Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skräcken tränger in i parlivets tystnad

Peter Fröberg Idling.Foto: Pernilla Ahlsén
Madelaine Levy.Foto: DANIELLA BACKLUND / SVD

Peter Fröberg Idling korsar gränsen till skräckgenren i sin nya roman.

Madelaine Levy saknar det hantverksskickliga flytet i ”Nidamörkur”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Överträdelse beivras” så sammanfattas ett av de viktigaste verktyg som skräckförfattaren har i sin låda. Någon träder, medvetet eller omedvetet, över en förbjuden gräns, och mörka krafter sätts i rörelse. 

Stockholms-paret Jenny och Simon, huvudpersoner i Peter Fröberg Idlings nya skräckroman, går inte bara över en utan flera gränser. Simon har efter en arvstvist förlorat sin släktgård på Gotland. När chansen att köpa ett stycke land inte långt därifrån uppenbarar sig så tar han den – och bestämmer sig för att själv bygga ett hus. 

När beslutet väl är fattat är skygglapparna på. Projektet är ett svek mot Jenny: Simon köper marken för deras gemensamma sparpengar, utan att prata med henne. Och det utlöser en kedja av besvikelser, konflikter och gränsöverskridanden dem emellan. Simon ignorerar dessutom alla varningar han får – såväl om hans tillkortakommanden som byggare, som om gamla gravplatser, mystiska bränder och övergivna offerplatser på just hans mark.

Kanske väntar verkligen fienden där ute i det gotländska vintermörkret.

Peter Fröberg Idling har i sitt författarskap ofta ställt frågor om människan som politiskt djur. I vilken mån är våra handlingar styrda av ideologisk, kollektiv hemvist, och i vilken mån agerar vi individuellt och känslomässigt, utanför ramarna för våra principer? Han har prövat dessa frågor i och mellan genrer: debuten ”Pol Pots leende” var en dokumentärroman om Sverige och Kampuchea. Uppföljaren, den mästerliga ”Sång till den storm som ska komma”, ett skönlitterärt verk med stark historisk förankring. ”Julia & Paul”, från 2017, en kontrafaktisk berättelse om Sverige så som det hade kunnat bli, men också en skildring av ett distanserat par och deras vardag. 

I ”Nidamörkur” kilar det våldsamma och skrämmande in sig i en igenkännbar vardag, mellan jobbmöten, löprundor och krognotor. Det är också, på det jordiska planet, en ganska typisk berättelse: i soliga augusti efter en sommar på madrasser i kompisars sommarstugor kan nästan vilken tomt som helst framstå som ”ett eget hörn av paradiset”. När stugjäveln väl ska byggas, förvandlas det hela lätt till ett privat helvete. 

Men att en så pass ”seriös” författare som Peter Fröberg Idling tar det gränsöverskridande steget in i en bespottad genre som skräckromanen måste rimligen ses som ett risktagande. Visst, skräck är kultförfattare som Daphne du Maurier, Stephen King och Edgar Allen Poe. Men skräck är också hundratals, ja tusentals, flygplatstitlar med till förvillelse lika omslag som fängslar läsarna – men sällan hittar in på kultursidorna.

Stephen King.Foto: MARK LENNIHAN / AP TT NYHETSBYRÅN

Samtidigt har även Peter Fröberg Idlings tidigare böcker kretsat kring det mörka inom oss, den ondska som vissa, eller kanske alla, människor är kapabla till. Och det som sker i ”Nidamörkur” behåller, snyggt nog, sin ambivalens. Kanske är det övernaturliga krafter som får Simon att tänka ”martänk” och blöda näsblod. Eller så är det bara ett potentiellt mörker inom honom själv som satts i svang. Kanske väntar verkligen fienden där ute i det gotländska vintermörkret. Men det kan också vara rädslan, och de överilade handlingar den lurar fram, som Simon och Jenny egentligen borde frukta. 

Det är intressant, eller hur? Men kanske inte så värst läskigt.

Den samtida svenska romanen har en tendens att behandla samhällets välbesuttna – vilka juristen Jenny och marknadsföraren Simon tillhör – som exotiska djur: fascinerande varelser vars liv betraktas utifrån snarare än inifrån. Så även här. Men liksom sin huvudperson Simon, som tecknar, fångar Peter Fröberg Idling skickligt upp deras värld med sin penna: såväl det knotiga gotländska landskapet som det haltande parlivets tystnader och osäkerhet.

Det är svårt att skriva skräck på svenska utan att behöva jämföras med John Ajvide Lindqvist; ger man sig in på att blanda upp övernaturliga fenomenen med vardagsproblematik är det hart när omöjligt. Jämförelsen är inte till Peter Fröberg Idlings fördel: här finns inte riktigt den hantverksskicklighet eller det flyt som en riktigt bra genreroman kräver. Rätt kombination av dramaturgi och detaljer får skräckläsarens uppspärrade ögon att rusa fram över sidorna mot ett slut som hon på samma gång dras till och fruktar. 

”Nidamörkur” är i stället en roman som kommer med en källförteckning. Och inte sällan finner sig åtminstone denna läsare förnöjt humma över fascinerande fakta om vår kulturhistoria. Visste ni till exempel att det fanns ”lönnrunor”, krypterade skuggalfabet där runor bytts ut mot andra enligt specifika system. Det är intressant, eller hur? Men kanske inte så värst läskigt. 

 

Av Madelaine Levy

Peter Fröberg Idling är medarbetare på Expressens kultursida. Därför recenseras romanen av Madelaine Levy, utvecklingsredaktör på Svenska Dagbladet. 

 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io/?id=73105&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.