Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Såhär ser poesi ut när den är öppen för alla

Thomas Tidholm.Foto: Po Tidholm / Ordfront
Foto: Ordfront
Daniel Sjölin.Foto: OLLE SPORRONG

Tomas Tidholms nya bok ställer de grundläggande frågorna om naturen.

Daniel Sjölin gläds åt den enkla magin i att vara läskunnig.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Produkter är bara till för människor.”, skriver poeten Tomas Tidholm i sin produkt ”Jordlöparens bok”, en samling essäliknande dikter vilka givetvis aldrig kommer att läsas av någon jordlöpare. 

Skalbaggen har funnits i hundratals miljoner år, namnet är i sammanhanget nytt som ett dammkorn på axeln. Tidholm anlägger ett evolutionsperspektiv i vilket vi kunde ödmjuka oss, men det ligger väl inte i vår natur? Vad ligger i så fall i den?

Samlingen inleds just med dikten ”Naturen”, en programförklaring men framför allt en bild av projektion; detta banala och samtidigt komplexa mänskliga verktyg för att förstå omvärlden men inte sig själv. ”Naturen är rädd för oss, den har / glömt oss, den vet inte vilka vi är.”

Tänker då trollsländan själv på något?

Ity människan har på något sätt fallit ut ur språklöshetens gemenskap i vilket vi kunde tala med myror, ut ur paradiset, till vår egen medievärld i vilken vi bara kan tala med oss själva. Konstens fel? Eller är konsten bara ett symptom? 

Hur som är den människans egen spegel, som genom att frige henne från sin omedvetenhet, fångar henne i sitt ödemättade inre. Tidholm sällar sig därmed till pessimisterna, men hans igenkännbara stil – en naivistisk underton som demokratiserar talet – förgyller uppgivenheten med försoningens möjlighet: 

”Man behöver bara tänka på en trollslända. Hur den här. Och så vidare.”

Tänker då trollsländan själv på något?  Förutom i en vidare mytologisk mening av begreppet tänka, där skapelseberättelsen, må den vara religiös eller vetenskaplig, inte räcker till själsligen?

Det är Tidholms styrka att inleda samtal med läsaren.

Eller är det kanske så att bilden av fångenskapen inuti vårt medvetande är en chimär? Elefanter förstår att de är sig själva när de ser i en spegel. Bläckfisken har sin hjärna i hela kroppen. Är det bara vi som tänker?

Jag frågar för att det är Tidholms styrka att inleda samtal med läsaren, uppmana till med- och motfrågor. Det beror på stilen. All poesi kan läsas av den som vill och ger sig hän, brukar det heta. Tidholms förtjänst är att vara mer villkorslös än så. Här räcker det med att bara vara läskunnig. 

Till skillnad från jordlöparen då. Så passa på att ta del av din förmån, människovarelse. 

 

LYRIK

THOMAS TIDHOLM

Jordlöparens bok

Ordfront förlag, 160 s.

 

Daniel Sjölin är redaktör på Expressens kultursida.