Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Porrindustrin har börjat fungera som Facebook

Det som har hänt porrmarknaden sedan hemmavideons tid kan inte beskrivas som något annat än en revolution.
Foto: PELLE ERICSSON
Lucas Gottzén.
Foto: Niklas Björling

Två nya böcker ger två olika genomlysningar av den svenska pornografins historia. 

Lucas Gottzén följer med ner i synden – men saknar samtiden.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Humorn har försvunnit från pornografin, enligt Carl-Michael Edenborg (Expressen 5/11). Han må vara en gammal sexradikal, men är inte ensam om att kasta lystna blickar på 1960- och 70-talens porr; även antiporraktivister verkar tycka att det var bättre förr. Svenska klassiker som ”Jag – en kvinna” (1965), ”Kyrkoherden” (1970) och ”Fäbodjäntan” (1978) var förstås också sexistiska, men de var i alla fall mjukare och betydligt svårare att få tag på än dagens överflöd av internetporr.

”Frigjorda tider. När porren blev kultur och kulturen porr” vurmar också för porrens så kallade guldålder. Enligt journalisterna Martin Kristenson, Anna-Lena Lodenius och Fredrik av Trampe var pornografin inte bara mer kreativ då, utan tidens radikaler präglades av en ”livsbejakande hållning” som saknas ”i dagens snålare och mindre tillåtande kulturklimat”.

Boken är ett illustrerat praktverk om den svenska syndens glansperiod och en i det närmaste vördnadsfull hyllning till sexualliberalismen. Den skildrar inte bara pornografisk film, utan också porrlitteratur, porrklubbar, pornografiska serier och, inte minst, hur sex och naket integrerades i etablerade konstformer. Vi bjuds på en imponerande kavalkad av erotisk kultur: Marie Louise de Geers (Ekmans) nakenkonst, Lars Noréns bordellnovell i porrtidningen Piff, Ingmar Bergmans ofullbordade gladporrfilm, Robban Brobergs visor om sexleksaker, och så vidare.

Författarna nördar ofta ned sig i enskilda fall, men bäst blir det när de knyter frigjord kultur till politisk debatt. De visar hur sexivrarna främst bestod av unga liberaler som ville slå sig fria från en förlegad och trångsynt moral. För att skapa en modern sexualitet krävde de fri abort, preventivmedel och homosexuellas rättigheter – men ibland också statliga bordeller, samlagsrum i skolor, fri pornografi och nekrofilers rätt till sex. Naket hade en viss chockverkan och skapade debatt, men det var tydligt redan tidigt att det sexuellt explicita hade en lockelse som delvis skymde mer seriösa diskussioner. När Sveriges liberala studentförbund höll sexkonferens i Stockholm 1969 orsakade porrfilmsvisningen tumult, medan debatten om fri abort lockade få.

”Såra tukt och sedlighet. Hundra år av pornografi i Sverige” undviker den nostalgi ”Frigjorda tider” delvis hemfaller åt. Filmvetarna Mariah Larsson, Tommy Gustafsson och Elisabet Björklund och ekonomhistorikern Klara Arnberg har skrivit en lättillgänglig översikt av det sista seklets svenska pornografi, marknad och debatt, men även de ger betydande utrymme till den sexualliberala vågen.

Liberalerna såg utmaningar i pornografin, men trodde på att den skulle bli mer sofistikerad bara förbuden upphörde. I backspegeln framstår det i det närmaste som naivt. För den kommersiella porren visade sig inte bli så mycket bättre när den avkriminaliserades 1971. När förhoppningarna sprack blev allt fler kritiska till branschen och bara några år senare stod liberalerna på rad och gjorde avbön. En del menade att utvecklingen inte hade gått att förutse, men som Larsson och kolleger visar så är det inte riktigt sant. Grova sexskildringar fanns redan i pornografiska filmer på tidigt 1900-tal.

Det som förändrades var snarare det politiska klimatet och att sexliberalerna mötte mer genomtänkt kritik. Om pornografin tidigare klandrats utifrån tukt och sedlighet där främst kristna brände porrtidningar på bål kom nu kritiken från den nya vänstern och kvinnorörelsen. För vänstern var pornografi kommersiellt skräp som passiviserade massorna, medan feministerna ansåg att den representerade en minst sagt unken kvinnosyn och exploaterade kvinnokroppen.

När porrindustrin allt mer fungerar som Facebook och andra nätjättar blir den betydligt svårare att kontrollera.

”Såra tukt och sedlighet” visar hur pornografimarknaden påverkats av tekniska framsteg, som hemmavideon och internet, men den hade gärna fått gräva djupare i de sista decennierna. För det som har hänt kan inte annat än att beskrivas som en smärre revolution. Den svenska porrbranschen är mer eller mindre död och de stora pengarna finns inte längre i produktion, utan i distribution där ett enda företag, kanadensiska Mindgeek, i princip har globalt monopol. Deras affärsidé är inte så mycket att strömma gratisporr som att kapitalisera på porrsurfarnas användardata.

När porrindustrin allt mer fungerar som Facebook och andra nätjättar blir den betydligt svårare att kontrollera. Tidigare i år blev det i Frankrike möjligt att blockera porrsajter som inte kräver åldersverifiering, men lagen har kritiserats eftersom det är oklart hur åldern ska kunna säkerställas på ett etiskt hållbart sätt. I Storbritannien har liknande försök hindrats av att det inte går att avkräva åldersverifiering av porrsajter baserade utanför landet. I Sverige har frågan hamnat på en synnerligen lokal nivå, där enskilda skolor eller kommuner uppmanas använda mjukvara som ska stoppa sexuellt explicit material. Porrfiltren är dock till stor verkningslösa eftersom unga förstås kan porrsurfa utanför skolans nätverk.

Få politiker och debattörer försvarar i dag den kommersiella pornografin, men det är också kanske enklare än någonsin att slå på den stora trumman eftersom mycket lite tycks kunna göras för att begränsa den i en liberal demokrati. I detta nya landskap behövs Larsson och hennes kolleger skarpa blick för att utveckla en vass men nyanserad kritik av den samtida pornografin.


SAKPROSA

MARTIN KRISTENSON, ANNA-LENA LODENIUS och FREDRIK AV TRAMPE

Frigjorda tider. När porren blev kultur och kulturen porr

Klubb Super 8 – Serieslussen, 416 s.

SAKPROSA

MARIAH LARSSON, KLARA ARNBERG, TOMMY GUSTAFSSON och ELISABETH BJÖRKLUND

Såra tukt och sedlighet. Hundra år av pornografi i Sverige

Natur & Kultur, 254 s.


Av Lucas Gottzén

Lucas Gottzén är är professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet och medarbetare på Expressens kultursida. 



”Det finns väldigt lite humor kvar i porren”

KULTURKRIGET. Veckans avsnitt ägnas åt den visuella pornografins brokiga historia. I studion medverkar Klara Arnberg, docent i ekonomisk historia och medförfattare till boken ”Såra tukt och sedlighet. Hundra år av pornografi i Sverige”, tillsammans med idéhistorikern och författaren Carl-Michael Edenborg.