Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sårig erfarenhet räcker inte till en bra roman

Johanna Ekström.Foto: Sara Mac Key
Foto: IZABELLE NORDFJELL

Johanna Ekströms ”Meningarna” behandlar relationen till författarens mor.

Victor Malm blir aldrig klok på varför han ska bry sig om den.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Johanna Ekström har precis som ganska många andra författare ägnat det senaste decenniet åt sitt eget liv. Först uppväxtskildringen ”Om man håller sig i solen” från 2012, sedan en dagbok från vuxenheten, och nu ”Meningarna”, en bok om den mor som författaren sedan många år vårdar tillsammans med sin bror. 

Eller ja, egentligen handlar väl även denna roman om Johanna Ekström själv – dottern, modern, författaren, vårdgivaren, konstnären och, inte minst, arvtagaren till en sorts kulturadelskap – som det så ofta blir när självbiografin får i uppdrag att åskådliggöra verkligheten. 

Men det hade kunnat bli förträffligt ändå. Ekström berättar i fragment om en ganska ensam människa. Margareta Ekström, en gång litteraturkritiker på de här sidorna och författare till böcker som ”Inte än – men snart” (1969) och ”Ord i det fria” (1982). Efter en tidig stroke, ett slags summa av många tidigare hälsobekymmer, har hon dock förlorat orden. Nu återstår bara stumhet. Och ett liv i vård. 

Johanna Ekström varvar tillbakablickar med nutidsbilder, ungdomen med den vårdande vuxenheten, bilder av det egna moderskapet med det hon själv växte upp under. Formen är slumpartad och amorf, men kittet mellan fragmenten är tydligt: Ekström försöker förstå sig själv, hur allt blev som det blev, och göra språk av en relation som i många och allt mer prövande år har varit språklös. 

”Meningarna” stammar ur något sårigt, svårt och farligt, precis som mycket vacker litteratur gör. Tyvärr räcker inte det, inte på långa vägar. Ekström bjuder liksom inte in läsaren, sidorna är murar av ord och författaren verkar inte ha haft en tanke på att slänga ner en stege – jag blir kvar utanför, osäker på varför och om jag ska bry mig. 

Jag har full respekt för att Ekström behövde skriva den här romanen.

Risken är inskriven i allt som är självbiografiskt: att det privata förblir privat och aldrig närmar sig det allmänna. Här nonchaleras den. 

Erfarenheten som ”Meningarna” så uppenbart bottnar i gestaltas inte, den benämns bara, analyseras lite högstämt. Med alldeles för många ord. Ekström travar dem och bilderna de bildar (ofta plågsamt preciösa) på hög. Sedan ligger de där och försöker se vackra och poetiska ut. Det tär på tålamodet.  

Jag har full respekt för att Ekström behövde skriva den här romanen, för sin egen skull. Men ingen behöver läsa den.

 

ROMAN

JOHANNA EKSTRÖM

Meningarna

Albert Bonniers förlag, 195 s.

 

Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.

 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=73717&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.