Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sinnligt om belägringens villkor i palestinska romaner

Västbanken 2018. Foto: MAJDI MOHAMMED / AP TT NYHETSBYRÅN
Adania Shibli, "Beröring / Vi är alla lika fjärran från kärleken"

Den palestinska författaren Adania Shibli skriver om att befinna sig i våldets skugga. Hanna Nordenhök läser två romaner som är seende, hörande och kännande.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Att vara en kropp, menade den franske filosofen Maurice Merleau-Ponty, är att vara bunden till en värld. I hans fenomenologi är vår kropp inte i, utan till, rummet: vi ingår i, är gjorda av, vår värld. Där blir vi blir till som människor genom att se och känna den, men också ses och kännas av den tillbaka. Så hur blir man till i en omgivning präglad av krig och ockupation? 

Jag tänker på det när jag läser den palestinska författaren Adania Shibli, eftersom hon så tydligt skriver fram ett slags belägringens fenomenologi i litterär form. På en lakonisk och drömlik prosa skildrar hon människor som rör sig i omgivningar där någonting avgörande i deras möjlighet till självkänsla och varseblivning hela tiden tycks spärrat, främmandegjort. Särskilt konturskarpt blir det i debutromanen "Beröring", som nu tillsammans med Shiblis andra roman "Vi är alla lika fjärran från kärleken" översatts till svenska och ges ut på Tranan i en enda volym.

Poetiskt språk i "Beröring" 

"Beröring" skildrar en palestinsk flicka under Libanonkriget, och man kan bara ana svårigheterna översättaren Jonathan Morén haft med Shiblis poetiska språk. Det finns onekligen någonting klumpigt över hur romangestalterna ”omfamnar” eller ”klänger vid” väggar, murar och ting ”med sina ögon”, samtidigt som ordvalen ter sig helt symptomatiska i förhållande till Shiblis sensoriska sätt att skildra en palestinsk barndom. Här stupar verkligheten med sina lukter, smaker, ljud och förnimmelser hela tiden in mot lemlästelse och död.

Så kan familjehusets flagnande färg påminna om en brännskadad hand, och tvättmaskinens malande ackompanjera anblicken av en lika malande värld. Så griper flickhanden om en rostig pelare till ljudet av en siren som liknar ”en nyfödd havsvåg”, innan ambulansdörren öppnas och blottar en död bror. I natten formar sig brottstycken av de vuxnas samtal till orden ”Sabra och Shatila”, och böneutroparens röst singlar som ett mjukt pulver genom luften.

Våld som sjuder under ytan

Shiblis prosa är på sätt och vis lika seende, hörande och kännande i "Vi är alla lika fjärran från kärleken", en kollektivroman översatt av Anna Jansson där människors liv mäts upp i de avstånd som präglar dem. En avvisad kärlek per brev, en splittrad familj, alienation, våld som sjuder under ytan innan det exploderar. Också här vilar handlingsförloppen i detaljerna: kakburken och de blöta plasttofflorna, simhallens hotfulla vatten, det sparvlika ljudet av moderns mumlande bön bakom den stängda dörren. Mandelträden.

Ändå lyckas Shibli här inte riktigt överträffa sig själv. "Beröring" förblir den roman som drabbar starkast av de två, med sina glidande färger och skrikande tystnader, sitt sorgsna flickuniversum.   

 

ROMANER

ADANIA SHIBLI

Beröring / Vi är alla lika fjärran från kärleken

Översättning Jonathan Morén och Anna Jansson

Tranan, 364 s.

 

LÄS MER – Hanna Nordenhök: Hans dikter flyttar in i hjärnan med sin smärta

 

Hanna Nordenhök är kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!