Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Rösterna från 1914

Krigets vardag. Tyska krigsfångar bär sårade brittiska soldater tillbaka till skyttegraven vid Ginchy i Frankrike.Foto: AP

Peter Englunds hyllade "Stridens skönhet och sorg" utkommer i dag i utökad nyutgåva.

Ulrika Knutson drabbas av en mäktig och gripande kollektivroman om kriget.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

1914. Stridens skönhet och sorg

Natur & Kultur, 293 s.

Sakprosa

Peter Englund

När första världskriget bröt ut de heta augustidagarna 1914, var det inte fasa och skräck som drabbade folk. Den dominerande känslan var entusiasm. Kvinnor och män jublade över den manliga faran, stridens skönhet och krigets renande stålbad.

Kan vi alls begripa detta i dag? Själv har jag just opererat höger knä. Eftersom jag är allergisk mot morfintabletter var smärtlindringen sisådär. Jag bet ihop och tänkte på soldaterna i första världskriget. 1914 existerade förstås morfin, men tillgången var ojämn i skyttegravarna...

Peter Englund har i sitt stora, rosade verk "Stridens skönhet och sorg" gett sig på att trots alla svårigheter försöka fånga krigets paradox åt oss. Tvinga oss att betrakta en annan tid i ögonhöjd.

Han gör det genom hundratals brev, dagböcker och litterära dokument - inte bara från slagfältet, utan långt bakom linjerna, in i det civila livets hjärta, i barnkammare, på kafé och bordell. I dag utkommer första delen av hans omarbetning, och projektet tål att delas upp i fyra band. Nu är det 1914, och alla tror att kriget ska bli en snabb affär.

Läraren Udo Kraft är den förste av Englunds alla informanter, en filosofiskt lagd fyrtioplussare. Udo stupar redan den 22 augusti: "Vi kan omöjligt veta vad han kände under sina sista stunder, men det kan ha varit lycka."

Ernst von Levetzow är officer på tyska flottans stolthet, "SMS Emden". Ernst njuter av att se tusen tumlare i Moluckahavet. Han njuter också över att ta krigsbyte från den indiska ångaren "Indus": handdukar, tvål, konjaksfyllda praliner, kikare, levande ankor, samt buntar av skrivpapper, hopbundna med rosa bandrosetter. Besättningen hurrar, men känner olust över att behöva sänka det präktiga skeppet.

"SMS Emden" skickas runt på världshaven, utan en skråma. Det är nästan kusligt. Men den 22 november träffas hon av tre granater, och förliser vid Kokosöarna. Ernst von Levetzow är en av de stupade.

Unga fru Laura de Turczynowicz flyr den 11 september med barn och tjänare från sitt gods i Suwalki i det rysstyrda Polen. Den 24 oktober återvänder hon till godset. Allt är sönderrivet, krossat, utspillt, nedsölat. Glas i skärvor, böcker sönderslitna. I skafferiet står glasburkar prydligt uppradade. De är tömda på sitt innehåll av honung, sylt, tomater och paprika. I stället har de fyllts med mänsklig avföring.

Jag hajar verkligen till av denna bild av kriget. Det är förstås meningen. Bilden är ny, och det är ingen tillfällighet att informanten är en kvinna.

Ofta hittar Englund litterärt guld i sina källor, till exempel hos Sarah Macnaughton från London, en ensamstående suffragett i femtioårsåldern. Hon går ut som frivillig i Flandern med Mrs. St Clair Stobart's ambulance unit. I sin dagbok måndagen 28 september beskriver Sarah de plågade männens olika sätt att visa lidande: "En del av dem begraver sitt huvud i kudden, så som skjutna rapphönor försöker gräva ned sig själva bland höstlöv."

Sarah äcklas av slagfältet, men har blick för krigets paradox: "Samtidigt finns det en storartad frihet att befinna sig mitt i döden - en sorts salighet som inte går att förklara."

En som inte frestas av kriget är Franz Kafka. Finurligt antyder Peter Englund att Kafkas berömda sjukdomar och våndor är långt ifrån unika. Kanske var Kafka rent medicinskt en son av sin tid? Även frivillige soldaten Fritz Nagel lider av akuta magproblem och kronisk sömnlöshet. Den utmattade Nagel har börjat gå i sömnen. Kafka, däremot, sover bättre än på länge! Han skjuter ifrån sig tankarna på kriget och koncentrerar sig på "Processen".

Med stor ömhet återger Peter Englund alla dessa krigets röster; soldater och sjukvårdare, konstnärer och småbarnsmammor, fältväblar och skolflickor. Man tvivlar aldrig på Englunds trohet mot källorna, men det vi läser är en gripande kollektivroman, historieskrivning som skön litteratur.

Boken slutar med en cliffhanger. Unga Vera Brittain och den närsynte fänrik Roland Leighton träffas i London på nyårsafton, med moster som förkläde. De inser i samma ögonblick att de är kära i varandra - och att de kanske aldrig kommer att mötas igen. En gråsten skulle börja snyfta, och det gör jag också.