Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sagan om rinken

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tom Malmquist

Manliga svenska

 poeter är, enligt min erfarenhet, oproportionerligt intresserade av fotboll och fågelskådning. Tom Malmquist är i sin debutsamling lite intresserad av måsar, men mest handlar boken om ishockey. Enligt fliktexten har Malmquist "ett förflutet som en av Sveriges mest lovande hockeytalanger". Och det kräver förstås en annan poetik än den korpfotbollspoetiska. Vad Malmquist då landar i är intressant nog en osentimental fragmentestetik och kroppslighet med tydliga Frostensonska-Jäderlundska rötter. Hos dem uttolkades den gärna som specifikt kvinnlig. Här tillämpas den på ett sammanhang som är så manligt som det bara kan bli. Malmquists hockeyskildring glider över i plågsamt brutala våldsscener, med referenser till Thomas Quick och andra mördare ("sudden death", alltså).  Det är energisk utfört, men om detta var en filmrecension skulle jag fråga mig om våldet fyllde någon konstnärlig funktion, eller om det bara blir självändamål, och i sammanhanget därmed självmål. Säkert är att de ständiga urladdningarna gör att det endast undantagsvis hinner byggas upp någon kvardröjande poetisk laddning i texten.

De snabba rörelserna

 från ena sidan av papperets spelplan till den andra ¬bryts, välavvägt, på ett par ställen av andra sätt att skriva. Bokens allra mest rörande parti är paradoxalt nog dess mest distanserat objektiva: flera sidor fullskrivna med hockeystatistik som fadern fört över sonen, med en kulspetspenna vars bläck slutligen har "levrat sig till ett // litet // blått struphuvud". I sådana stunder vill man gärna kalla Malmquist för "en av Sveriges mest lovande poesitalanger". Men på proffsnivå räcker det naturligtvis inte att bara vara "lovande".

FAKTA

TOM MALMQUIST | Sudden death | Wahlström & Widstrand