Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skogsbränder större hot än Ryssland

Branden i Västmanland sommaren 2014 är den största i modern tid i Sverige. Foto: / L'ESTRADE JENS EXPRESSEN
"Brandvakten"
Göran Greider. Foto: SOFIA RUNARSDOTTER / BONNIERS
Sven Olov Karlsson besöker föräldrahemmet i Nyhyttan efter branden. Foto: JENS L'ESTRADE
Sven Olov Karlsson. Foto: Philip Pereira dos Reis

Författaren och Expressen-medarbetaren Sven Olov Karlsson drabbades personligen av den förödande branden i Västmanland sommaren 2014.

Göran Greider läser ett reportage som visar hur nedskärningar, skogsbolagens exploatering och klimatförändringar tillsammans blev gnistan som orsakade katastrofen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

”Motorvägarna dallrade på avstånd. Verkstäderna var knäppande stekgrytor. Rummen kvava och klibbiga. Dagarna var kisande, väntande. Nätterna var ett fåfängt fläktande. Landskapet blev allt mer främmande för varje dag utan regn eller svalka. Traktorer slog fälten med förarhyttsdörrarna fasthakade på vid gavel.”

Värmeböljan sommaren 2014 fångas i några förtätade meningar av Sven Olov Karlsson i hans nya bok "Brandvakten" – en bok om den stora branden i Västmanland. Jag läser detta reportage, som också är litteratur, i ett enda svep och tänker att det skulle kunna hetat "Brandfacklan", för att det lyser upp en medialt mörklagd svensk landsbygd, en exploaterande skogsindustri och inte minst självaste klimatfrågan.

 

LÄS MER: Här kan du läsa ett utdrag ur Sven Olov Karlssons "Brandvakten"

Hjälplös maskinförare

Den 31 juli den sommaren, någon gång vid lunchtid, slår en liten låga upp ur den torra förnan på ett ödsligt hygge i Västmanland. När en markberedare far fram över markerna kan den stöta mot stenar eller metallskräp och en gnista uppstå. Den unge man som kör den där markberedaren stannar sin maskin och stiger ut när han ser att en liten brand uppstått. Han tar med sig brandsläckaren. På några sekunder är den tömd.

”Han stirrade hjälplöst på röken och flammorna. Under den korta stund han försökt släcka hade elden vuxit till en trettio gånger trettio meter stor yta.”

Klockan 13.29 ringer han larmcentralen. Brandbilar skickas snabbt i väg. Men till fel koordinater. Allt går redan från början fel.

Den där unge maskinföraren får inget namn i Sven Olov Karlssons bok. Han är bara en ”av alla de där som bara jobbar. Mycket, oftast långt borta, nästan alltid ensam.” Han väntar ännu på de domar som ska falla och att han står där namnlös, ger bara denna berättelse än större tyngd: Det blir liksom läsaren själv som står där, panikslagen och skuldbemängd.

 

LÄS MER: "Det är svårt att andas" – Sven Olov Karlsson berättar om flykten från Nyhyttan 

Stora Enso vill inte ta skulden

Karlsson skriver om det som föregår den lilla gnistan: Det moderna skogsbruk som gjort skogarna till stora ödsliga industrihallar, med underleverantörer som pressas hårt av skogsbolagen. Stora Enso, bolagsjätten som gör miljarder i vinster och som anlitade maskinföraren, har inte ens velat skriva på det avtal som andra skogsbolag gjort om ansvar för brandskydd.

Stora Enso ville snabbt lägga hela skulden på den lilla firman som körde markberedaren. Maskinföraren stod där ensam vid foten av den vulkan till skogsbrand som snart skulle få sitt stora utbrott.

Det är svårt att fatta att en brand som på några få dagar erövrar en yta på 14 000 hektar och är nära att ödelägga en stad – Norberg - startar med en liten gnista.

 

LYSSNA: Göran Greider i Expressens Podcast "60 minuter"

Osentimentalt och sakligt

Sven Olov Karlsson är uppvuxen med skogen. Han skriver om sitt föräldrahem i byn Nyhyttan, inte långt från Norberg, där han sedan länge bor med sin familj men som han hals över huvud var tvungen att fly från med fru och barn under branden. Huset är byggt av timmer från den omgivande skogen. Hans far slet i den på vintrarna. Karlsson vet hur oroande det kan knäppa och knaka från granved i en kamin och hur behaglig björkveden är att elda med.

"Brandvakten" blir en självbiografisk berättelse som griper tag i en hel trakts människoöden som avtecknas skarpt i relief mot branden. Det är osentimentalt och sakligt. De många utvikningarna, exempelvis om vännen och västmanlänningen Lars Gustafsson och hans sommarstuga i brandområdet, där ett wienerbröd från Elsa Anderssons konditori överlever i kylskåpet, gör att det går att andas genom den stickande röken.

 

Skogsbränder ett globalt problem

Jag blev tvungen att skjuta upp läsandet av "Brandvakten" i flera dagar på grund av Anna Kinberg Batras avgång. Det borde ha varit tvärtom: Moderatkrisen borde ha skjutits upp för en bok som är så mycket viktigare än det mesta av det som just nu plågar svensk politik. Sven Olov Karlsson ilska över en nedrustad räddningstjänst och ett försämrat brandförsvar väger tyngre än bråken om försvarsanslagen; det här landet kommer att hotas mer av skogsbränder än av ryssar.

Skogsbränder är ett växande globalt problem. Klimatförändringarna har förlängt den så kallade brandrisksäsongen – samtidigt som samma klimatförändringar accelereras av de enorma mängder koldioxid som skogsbränderna spyr ut i atmosfären.

Granveden smäller till i kaminen medan jag skriver det här om en av årets viktigaste böcker.

 

Sven Olov Karlsson är medarbetare på Expressens kultursida. Därför recenseras boken av Göran Greider, författare och chefredaktör på Dala-Demokraten.

 

SAKPROSA

SVEN OLOV KARLSSON

Brandvakten

Natur & kultur, 254 s.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!