Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sex som når in i själen kan förändra våra liv

Saskia Vogel. Foto: MONDIAL / MONDIAL
”Älskarna”.
Martina Montelius. Foto: NIKLAS HELLGREN / ATLAS

Saskia Vogels ”Älskarna” borrar ner sig i de mänskliga begären. 

Martina Montelius trivs på medvetandets kaotiska suterrängvåning.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Sex kan vara som en medicin på forskningsstadiet. Som sexuell varelse ingår du i forskningsstudien: detta kan hjälpa, men också föra med sig biverkningar. Du kan få segelflyga. Du kan drabbas av svettningar, gråtattacker, klåda. 

Saskia Vogels debutroman ”Älskarna”, i något skranglig men inkännande översättning av Johanne Lykke Holm, schaktar sig långsamt nedåt mot människans fläckvis upplysta, kaotiska suterrängvåning, den som förbinder kroppens reaktionsmönster med psykets sårlandskap. De erotiska skildringar som utlovas i bokens baksidestext infinner sig först i berättelsens andra halva; för att förstå varför personerna knullar som de gör behöver vi först se in i deras liv. 

Berättaren Echos historia är så freudianskt färgad att jag måste tänka bort det för att kunna njuta av den vackra prosan. Hon har förlorat sin far; i femton år, sedan hennes barndom, har de tillsammans klättrat på klippformationerna utanför Los Angeles där de bor, för att besvärja Echos dödsskräck i havets närhet. Så plötsligt faller fadern och försvinner i vattenmassorna. Kvar blir Echo och hennes mor i moderns hus, med infrysta matförpackningar och en smärtsam relation. 

Henry Miller och Anaïs Nin

Echo, sedan ungdomen skammad för sin sexualitet, förälskar sig snart i Orly, den haschrökande dominan i huset mittemot. Orly ser sitt arbete som ett brobygge mellan det manliga och det kvinnliga psyket – hon tar emot män som vill bli dominerade i en trygg miljö, piskar dem till ro mellan närmast moderliga trösteramsor. 

I Orlys hus bor också Piggy, en medelålders, frånskild man som under stor vånda, via andlösa samtal till proffsdominor från mynttelefoner i barer, sakta närmat sig sin längtan, inte efter att bli piskad, men efter att få slicka kvinnofötter, bli utskrattad för sin lilla kuk, drivas till botten av sitt självhat för att sedan landa på fast mark, helad, om så bara för den korta sträckan fram till nästa anfall av begär. Att hitta rätt kvinna tar lång tid. Orly är rätt kvinna, för Piggy och för Echo. 

”Älskarna” skriver in sig i Henry Millers och Anaïs Nins tradition av sexskildringar med litterär verkshöjd. Men den är mer än så. Sex, på vilket sätt det än utövas, är våldsamt på så många nivåer. Det sex som når in i själen kan ge odödlig genklang och förändra våra livsförlopp, eller lämna oss med en saknad som aldrig bedarrar. Sex kan vara ett straff. Är det en belöning lurar förnedringen ett andetag bort. Sex kan upplösa oss, så att det enda vi kan hoppas är att det också klistrar ihop oss igen, till något som ligger närmare de människor vi var när vi föddes. 

Saskia Vogel hamrar in detta budskap med en fasthet jag inte vågar protestera mot. 

 

 

LÄS MER – Martina Montelius: Därför är Jörn Donner mitt kraftdjur

ROMAN

SASKIA VOGEL

Älskarna

Översättning Johanne Lykke Holm

Mondial, 244 s. 

Martina Montelius är teaterdirektör, författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är ”Avlivningskliniken Tusenskönan”.