Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skugge tar sig an heterolivet och dess självbespeglingar

Linda Skugge. Foto: NIKLAS HELLGREN / PIRATFÖRLAGET
”Äktenskap. Sex berättelser”.
Jenny Högström. Foto: ANNIKA VON HAUSSWOLFF

I Linda Skugges nya bok om äktenskapet duggar de litterära referenserna tätt.

Jenny Högström undrar om inte författaren borde utgå mer från sig själv.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Ungefär samtidigt som jag började läsa tidningarnas kultursidor tidigt nittiotal dök Linda Skugge upp. Som profilerad krönikör, mediepersona, författare. Och allt sedan dess har hon fan i mig figurerat någonstans i den mediala offentligheten. Som en av redaktörerna bakom feministiska antologin Fittstim. Så småningom även som förläggare, PR-konsult, föreläsare och översättare. I något skede kom hon ut som borgerlig och konservativ familjevurmare. Det var synd. Senast skrev hon en bok om sin sjukdom och en uppmärksammad krönika som slog ett slag för duktiga och självuppoffrande morsor som Kerstin Thorvalls. 

Nu är Linda Skugge alltså aktuell med en skönlitterär bok: ”Äktenskap. Sex berättelser” och jag förbereder mig bistert på ett försvarstal för denna borgerliga institution. Liberalt självförverkligande, bah. Bita ihop och härda ut, ja. Sedan börjar jag läsa och vet inte längre vad jag ska tro. Är det här ens en bok om äktenskap? På bokens baksida drämmer förlaget till med klyschan ”kärlekens vägar och villovägar”. Ja, jo, visst.

Själv tänker jag snarare att den handlar om bilderna av andra människors liv och hur dessa får bokens vita, västerländska heteros att förhålla sig till sina egna. Hur lever vi, hur vill vi leva och hur ska vi leva, både som individer och tillsammans, frågar de sig. Tiden är samtiden och spelplats inte sällan den svenska medievärlden. Till exempel används ord som ”deplattformering” helt obesvärat. Och om det är menat som skoj så är det ändå inte roligt. 

Gun-Britt Sundström

I den första berättelsen – oklart varför de inte kallas noveller – diskuterar två unga terapeuter som är samtidssatirtypiskt specialiserade på att få sina klienter att separera under värdiga former (”ett eftertänksamt avslut” kallas det), ett tragiskt case.

I en berättelse städar en mor och en dotter ut mormoderns hus efter hennes död och hinner samtidigt inventera familjehistorien. I en ligger två kvinnor på en strand och diskuterar alternativa sätt att leva via feministiska pionjärer, konstnärer och författare. I ytterligare en annan har en kvinna sadlat om från journalist till terapeut och reflekterar, också här via patienterna, över män, kvinnor, makt och sexuella relationer. 

Varför då inte fortsätta att köra på det som just Linda Skugge är bra på?

Och faktum är att det är en berättelse inuti den här berättelsen som för första och enda gången väcker mitt intresse till liv: en patient som är besatt av Gun-Britt Sundströms ”Maken” (i sin tur ett slags svar på Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken”), skriver suggestivt och passionerat i presens. Och den må vara lite av ett pekoral – jag uppskattar ändå dess stilistiska överdrifter tusen gånger mer än Skugges prosa i övrigt. 

Annars är det som att hela boken lajvar skönlitteratur: den är skrivet i imperfekt, dialogerna är ansträngda, liksom gestaltning och miljöbeskrivningar, och så någon liten knorr på slutet. Och Gun-Britt Sundström i all ära, liksom Aase Berg, Anne Sexton, Nina Björk, Suzanne Brøgger och så vidare – men referenserna känns planterade. Det blir liksom inte smartare och bättre bara för att man droppar några goa citat är väl den bittra läxan man kan dra av detta. 

Nej, bokomslaget säger allt: både framsidan och baksidan pryds av Linda Skugges porträtt. För om det inte varit hon som skrivit den här boken tror jag inte att den hade publicerats överhuvudtaget. 

Så varför då inte fortsätta att köra på det som just Linda Skugge är bra på, tänker jag: nämligen att skriva med sig själv som avsändare, och rakt på sak diskutera de frågor hon uppenbarligen vill sätta under lupp. 

 

LÄS MER – Gui Minhai: Det vore pinsamt att inte sitta fängslad för sina ord

NOVELLER

LINDA SKUGGE

Äktenskap. Sex berättelser

Piratförlaget, 137 s.

Av Jenny Högström

Linda Skugge är medarbetare på Expressens kultursida. Därför recenseras boken av Jenny Högström, kritiker i Aftonbladet.