Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Roman: Delirium

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

Clarice Lispector | Passionen enligt G.
H | Översättning Örjan Sjögren | Tranan

Med åren blir

de livsomstörtande läsupplevelserna alltmer sällsynta. Men Passionen enligt GH, skriven 1964 av den brasilianska författaren Clarice Lispector (1925-1977), kastar mig faktiskt tillbaka in i det nyvakna läsbegärets urglädje. Det är den tredje av Lispectors böcker som översatts till svenska, och i ännu högre grad än den förra, Stjärnans ögonblick, absorberar denna bok sin läsare fullständigt. Om den inte stöter bort henne förstås. Risken finns, för det är en krävande bok, en oändlig bok, hyperintelligent, bråkig och helknäpp. Om man tänker sig en mix av Castanedas psykoshamanism, Lautréamonts demoni, H P Lovecrafts iskallt urtida landskap och Elisabeth Smarts bombastiska masochism, så kan man kanske ana vad Lispectors "kolugna delirium" går ut på. I översättaren Örjan Sjögrens tappning, får jag tillägga, för han har varit ute på en sjuhelvetes resa i exakt språkavlyssning.

På ytan är det

noll action. Det enda som händer är egentligen att G.H – berättarjaget är bara initialer – kliver in i ett av rummen i sin lägenhet och får syn på en kackerlacka. Hon krossar den till halvdödhet, vitt klägg läcker ur såret och paralyserar henne totalt. "Äcklet leder mig och gör mig fruktbar", säger hon när hon sugs in i kackerlackans detaljer, in i helvetet, som är en glädjens plats. I passionens kärna, i materiens neutralitet, bortom idéerna råder smutsens lagar. Målet är att "se förmänskligandet inifrån" – vad skiljer människan från Sakens Natur?

Lispector litar inte

på ordens automatiska självklarhetsförmedling. Mellan varje betydelse finns ett atonalt mellanläge, och mellan dessa lägen nya uttryckslösa mellanrum. Trots att ämnet är halsbrytande abstrakt har Lispector ett språk som gör tankar till kroppsliga erfarenheter. Och dessutom har hon en grym humor: rätt som det är börjar hon prata om hur röksugen hon är och kopplar till en extremt prosaisk verklighet. Det räcker för att man ska vilja tillbaka och stanna kvar så länge det någonsin går i det vidunderligt underliga.