Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så här avslutas Hilary Mantels succéböcker

Hilary Mantel.Foto: NILS JORGENSEN/SHUTTERSTOCK
Ulrika Kärnborg.Foto: OLLE SPORRONG

Avslutningen på Hilary Mantels romantrilogi om Thomas Cromwell är äntligen här.

Ulrika Kärnborg läser en författare som lyckas behålla spänningen hela vägen i mål. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Blod, blod överallt. När vi återser Thomas Cromwell, statlig sekreterare och Henrik VIII:s handgångne man, står han vid stupstocken och stirrar på Anne Boleyns huvudlösa lik. Några minuter har gått sedan avrättningen. Han beundrar bödelns handsmidda svärd, inskriptionerna på latin. Motstridiga känslor rör sig inom honom. Sorg och medlidande, men framför allt lättnad. Tacksamt följer han med när någon i hans entourage föreslår frukost. 

Det är i maj månad. Året är 1536.

Hilary Mantel måste ha känt en fruktansvärd press när hon satte sig att fullborda sin svit om smedsonen och uppkomlingen Cromwell. De tidigare romanerna, ”Wolf Hall” och ”Bring up the bodies”, belönades båda med Storbritanniens finaste pris, Bookerpriset, och Mantel utsågs av en enig kritikerkår till den historiska romanens förnyare. 

När tredje delen, ”The Mirror and the light” (som kommer på svenska i höst) släpptes för några dagar sedan var det en världshändelse.

Inget av det verkar tynga Mantel. Den nya romanen är underbart luftig och elegant, med ett hantverk som får mig att häpna. Språket, med sin svaga infärgning av 1500-talsengelska, är poetiskt och kristallklart som Shakespeares sonetter, fast med en gotisk touch. Perspektivet är fortfarande Cromwells. Små, knappt märkbara förskjutningar låter oss ana hans utveckling. 

Cromwell stretar vidare. Kväser uppror, lägger ner katolska kloster.

I första boken var han ung: självsäker, äregirig och omöjlig att stoppa. En spion och ränksmidare, känd för sin list. Sedan, i ”Bringing up the bodies”, förvandlades han till bödel, en makthavare som andra försöker störta, men som sitter säkert för att han har kungens stöd. 

Nu, i övre medelåldern, befinner han sig på den absoluta toppen, rund om magen och kanske en aning självgod. När han har gjort vad Henry har begärt och dödat Anne, hoppas han snabbt kunna gå vidare med sina ursprungliga plan: att förvandla England till en fungerande nationalstat, med engelskspråkig Bibel och skatter som möjliggör välfärd. När hans rådgivare, bland dem den falske Thomas Wriothesley, ber honom skynda långsamt skrattar han dem rakt upp i ansiktet. Har han inte haft framgång i alla sina företag? Älskar inte Henry honom mer än någon annan av sina undersåtar? Jo, säger Wriothesley, men ryktet säger att han fruktar dig lika mycket. Som läsare får man lust att skrika: Lyssna på honom! Fattar du inte hur löst ditt huvud sitter?

Men Cromwell stretar vidare. Kväser uppror, lägger ner katolska kloster. Mantel gör honom ännu mer komplex än tidigare, en idealist förklädd till cyniker. När kungens tredje hustru, Jane Seymour, dör i barnsäng efter att äntligen ha fött en son, går han med på att försöka hitta hennes efterträdare. Den här gången en drottning som passar honom själv. Helst en prinsessa från något av de protestantiska kejsardömena, så att han och England kan göra sig fria från stormakterna Frankrike och Habsburg.

Vi vet ju alla hur det slutar.

”Can you make a new England? You can write a new story.” 

Går det att förändra ett land genom att skriva om historien? Ja. Men risken är att de gamla berättelserna efter ett tag börjar lysa igenom. Ingen vet det bättre än Cromwell, som gång på gång tvingas låta måla över kungaparets monogram när kungen gifter om sig. Det är lätt att associera till brexit, och hela det politiska spelet bakom. Mantels Cromwell är som en Labourpolitiker med EU-visioner, dömd att misslyckas när det förflutnas skuggor växer sig långa.

Vi vet ju alla hur det slutar. Cromwells önskan om samarbete med de tyska furstarna leder till hans fall. Liksom Henrik VIII:s fruar hamnar han på schavotten. Kungen tar upp tråden med papistnationen Frankrike igen. Det vidunderliga och unika i Hilary Mantels begåvning ligger i hur hon lyckas vidmakthålla spänningen till den sista sidan. Eller som hon själv säger: ”Du lyckas inte trots att din läsare vet vad som ska hända, utan på grund av det.”

 

ROMAN

HILARY MANTEL

The mirror and the light

Henry Holt and company, 757 s.

 

Ulrika Kärnborg är författare och medarbetare på Expressens kultursidor. 

 

 

Så blev konservatismen het

Nu är ”Kulturkriget” här!

I Expressens nya tv-program möts Johan Norberg, Stina Oscarson och Malcom Kyeyune – för en debatt om konservatismen.

Dessutom berättar författaren Stig Larsson om sitt möte med Salman Rushdie: ”Min spontana impuls är att dränka honom, strypa honom.” Programledare: Daniel Sjölin.