äger filmrättigheterna till Livläkarens besök stämmer Zentropa. Konsortiet skulle riskera att bita sig själv i svansen; Nordisk film äger nämligen 50 procent av Zentropa. Hur påverkar detta slags korsägande filmaffärer i allmänhet? Jensen svarar med fyra bokstäver.
- Bråk!
Yellow Bird, som köpt in sig på Livläkarens besök, och i dag driver finansieringen, hoppas fortfarande på en storfilm om Struensee på engelska, även om man 13 år efter romanens förstautgåva saknar full finansiering och tidsplan. Zentropa har å sin sida exporterat A royal affair till alla marknader man önskat inklusive den amerikanska.
Och yxan som hänger på inspirationsväggen i Filmbyen? Det är den som man i filmen avrättar Johann Friedrich Struensee med.
För gott?, är frågan.
När jag går ser jag i ögonvrån hur Peter Albæk Jensen har börjat inspektera humrarna.