Selma Lagerlöf var inget ensamt geni

RECENSION. Det var en gång en flicka som växte upp, lite oansenlig, grå och halt, i mitten av en stor barnaskara på den värmländska landsbygden. Hennes barndom utspelade sig under den oscarianska eran i slutet av 1800-talet – en tid i svensk historia då begåvade kvinnor stötte på särskilt hårt motstånd – och hennes familj kämpade med kroniskt dålig ekonomi. Ändå lyckades flickan bli en av landets genom tiderna mest framgångsrika författare, den enda kvinnan på parnassen och till sist även mottagare av Nobelpriset i litteratur.

Låter det inte mirakulöst?

Jo, Selma Lagerlöfs öde gestaltade sig lika fantastiskt som karaktärernas i debutromanen ”Gösta Berlings saga”. I sin stora biografi ”Jag vill sätta världen i rörelse” skriver Anna-Karin Palm fram ett liv som på många sätt formar sig till ett ”trots allt”. Selma Lagerlöf var ju en författare som bröt mot regler. Hon använde legender och myter i en tid där många börjat se ned på sagoformen. Hon levde med kvinnor trots att homosexualitet var det största tabut. Med tiden kom hon att bli en tung auktoritet i politiska frågor, trots att kvinnor under större delen av hennes karriär inte ens hade rösträtt. 

Hur kom hon undan med allt detta? Och varför just hon?

Mårbacka

Anna-Karin Palms spännande svar är att Lagerlöf, förutom enorm talang och en viljestyrka som nästan var skrämmande, också hade tajming. Litteratursociologiskt kom berättardrottningen från Mårbacka att fylla ett tomrum. Under decennierna kring sekelskiftet var landet statt i snabb förändring. Därför fanns det ett också behov av en stark röst som i en tid av industrialisering och förändring knöt ihop nuet med det förflutna. I ett starkt kapitel, ”De dödas röster”, citerar Palm författaren John Berger och hans kritik av det moderna samhällets förträngning av det förflutna:

”Innan kapitalismen avhumaniserade samhället inväntade alla levande människor de dödas erfarenhet. /---/ Först den unikt nutida sortens jagförhärligande har avbrutit denna ömsesidiga avhängighet. Med förfärliga följder för de levande, som nu tänker på de döda som de utplånade.”

För Lagerlöf, skriver Palm, var de döda däremot i högsta grad närvarande. Alla de historier hon hört i barndomen ville hon återge, för att kunna ge de döda en plats i nuet, till tröst för både henne själv och läsarna och till stort gagn för själva berättelserna, som blev besjälade och laddade med mystik.

Men frågan är om Lagerlöf hade kunnat ta sig så långt på egen hand? En av de många förtjänsterna med Palms biografi är att den kastar nytt ljus över det finmaskiga nät av intellektuella allianser mellan kvinnor som blev avgörande för Selma Lagerlöfs författarskap. 

Kvinnorörelsen

Hennes beroende av och inflytande på rösträttsrörelsen kan knappast överskattas; så var det till exempel Fredrika Bremer-förbundets grundare Sophie Adlersparre som först såg hennes talang och hjälpte henne att debutera som författare. Vänner från lärarinneseminariet stötte och blötte hennes tidiga manus, och det var livskamraterna Sophie Elkan och Valborg Olander som i alla väder ställde upp som bollplank, fastän hon många gånger behandlade dem hänsynslöst.

På det sättet blir det klart att Selma Lagerlöf inte alls var den solitär – eller ofarliga sagotant – som senare tiders manliga kanonskrivande ville göra henne till. Män har, skriver Palm, ofta velat placera henne, inte som del av den litterära kanon, utan ovanför den, där hon får trona i eget tryggt majestät. Det ger en felaktig bild, för Lagerlöf vandrade inte ensam. Nu, när kvinnorörelsen igen börjar rikta intresset mot den egna historien, demonstrerar Palm med bravur vilken fantastisk källa ett väldokumenterat författarliv som Lagerlöfs kan vara. 

”Jag vill sätta världen i rörelse” är alltså inte bara en generöst upplagd bok om ett fantastiskt konstnärsskap; det är en skildring av en tid när kvinnorna bryter igenom och tar sig in i offentligheten. Det gör den till oumbärlig läsning just detta demokratiår 2019.

Ulrika Kärnborg är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är ”Saturnus tecken”.