Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Romanen om våld och galenskap är grund

Thom Lundberg. Foto: Stefan Hellberg / Albert Bonniers förlag
”Föreställningar”.
Victor Malm. Foto: Izabelle Nordfjell

Mäns våld mot kvinnor och andra angelägna ämnen ges litterär gestalt i Thom Lundbergs ”Föreställningar”. 

Victor Malm är dock inte imponerad. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Thom Lundbergs andra roman ”Föreställningar” anländer som om den var skriven för att på ämnesväg maxa mottagandet som samtidslitteratur kan få: den tematiska kombinationen av mäns våld mot kvinnor, galenskap och den verklighetsskildrande författarens ansvar borde utgöra praktiskt sprängstoff för scensamtal, intervjuer, tv-framträdanden och annat som hjälper litteraturen att kravla fram ur sin marginal. 

Synd bara att angelägna ämnen – och här rör det sig förstås om ovanligt angelägna ämnen – inte med någon nödvändighet gör en bra roman. 

Lundberg berättar om Johan och Agnes som möts i en samtalsgrupp och börjar umgås. Han är äldre, sargad av en sabbad relation, arbetar i utkanterna av en av våra stora kulturinstitutioner, och skriver på en text om en nyuppsättning av Ruggero Leoncavallos opera ”Pajazzo”. Hon är äldre än hon tror, vill bli författare, men jagar fortfarande efter sitt ämne. 

Lundberg fälls av sina pretentioner.

Hon finner det i Johan, som för varje dag – och med hennes hjälp – sjunker djupare ner i vad som antingen är en särskilt litterär psykos, eller en av de mest symboliska galenskaperna som satts på pränt. Lundberg gör hursomhelst (över)tydligt att den är orsakad av en skuld som han vägrar erkänna, ett våld som nu riktas inåt. 

Det hade kunnat fungera, det är ambitiöst, potentiellt snyggt när kapitlen växlar mellan Johans galna blick och Agnes nyktra återgivning, smart när olika lager av fiktion kilas in mellan varandra, men det fungerar inte. 

Lundberg fälls av sina pretentioner. Prosan fastnar allt för ofta i ett slags manierad avighet – blir överlitterär, citerande, på sina ställen tomt och kokett poetisk – och ärendet skrivs fram pedagogiskt, skyltas med, blir för uttalat. Hans utmärkta debut ”För vad sorg och smärta” var också drabbad av detta, men klarade den svåra balansen långt bättre. ”Föreställningar” slår över. 

Och blir grund. En besvikelse. Lundberg kan bättre. 

ROMAN

THOM LUNDBERG

Föreställningar

Albert Bonniers, 244 s.

Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.