Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ryslig spådom om en framtid full av respiratorer

Jonas Eika.Foto: PRESSBILD / MODERNISTA
Foto: MODERNISTA
Ulf Olsson.Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET

I sitt tacktal för Nordiska rådets litteraturpris gick Jonas Eika till angrepp mot makthavarna i publiken.

Ulf Olsson synar novellerna bakom uppståndelsen. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. En mexikansk badstrand, ett rumänskt hotellrum, en amerikansk öken – de blir i Jonas Eikas novellsamling ”Efter solen” till landskap i en underlig parallellvärld. De är litteraturens och filmens nutida världar, men exotiska på ett tvetydigt sätt, lång borta och ändå så välbekanta.

Där kan tingen få liv, och livet te sig drömartat: ”Efter solen, efter solen /är tingen utom sig själva / tysta, utan nytta, släppta fria / i det okända liv vi frågar om”.

Eikas noveller, översatta av Henrik Petersen, har sin tradition. I ett efterord pekar Eika på författare från Paulus till Lars Norén som närvarar i hans text. Jag vill gärna foga ett par andra namn till listan: Eika har en fot i vad som för några årtionden sedan kallades ”smutsig realism”, och hans texter kan ibland påminna om Jayne Anne Phillips, den amerikanska författaren till ”Svarta biljetter”. 

Där finns en hallucinerande känslighet och en nästan brutal likgiltighet.

Men Eika stannar inte i realismens smuts, han arbetar med en tillsats av fantasteri som kan påminna om Lotta Lotass, som ju också uppsökt den amerikanska (mar)drömmen. När Eika beskriver ett tåg, hålls det kvar i det verkliga, ”hackande över skenorna”, men samtidigt ”svävande i väg”, så att rummet och textens värld utvidgas.

Novellerna blir delar av denna utvidgade parallellvärld, ”där varenda produkt var lite annorlunda än motsvarande i vår värld, så att vi kunde känna igen exempelvis en chokladkaka, men samtidigt kände att det ordet inte riktigt räckte som benämning.”

Frånvaron av intriger kan inbjuda till stämningsmåleri. Eika undviker oftast faran, hans konkretion och språkkänsla räddar hans texter. Där finns en hallucinerande känslighet och en nästan brutal likgiltighet – då kan prosan lyda så här: ”När vi är färdiga med att klä om, räkskalet på Manus kuk i min ryggrad blod gelé med ägg i solen på den sandiga bottnen, köper vi toast och apelsinjuice för alla våra pengar och åker hem till Jia och Ginger.” 

I en av novellerna finns en drabbande vision

Eika skriver andra världar och andra handlingar – och låter dem utan åthävor vara annorlunda. I Nevadas öken finns en ”sändare”: öknens djur söker upp den, stryker sig mot den, finner håligheter i den där de kan bosätta sig. Så finns där hålor av omsorgsfull skönhet i novellerna, skapade genom en tilltro till det språk som formulerar dem. 

”Efter solen” fick ett efterspel när Eika, ännu en gång prisbelönad, i stället för att bara tacka för äran och pengarna höll ett skandalöst tal om dansk invandringspolitik. Bra så: socialdemokratiernas övertagande av reaktionär politik är en skamlig historia. Eikas noveller utspelar sig i en koloniserad värld, befolkad av över- och underordnade, av marginella utkantsvarelser. Och dess slutrader låter världen lysa i ”ett milt orange ljus”: ett hoppets eller apokalypsens ljus – texten säger inte vad som gäller. 

Och i en av novellerna finns en drabbande vision: ”Åtskilda genom respirationsutrustning stod sjukhussängar sida vid sida i långa rader, sextio eller åttio sängar totalt, och hyste de Nydöda: varma, ångande, urinerande och pulserande lik som tappades på blod och på vilka det testades preparat, tills det var dags att skörda deras organ.” 

 

 

NOVELLER

JONAS EIKA

Efter solen

Översättning Henrik Petersen

Modernista, 190 s.



 

Ulf Olsson är professor emeritus i litteraturvetenskap, för närvarande verksam på Berkeley i Kalifornen, och medarbetare på Expressen kultur.

 

 

Hur orkar man skriva romaner?

Första avsnittet av ”After utan work” är här – ett ovanligt spontant program från corona-karantänen!

På videolänk samtalar Daniel Sjölin med författaren Stefan Lindberg om livet, litteraturen och vad som egentligen är skillnaden mellan en författare och en kulturpersonlighet med en ordbehandlare.