Rakbladsvass politik i Liljestrands roman

Jens Liljestrand är författare och litteraturvetare.
Foto: Fredrik Hjerling
Gunilla Kindstrand.
Foto: PRIVAT

Jens Liljestrands återkomst till romankonsten med ”Även om allt tar slut” är starkt politisk. 

Gunilla Kindstrand upptäcker en berättelse som kommer samla folk över köksbord och bardiskar. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det rakbladsvassa i ”Även om allt tar slut” är att den utspelar sig i alldeles om hörnet, i det absolut välkända.

Ta en skogsbrand en torr svensk sommar. Addera elbrist och torrlagda bensinstationer. Nu står vi på tröskeln till Jens Liljestrands nya roman, i en hetta som fräter sig in i huden, hjärnan och hjärtat.

Fyra personer får sina öden sammanlänkade. Berättargreppet (med Raymond Carver som mästare) kan tyckas överutnyttjat i modern skönlitteratur, men Liljestrand har både elegans och lätthet i handlaget när han drar upp romanens linjer. Huvudpersonerna är en medieman, en kvinnlig influencer, en chipsfet ung pojke, uppvuxen i skuggan av sin kändispappa samt en flicka vars huvudsakliga liv pågått via skärm. Alla tillhörde den urbana medelklassen, vana att navigera i uppmärksamhetsekonomin. När mobilerna slocknar och en omedgörlig natur plötsligt börjar bestämma villkoren rusar klimatkrisen in i deras egna existenser. 

De fyra är, var och en på sitt vis, människor utan minne. De är instängda i nuet, oftast oförmögna att se hur förflutenhet hänger ihop med det som ska komma. Framtiden – det är väl en solstol och en kall drink på en strand i Thailand?

Porträttet av mediemannen som räddar sig själv, men överger sin familj gränsar till ett lustmord. Att dekonstruera den moderna maskuliniteten är ju något av Jens Liljestrands paradgren, som litteraturvetare, kritiker och författare. Kvinnorna har vagare karaktärer medan den svällande pojken går djupt in i läsarens hjärta. Hans far är ett gammalt tennisproffs, ja, inte Björn Borg, men kanske nästan. Allt hos pojken är kanske nästan. Självföraktet hänger som en stor, slapp bilring kring hans uppenbarelse och det får honom att känna sig än fulare och gör honom snubblande och sorgligt klumpig. Han är den perversa tillväxten och samhällsbulimin personifierad. 

Jens Liljestrands roman kommer nog i efterhand att betraktas som den första, verkligt breda svenska klimatromanen.

Något tyngs också romanen av ett liknande frosseri. Strömmen av ord över de dryga 400 sidorna gör att berättelsen emellanåt tillåts gissla sina figurer väl länge och väl grundligt.

”Även om allt tar slut” är en, möjligen ofrivilligt, starkt politisk roman. Samhällsväven rivs snabbt sönder i trasor när den perfekta stormen drar i gång.  Några av gestalterna muttrar visserligen om den trygghet de tycker sig ha skattebetalat för, men de verkar inte riktigt begripa hur den var uppbyggd. Det är alltid någon annans fel. Vi får glimtar av det samhälle som en gång var; i några glesa uniformer, en stressad sjukvårdare, en overklig formation av stridsflygplan som blixtrar förbi. Sverige transformeras mycket snabbt till ett land befolkat av medborgargarden, hårdföra klimatterrorister, uttröttade frivilligorganisationer. Landsbygden slår vakt om sina resurser och vill inte självklart dela med sig till plötsligt medellösa, förvirrade stadsbor.  Det värsta är inte vad naturen kommer göra mot oss, säger en. ”Det värsta är vad vi kommer göra mot varandra.”

Jens Liljestrands roman kommer nog i efterhand att betraktas som den första, verkligt breda svenska klimatromanen. Berättelsen öppnar sig generöst för samtal, vid köksbord, över bardiskar, i bokcirklar. Hur ska detta enda livet kunna levas? Vem kommer jag att bli, om och när vardagen brinner?

 ”Skäms inte för att du är människa, var stolt! / Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. / Du blir aldrig färdig, och det är som det skall” skrev en gång Tomas Tranströmer. Delar av citatet blänker i Liljestrands roman, som några ytterst viktiga rader.

I klimaträdslans tid framstår skönlitteraturens reflektionsrum som allt mer omistligt. Både för den enskilde och för den ack så sköra gemensamheten.


ROMAN

JENS LILJESTRAND

Även om allt tar slut

Albert Bonniers, 447 s.


Av Gunilla Kindstrand

Jens Liljestrand är medarbetare och före detta biträdande kulturchef på Expressens kultursida, därför recenseras hans roman av Gunilla Kindstrand, kulturjournalist och skribent på Svenska Dagbladet.



Cissi Wallin: ”De låser nog inte in mig på Hinseberg ”

KULTURKRIGET. Cissi Wallin möter Hanne Kjöller i debatt om metoo-boken ”Allt som var mitt” – som fått JK att väcka åtal för tryckfrihetsbrott.

– Då får jag nog några månader på öppen anstalt, säger Cissi Wallin om risken för att hamna i fängelse.