Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så förför nazismen en sorglös islänning

Sjón utkommer med nya romanen ”Rågblont hår, grå ögon”.
Foto: Johan Pall/Ramus
Annina Rabe.
Foto: Cato Lein

Annina Rabe läser isländske Sjóns nya roman. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är ofta som att befinna sig på ett gungfly när man läser den isländske författaren Sjón. Eller kanske som att flyta omkring i en vattentank. Han har sitt eget unika sätt att beskriva en miljö som är oskarp och detaljerad på samma gång. ”Rågblont hår, grå ögon” är inget undantag, här som alltid i John Swedenmarks tonsäkra översättning. Den beskriver en ung pojkes radikalisering och väg till nynazismen, men vad är det egentligen vi får veta? Väldigt mycket och väldigt lite på samma gång.

Gunnar Kampen växer upp på Island strax efter andra världskrigets slut. Hans far, socialdemokrat och antinazist, sitter i en skrubb och följer världsnyheterna från sin radioapparat. Det är en till synes trygg och, givet omständigheterna, rätt normal familj. Men i släkten finns skelett i garderoben som barnen inte känner till: Gunnars farbror är en känd nazist som sitter fängslad i Norge. Hans faster återvänder till Island från Tyskland med huvudet rakat, en straffåtgärd för att hon varit medlöpare åt tyskarna.

Han åker på en språkresa där han sorglöst och entusiastiskt besöker koncentrationsläger.

Gunnar själv förstår till en början väldigt lite av detta. Men när en äldre cykelreparatör som pojken ser upp till visar sig hysa nazistiska åsikter börjar han sakta dras in i nazismens åskådningsvärld. Sedan går det allt fortare. Snart skickar han underdåniga brev till sin fängslade farbror. Han skriver till nazistledare världen över och till redaktörer för nazistiska tidskrifter. Han åker på en språkresa där han sorglöst och entusiastiskt besöker koncentrationsläger. Han möter den märkliga Savitri Devi, fransyskan som var hindu och kallades för ”Hitlers prästinna”. Han inser att hans kall i livet är att grunda Islands första nynazistiska parti. 

En cancersjukdom sätter dock stopp för det och Gunnar dör, mycket ung, på ett tåg i London som skulle fört honom till ett nynazistiskt högkvarter. (Och nej, det är ingen spoiler, eftersom hela romanen inleds med dödsfallet.)

I en scen från Gunnars barndom sitter han med en instängd spyfluga i en tändsticksask.

Det intressanta – och oroande – med den här romanen är att Gunnar vandrar ganska sorglöst genom livet. Sjón är sparsam med ledtrådar till hans radikalisering. Det finns ingen påtaglig vrede eller frustration som för in honom på nazismens bana. Gunnars brevkorrespondens återges bara från ena sidan, vilket förstärker gungflykänslan. I en scen från Gunnars barndom sitter han med en instängd spyfluga i en tändsticksask och erfar en märklig upphetsning när han känner hur flugan kämpar inne i lådan. 

Kanske är den scenen det närmaste vi kommer en förklaring. En del av mig känner mig snuvad på psykologiskt djup. På en frustrerad och lagom osympatisk romanfigur som utmaningen är att försöka förstå. En annan del av mig inser att flyktigheten är precis vad författaren avsett. Tolkningen är upp till läsaren. Det gör inte direkt att det gungar mindre.

ROMAN

Sjón

Rågblont hår, grå ögon

Översättning John Swedenmark

Rámus, 101 s.


Annina Rabe är kritiker på Expressens kultursida.